MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini
Okt
16

Höjd över varje misstanke?

Posted by Anders Axklo 0 Comment

I Jan Guillous romansvit om Carl Gustaf Gilbert Hamilton så finns boken ”En medborgare höjd över varje misstanke” där vår hjälte som generaldirektör för säkerhetspolisen begår ett antal politiskt motiverade mord, och det tar försvarlig tid innan det hela avslöjas, dels beroende på orimliga i sanningen att det var rikets högst ansvarige säkerhetspolis som begick morden. Om än exemplet är hämtad från en underhållande men fiktiv värld så finns det en intressant princip här. Vi väger in det vi tycker är rimliga antaganden och jämställer dem med i vår bedömning med sånt som är faktum. Problemet är bara att det är milsvid skillnad på antaganden och faktum.

När det till exempel gäller doping så är det lätt att göra antagandet att någon inte rimligtvis kan vara dopingtorsk eftersom personen är välkänd, själv har uttalat sig mot doping hetsigt eller har något form av förtroendeuppdrag. Problemet är bara att i själva naturen i doping är förljugenhet och mygel, och eftersom det med rätta är skamfyllt så säger en ärlig uppsyn och ett självklart avståndstagande ingenting mer än att lögnen har blivit så naturlig för personen att den kommer lätt. Inom amerikansk armbrytning finns det en del som indignerat har kritiserat Östeuropa för sina dopingproblem och säger att testerna är ineffektiva, och det minsann inte är någon garanti för att folk är rena. Det är förvisso sant, men när kritiken kommer från ett land som aldrig ens försökt att ha tester på sina tävlingar, så blir anspråket på att vara höjd över varje misstanke löjeväckande.

När det gäller sådant som ska vara rättvist kan aldrig ett antagande duga. Det finns ingen människa som jag tycker är så respektabel att jag inte tycker att de behöver testas. Precis som man inte skulle tvinga på någon ett straff grundat på ett antagande, så kan man inte göra motsatsen heller, nämligen att anta att någon är bortom misstanke och därför inte utsätts för samma kontroller. Det är samma princip som att man ber en revisor kolla en förtroendevald styrelse. Rimligen är de som är valda till en styrelse i en förening de som åtnjuter störst förtroende i föreningen, men det innebär inte att de inte ska kollas. Det är nämligen så att den som kan antas vara ärlig, kan lika lätt antas vara oärlig. En revisor är till för att inget av det ska behöva antas, utan någon utomstående kollar så att vi kan veta istället för att anta.

Det är precis likadant med dopingkontrollanter. De är till för att vi inte ska anta att några är rena, och att några inte är det. Det är sällan det finns något klokt att citera från den uppsjö av B-actionrullar som Steven Seagal är upphov till, men i det här ämnet finns det faktiskt det. Varje gång du tänker att en människa är så fin, ärlig, trevlig eller vad du nu vill, att de inte behöver kollas så kan du tänka på den bevingade repliken, och jag ber finkänsliga läsare om ursäkt. ” Assumption is the mother of all fuckups.”

Share

Leave a Reply


*