MAXstyrka

Allt inom kraftsport

apr
26

EM-kval i Norge

Posted by Bobby Sundberg 0 Comment

Jag sa ju att jag skulle försöka ta det lite lugnt de senaste två veckorna och det har jag typ lyckats göra med undantag för några tyngre pass. Min kropp har varit riktigt grinig och gnällt om allt från stelhet i vaderna upp till axlarna men med timmar av uppvärmning, rullande på min foam roll och bandyboll och massage så blir det bättre.

Sååå, efter två inte så deloadiga dealodveckor var det dags att dra till Norge. Fredagen började med att jag vaknade lätt förvirrad av att alarmet vrålade. Kokade kaffe och byggde gröt i vanlig ordning. Satt alldeles för länge i soffan innan jag insåg att det var dags att ge sig iväg. Packade ner allt jag hade glömt att packa kvällen innan och kastade in mej och väskan i bilen för att börja köra mina dryga 50 mil. Ungefär sex timmar senare mötte jag upp Linnea i Moss.

13090889_1277753238919645_1405046247_o

Vi parkerade min bil och tillsammans tog vi färjan över Oslofjorden och fortsatte till Stokke och den lilla lägenheten som hyrt över helgen. När vi burit in våra prylar gav vi oss iväg för att leta reda på tävlingsplatsen Holmene Kraftwerk, vilket var lättare sagt än gjort då GPS’n lurade in oss på en grusväg som blev till gångväg och slutade vid en bom. Efter ett antal u-svängar, en vända in till Stokke för att handla käk, ytterligare en u-sväng för att åka tillbaka till bankomaten och för att inte tala om den förbannade cyklisten som uppenbarligen inte uppskattade våra u-svängar så hittade vi äntligen dit. Stället var tomt och tyst och vi dubbelkollade mer än två gånger om det verkligen var rätt adress. Vi drog hem till lyan, käkade och gjorde tidig kväll.

13091739_1277753318919637_983309556_o

På lördagen vaknade vi tidigt, käkade frukost och försökte dryga ut tiden. Tävlingen skulle inte börja förrän kl 12 men strax före 10 var vi så rastlösa att vi bestämde oss för att åka ner. Väl där var det fortfarande tomt och vi blev än mer konfunderade. Vi tog en promenad och när vi kom tillbaka en stund senare var Egil och några till på plats så vi fick väga in. Puh, det var rätt ställe!

En stund innan tävlingen skulle börja samlades alla för att Egil skulle berätta hur tävlingen skulle gå till. Men först stämde alla upp i Ja må hon leva på svenska då både jag och en av killarna fyllde år. Otroligt vackert och framför allt oväntat. Sedan var det äntligen dags att få reda på grenarna, som lottades fram. Det blev Car pull’n puch, Stock för max, Keg carry för distans på 1 min, Vertical bar och Atlasstenar.

I första grenen var det meningen att vi skulle dra en bil 15 m och sedan bromsa den och knuffa den tillbaka. Tyvärr var det lite lutning i backen precis där det var meningen att vi skulle börja knuffa. Linnea som var ensam i -63 kg klassen var först ut. Hon drog bilen, bromsade och började knuffa men det hände ta mej fan inte ett skit. Samma visa blev det för mej som var först  ut i -82 kg klassen. Egil bestämde då att puch-momentet skulle strykas från grenen i den klassen och resterande tjejer fick bara dra och sedan bromsa bilen. Min tid här blev rätt usel eftersom jag började bromsa bilen tidigt för att ha en chans att kunna knuffa tillbaka den och gav mej en tredjeplats av fyra tjejer. Till öppna klassen och killarna körde de fram bilen en bit så de slapp lutningen och kunde knuffa bilen tillbaka. Anna var snabb som blixten och visade på en gång att svenskarna inte var där för att leka.

Nästa gren var alltså stock för max där vi fick tre försök var. Vi började på 50 kg, gjorde 5 kg ökningar och fick hoppa över de vikter vi inte ville göra. Linnea satte 60 kg hur lätt som helst. Alltså bara 2 kg mindre än vad hon själv väger. Så jäkla grymt! Jag kikade lite vad de andra tjejerna i -82an gjorde och väntade till 60 kg och gjorde mitt första lyft som kändes riktigt lätt. 65 i andra kom också upp utan några större bekymmer. Här hade de andra tjejerna avverkat sina tre lyft och jag behövde alltså göra 70 kg för grenseger. Lyftet blev aningen knöligt då jag blev lite väl bakåtlutad och kände mej lite så som Forsmark ser ut när han pressar stock. Stående brygga är inget jag rekommenderar… Men stocken kom upp och grensegern var min. Anna fortsatte att dominera när hon först satte 90 kg hur jäkla lätt som helst och sedan gjorde hon ett försök på 100 som var ungefär precis så nära som det bara kan bli. Hur som helst så verkar 90 kg vara ett Svenskt rekord i Stock på tävling. Stort grattis till dej Anna, du är grym!

13090702_1277753162252986_291485031_o

Nästa gren, Keg carry för distans på 1 minut. Linnea bestämde att hon ville köra på samma vikt, 60 kg, som oss i -82an för att kunna tävla trotts att hon var ensam i sin viktklass. Så hon var först ut och traskade tre vändor på 25 m, alltså 75 m innan hon satte ner keggen. Jag var sist ut och visste att jag behövde gå minst 94 m för att vinna. Jag lyfte upp keggen och började gå. Första vändan kändes lätt. Andra vändan också. Tredje vändan började det suga i baklåren och axlarna. Att gå för distans är verkligen en typisk sådan övning som handlar om pannben. Mind over body. När jag vänder för att börja gå den fjärde sträckan hör jag de andra svenskarna ropa “hela vägen” och ja för fan tänkte jag och pinnade på. Jag förstod att tiden började bli knapp och att jag var tvungen att gå fortare men med ungefär tio meter kvar var det svårt att få benen att lyda. Stapplande hann jag ändå fram till sträcket i gruset som markerad 25 m och jag kunde till och med flina lite innan jag satte ner keggen. 1 minut, 100 m och min andra grenseger för dagen. Sedan var det Annas tur att knata med en 70 kg kegg, hon kom dock bara 7 m innan hon bröt en nagel och tappade keggen…

13064057_1277753132252989_235233305_o

13090806_1277753308919638_849997926_o

Den fjärde grenen var greppövningen vertical bar, något som var helt nytt för mej. En smal stång som står rakt upp ur en viktskiva skulle lyftas med en hand. Precis som i stocken hade vi tre försök och den som lyft mest vikt vinner. Vi började på 55 kg och jag konstaterade på en gång att det här inte var min grej. I andra gick jag på 60, som trotts att det gled lite grann följde med hela vägen upp. För att inte komma allt för långt bakom de andra tjejerna bestämde jag mej för att koppa 65 och ge 70 ett försök, men det lättade bara från backen innan det gled ur handen och jag fick nöja mej med en tredjeplats i den grenen med. Linnea fick däremot upp 70 kg och Anna stannade på 75, vilket var grenseger i öppna klassen.

13091798_1277753278919641_1357323678_o

Sista grenen var Atlasstenar. Fyra stenar på 65, 70, 90 och 100 kg skulle lyftas till ett 130 (?) cm högt podium. Linnea var först ut och slängde lätt upp alla stenarna. Jag låg 0,5 poäng efter ledaren i min klass och visste att jag var tvungen att göra en snabb serie för att ha en chans att vinna. I bakhuvudet hade jag att det var länge sedan jag lyft en atlassten och att jag dessutom aldrig lyft en 100 kg sten, än mindre i en serie. Jag kände verkligen hur tävlingsnerverna slog till, pulsen gick upp och hornen växte fram. Nu var det vinna eller försvinna och efter att ha sett Linneas fina serie visste jag att det var möjligt. Den första stenen flög upp innan jag ens han tänka på vad jag pysslade med. Vid den andra fick jag en liten balansmiss men räddade det och fick lätt upp den. 90 kg stenen följde också med fint och så var det bara den sista på 100 kg kvar. Jag greppade den, fick precis upp den i knät, tog ett nytt tag och bröt upp den! Japp, stenarna var uppe och tiden blev 24,3 vilket räckte till grenseger, seger totalt och en plats till EM i vinter. Tjoho! När det var dags för öppna klassen rullades den lättaste stenen bort och istället rullades en 130 kg sten fram. Men det gjorde ingen skillnad för Anna som slängde upp stenarna lika lätt som om det hade varit badbollar. Där med hade även hon vunnit sin klass och vi svenskar stod alla tre som stolta segrare. Tre svenskar, tre klasser, tre guld och framförallt, tre platser på EM!

13090746_1277753252252977_1410622633_o

På kvällen samlades vi svenskar hemma hos Kikki och Egil och spenderade många timmar vid deras köksbord, käkade pizza, pratade om träningsupplägg, strongwoman i Norge kontra Sverige, hur vi kan få sporten att växa och smidde lite planer för framtiden. Kvällen gick fort och klockan blev mycket innan jag och Linnea var tvungna att åka tillbaka till lägenheten för att sova lite. Precis när vi lagt oss slog det mej att, shit, undra om vi hittar min bil imorgon?!

Innan vi lämnade Stokke på söndagsmorgonen åkte vi förbi gymmet igen för att testa några fler greppövningar. Jag måste säga att den här lokalen verkligen var grym. Där fanns verkligen allt man kunde önska sig och lite till.

13105899_1277753225586313_1459572091_o

Vi körde vidare till färjan och väl i Moss svängde vi runt i några rondeller, gjorde en, faktiskt bara en(!), u-sväng och hittade min bil. Sa hej då för den här gången och så började jag köra mot Storvik. Det var minst sagt växlande väderlek. Allt från sol, till regn, till hagel, till snö, 0-gradigt och snorhalt, till sol igen.

13072011_1277753188919650_1164714953_o 13078305_1277753195586316_2070334249_o 13106684_1277753205586315_1310870985_o

Men fram kom jag i alla fall och väl tillbaka i Storvik började jag städa ur mitt rum och packa bilen för igår var det dags att köra vidare upp till Forsa och fortsätta i plugget. Så nu har jag installerat mej i mitt gamla rum på skolan och har sex veckor i skolbänken att se fram emot. Den 3 juni är jag färdig beroende terapeut, den 4 juni tävlar jag på SSK -82 och den 6 juni börjar jag mitt nya jobb! Hä svänger fort hänne.

Over and out.

 

Share

Leave a Reply


*