MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini
Okt
24

Att tycka om sin sten

Posted by Anders Axklo 0 Comment

Ni som har koll på de tävlingar jag har arrangerat inom styrka de senaste åren vet att jag har lånat Sisyfos namn till en stenlyftargren, således kallad Sisyfosstenen. Även om det är det bland det bästa man kan göra med en sten, så ska jag inte här uppehålla mig vid det formatets förträfflighet, utan ägna en stund åt den korintiska kungen som i den grekiska mytologin var fast i Hades med straffet att rulla en sten uppför en kulle, bara för att strax innan han når krönet se den rulla ner och få börja om igen. Det finns filosofiska resonemang runt honom som uttrycks ”man måste tänka sig Sisyfos lycklig”. Innebörden i detta handlar om hur man tar sig ur ett till synes oändligt helvete, när man ändå är tvingad att vara där.

I det här resonemanget hittar vi också förklaringen till alla de som är oförskämt vältränade eller starka, inte för en säsong eller en tävling, utan när som helst. Hur orkar de? Hur orkar de äta kvarg, träna, lyfta, inte bara några månader, utan i livet? Eller människor som Moder Teresa, hur orkar de alltid leva utgivande, alltid ge, alltid sätta andra före sig själva? Sanningen är den, att så länge man betraktar det som ett nödvändigt ont så kommer det för eller senare att bli ett helvete som man inte längre orkar med, precis som dödsguden tänkte att straffet skulle vara för Sisyfos.

Men det Sisyfos och alla de andra som ständigt rullar sin sten har funnit är att det är bara ett helvete så länge man inte tycker om det. De yttre omständigheterna, träningstimmarna, den fysiska tröttheten, de brännande musklerna, de materiella sakerna man saknar för att man avstått till andra, det är inte helvetet. Helvetet uppstår bara när man hatar att göra det. Däremot så uppstår den verkliga friheten när man börjar tycka om det som vid en första anblick verkar vara ett lidande. När man äter kvarg, inte för att man måste, utan för att man vill. När man skickar pengar till ett fadderbarn eller ger till någon som sitter på gatan, inte för att någon måste ta ansvar, utan för att man vill.

Ingen människa orkar hålla på med något man inte tycker om och betraktar som ett nödvändigt ont hela livet. Karaktärsstyrka kan variera hur länge det går, men förr eller senare vacklar man under tanken på att vara fången i detta Hades av tvång. Eftersom det alltid kommer att finnas saker som är nödvändiga för att livet ska fungera, så är inte nyckeln till att lyckas i livet att komma på ett sätt att slippa rulla stenen. Det är i stället att upptäcka att fastän stenrullandet i sig kan vara jobbigt, så är det också ytterst tillfredsställande. Hittar man dit, och håller på så länge att man dessutom får bra kondition, så kommer man upptäcka att livet är fantastiskt när man glatt visslande får rulla sin sten, även om andra tycker att det verkar vara ett helvete.

Share

Leave a Reply


*