MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini
Jun
02

Om det bara är du som tävlar?

Posted by Anders Axklo 0 Comment

När jag tittar på vad som motiverar mig så kan jag konstatera att jag är en märklig kombination mellan att vara extremt bekräftelsetörstande, och samtidigt inte alls speciellt tävlingsinriktad. Jag har inte alls tillräcklig tävlingsinstinkt för att hålla på med något i tävlingsform, jag förstår det helt enkelt inte. Självfallet förstår jag det stora i att vid överenskommet tillfälle ställa sig på en startlinje bredvid andra som också har kommit för att vinna, och visa sig vara bäst. Det är stort, men jag kan bli väldigt förundrad över folk som ska tävla i precis allt de håller på med, oavsett vad eller när.

Visst kan man tävla i både stort och smått, men jag förstår inte de som tycker att det är värt något att intala sig att man har vunnit när det bara var man själv som tävlade. Nu menar jag inte de olycksaliga människor som blir själva i sin klass i t.ex armbrytning, och därför besvikna får ta emot någon slags medalj utan att ha tävlat. Det är faktiskt inte deras fel, de ville tävla mot andra på lika villkor, och ingen vill hellre än de att någon ska utmana dem om den där medaljen. Nej, jag menar de som på träning räknar det som en seger att göra nio reps när träningskompisen gjorde åtta, eftersom det var åtta som var bestämt för setet. Det är ungefär lika moget som att springa för att komma först över ett övergångsställe när det blir grönt, medan de andra bara är ute på promenad.

I armbrytning är det här tyvärr väldigt vanligt, och faktiskt den vanligaste orsaken till att blåbär bryter armarna av sig när de ska prova på. De kastar sig på med hela sin styrka när den som ska visa inte alls tävlar, utan bara visar. I just armbrytning har de väldigt dåliga utsikter att vinna i vilket fall, det är lite för stor skillnad, men det är inte kärnfrågan. Det är i stället vad det är som gör att de tycker att det är värt något att vinna över någon som inte visste att det var tävling? Det krävs en avgrundsdjup skillnad i prestanda om man ska misslyckas med att vinna mot någon som inte ens tävlar, och att man dunkar någon som håller på att visa greppet, eller försöker visa dig något säger absolut ingenting.

Man kan självfallet hävda att man har vunnit i marklyft mot Johannes Årsjö om man smyger in efter att han har kört något högrepset och man kastar sig på stången för ett max medan han är och pissar, men vad är det värt? En grundförutsättning för att en seger ska vara värt något är ju att fler deltog i tävlingen, och att alla försökte vinna. Så om du har avtalat med sagde Årsjö att ni ska lyfta ikapp när du kommer och hälsar på, och du ser honom i ögonen och säger att du tror att du lyfter mer, och det svartnar i de där ögonen när han antar utmaningen, då är det värt något att lyfta mer. Men om du inte läser det här via Google Translate för att du inte är svensk så reder du inte ut det.

Share

Leave a Reply


*