MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini
Dec
05

Nästa år…

Posted by Anders Axklo 1 Comment

Det finns ingen säker statistik på om det ljugs mer på nyårsafton än på alla hjärtans dag, men en sak är säker. På Nyårsafton är det sig själv man ljuger för.

Träningsvärlden i Sverige är så beskaffad att nyår infaller vid den allra lägligaste tiden på året för självbedrägeri. Det har precis varit Giants live, Luciapokal och Fitnessfestival med allt vad den innebär av inspiration, ideér och idoler, blandat med besvikelse över att man någonstans i höjd med grill- och semestersäsongens avslutning i augusti övergav sina egna planer på att tävla, med hänvisning till den där gamla skadan i högeraxeln, eller vänta, var det vänster? Ont gjorde det i alla fall, och satsningen måste avbrytas. Skickar du bearnaisen? Detta känslomässiga kaos späs sedan på av ett för den övriga världen helt obegripligt måttlöst frosseri på lika delar grisflott, alkohol och snabba kolhydrater, som vi gör i åminnelse av vår frälsares födsel. Jag tror ju i alla fall på Honom, men får väl erkänna att det finns rimligare sätt att fira en judisk födelse på. När frossandet sedan pågått i så många dagar att självföraktet inte längre går att dölja, så står det sylvester i almanackan, allt ska bli nytt, ut med det gamla, in med det nya, ring ut, ring ut, världen tar avstamp, en ny chans, halleluja. Därmed är allt upplagt för nytt personligt rekord i magplask, som utklassar fjolårets rejält, eftersom du den här gången klättrade ännu högre upp innan du hoppade. Det finns inget säkert sätt att undvika fiasko, men det går att minska risken.

Det uppenbara och första man ska tänka på är att inte ljuga om dagsformen rent fysiskt. Det är klart det är viktigt att inse att det är så illa som det är, och ska man gå efter en del av de selfies utan tröja som syns här och där i sociala medier så är det tydligen svårt. Tro inte dina egna ögon, kompisens eller ens gymägarens, tro på vågen, måttbandet, vikterna och tidtagaruret. Så illa som de säger att det är, så illa är det. Men faktum är att det inte är här det stora självbedrägeriet äger rum. Ljuger mest för oss själva gör vi om vårt beteende och våra val, inte om vår fysik. De flesta av oss skulle inte påstå att vi klarar 250 i bänk om vi verkligen bestämmer oss, när vi aldrig ens har varit över 150, men vi har inga problem med att intala oss rena fantasier om vår karaktär. Har man under hela sitt liv inte lyckats forma någon mer god vana än att borsta tänderna, och det fick man hjälp av mamma med, så är det direkt korkat att tro att man i handvändning ska bli som Kitsune, bara för att man verkligen har bestämt sig. Goda vanor formas och växer fram, och har du inte en enda så är det där du måste börja. Karaktären tar lika lång tid att forma som fysiken, och du kommer inte på ren vilja ha ett bra tränings- och kostbeteende i januari bara för att du bestämmer dig. Slowly catchy monkey.

 

Share

One Response so far.

  1. Poke skriver:

    Jag räknar iskallt med att det blir gott om plats i gymmen i februari, som vanligt när nyårslöftena lagt sig.

Leave a Reply


*