MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini

Det finns en fantastisk term inom psykologin som heter förlustaversion. Den innebär i korthet att vi människor är beredda att gå ganska långt för att undvika att förlora något vi har. Så långt är det egentligen inget problem, men det går ofta vidare till att vi är beredda att gå lika långt för att slippa att erkänna att vi har förlorat något. Det här är något som hela spel- och kasinoindustrin lever på, och är i någon mån en väsentlig del av spelberoende. Vi håller nämligen gärna fast vid den egendomliga föreställningen att så länge vi sitter kvar vid bordet så har vi egentligen inte förlorat det vi har satsat, det är bara i spel. Den bistra sanningen är att varje gång korten vänds upp och spelmarkerna försvinner åt ett annat håll än ditt, så har du förlorat dem, oavsett om du sitter kvar vid bordet eller inte. Sitter du kvar är chansen att du förlorar ännu mer minst lika stor som att du skulle vinna något. Det som är förlorat är förlorat.

För att det här ska bli tydligt och relevant även för dem som inte spelar om pengar, så ska vi överföra tankegången till tid. Det är nämligen vanligare att vi slarvar bort vår tid med den här typen av resonemang än att vi gör slarvar av med pengar. Om vi har lagt ner en massa tid på en specialiserad satsning tränings- eller tävlingsmässigt, och inte kommit närmare målet, så är ju den tiden faktiskt bortslösad. Detta förutsatt naturligtvis att det var bara det målet som hade värde för oss, och att vi verkligen inte har kommit närmare. Ofta har ju själva processen ett värde, och det går dessutom att se en utveckling, det är en annan sak. Precis som själva pokerspelandet kan ha ett eget värde som underhållning om det inte görs för vinningens skull.

Men tillbaka till förlustaversionen. Om du i ett år har försökt öka ditt max i en viss övning med alla handa upplägg och metoder, och inte kommit ett dugg närmare, då har du faktiskt i det avseendet kastat bort alla de träningspassen. Att lägga ner ännu mer tid i jakten på det målet kommer inte att skänka värde till de bortkastade timmarna, det kommer bara att göra att du kastar bort ännu mer tid. Detta förutsatt att du verkligen inte har kommit närmre, har du det så är det mer din tidsberäkning och ditt tålamod det är fel på. Hur mycket det än svider så är det då dags att omprioritera i livet, och konstatera att man har lagt sin tid på fel sak, och inget antal timmar som läggs till kommer att ge dig tillbaka det din felbedömning kostade dig.

Självfallet är tävlings- eller träningsmålet bara exempel, detsamma gäller livets alla områden. Jag tror det var Einstein som sa att definitionen på dumhet är göra samma sak fler gånger och förvänta sig ett annat resultat. Att det ens behöver sägas beror på förlustaversion. Vi vill inte erkänna att vi har förlorat tid, pengar eller engagemang på våra felaktiga beslut. Ligger du sämre till nu än när du började så är det dags att resa sig från bordet.

Share

Leave a Reply


*