MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini
Sep
30

När är man klar?

Posted by Anders Axklo 0 Comment

En av många svagheter jag själv och många andra har, är att vi har lite svårt att veta när det är dags att sluta med något. Nu menar jag inte dåliga saker som knark och dansbandsmusik, sånt vet det flesta att man ska sluta med så snart som möjligt, och man ibland behöver hjälp för att kunna göra det. Nej, jag menar sådant som generellt är bra, men som inte är bra hur länge som helst. Frågan återkommer både i korta perspektiv som runt måltider eller träningspass, men kan också vara en mycket relevant fråga på längre sikt, som till exempel en hel idrottskarriär.

En ganska utbredd uppfattning är att man ska sluta när man är på topp, vilket dels man av naturliga skäl inte kan veta, och dels behöver det alls inte vara så. Att sluta när man är på topp riskerar alltid att leda till funderingar om det verkligen var toppen, eller hade det gått lite till, och blivit ännu bättre. Det är faktiskt inte förrän man är förbi toppen och kurvan börjar vika neråt som man vet att det var toppen, och då är det ju för sent om man hade tänkt sluta på topp.

Det andra problemet med att sluta på topp är att det kommer väldigt plötsligt, lite grann som att dra ur sladden ur stereon mitt ett solo. Det är inte alls tillfredställande, man vill gärna få höra både solot och låten klinga ut, sen kan man dra ur sladden om man inte vill lyssna mer. Jag tror att vad det än är i livet så mår man ganska bra av att runda av det, att medvetet och planerat avsluta något istället för att avbryta det. En måltid blir alltid mer harmonisk och bättre med en liten efterrätt till avslutning. Min salig mormor avslutade alltid middagen med någon form av efterrätt, om det så bara var lite äppelmos och mjölk, för det behövdes en avrundning. Man går inte från maxbelastning till duschen på gymmet heller, tränar man seriöst så gör man någon form av nedvarvningsset också, kanske för blodgenomströmningens skull, men lika mycket för att känna att det är slut i musklerna och att man har gjort slut på den kraften som finns. Precis som det här känns naturligt i det korta perspektivet så tror jag att det är naturligt i ett långt perspektiv också, en karriär inom en sport, ett långvarigt engagemang i en klubb eller något annat som har varat i åratal.

Jag tror inte man ska sluta på topp, då kommer man alltid att undra, och man kommer inte att känna sig klar. Jag tror heller inte man ska fortsätta i all oändlighet. Jag tror att man ska medvetet ge sig själv möjligheten att avrunda. När man inte längre har lust eller kraft att gå för fullt så ska man inte bara avbryta, utan sakta av och medvetet runda av med lägre belastning, Det är lättare att acceptera att passet är slut när man upptäcker att det var skönt med litet lägre belastning.

Share

Leave a Reply


*