MAXstyrka

Allt inom kraftsport

Feb
23

Kom i mål

Posted by Anders Axklo 1 Comment

När man under vinter-OS som måttligt engagerad i skridskor, skidor och annat som var sparsamt representerat i min afrikanska barndom, så slås man av gruppen atleter som tycks vara ständigt otursförföljda. Utan att faktiskt ha sett någon statistik så känns det som om det är en viss typ av individer som drabbas upprepade gånger av vad som beskrivs som otur. Självfallet kan det vara det, men då innebär det också att de som levererar på en jämn nivå från mästerskap, utan att bli skadade, diskade eller åker ur skulle ha tur, och i den änden känns det mer osannolikt. Sålunda är det någon annan faktor som spelar in, mer än bara tur. När man har mina idrottsintressen så ska man iofs vara försiktig med att kalla andra sporter för märkliga, men short track i skridskor har jag lite svårt att begripa mig på, allra helst då stafetten som ser ut som en stressad variant på allmänhetens åkning i valfri ishall.

Men det är inte sporten i sig utan den påstådda brittiska storfavoriten, som inte har lyckats ta sig i mål utan skador eller diskningar på ca 8 försök, fördelat på två OS. Hur man då ändå kan benämnas som storfavorit övergår mitt förstånd. Klarar man inte av att delta från start till mål utan att gå sönder eller bryta reglerna så är man ingen favorit, oavsett hur fort det går den lilla stund man gör rätt. Eftersom jag i stort skiter i vintersporter är det här bara en ingång till samma företeelse inom de mer kraftrelaterade sporter som faktiskt intresserar mig. Jag vet att utrustat styrkelyft ställer lite speciella krav på vikter, vinklar och utförande, men att när man har tre försök på sig i varje moment inte kunna leverera ett enda godkänt resultat finner jag ytterst märkligt. Då kan man inte hävda att man egentligen är bättre, man har ju inte lyckats med det mest basala.

Inom armbrytningen är det de som foular ut sig som brukar hävda hur bra de är egentligen, men det är samma sak där. Det enkla uppdraget att hålla den egna armbågen i kudden hela matchen igenom är ett grundkrav, klarar du inte det så är du inte bra. Möjligen har du förutsättningar att bli det, men mer än så är det inte förrän du kan följa reglerna, även när du bryter mot bra motstånd. I strongman är det inte regler, utan hållbarhet som är den springande faktorn. Tänk hur många som hade varit bland Sveriges starkaste, om de inte gått sönder, i alla fall när deras anhängare berättar.

Nu är ju dessvärre för dem ett grundkrav att du ska kunna genomföra grenarna utan att gå sönder, annars är du ju inte stark. Lite som en dragracer som spränger motorn i starten, håller inte grejerna så är man inte med. Det är bland annat därför som Årsjö är så imponerande, eftersom han det gångna året har tagit sig i mål först, trots att grejerna gått sönder. Man är inte bäst för att man vinner om allt stämmer. Man är bäst om man vinner, alldeles oavsett vad som stämmer eller inte.

Share

One Response so far.

  1. Mr. Deffa skriver:

    Håller helt med, det ska alltid whinas och grinas hit o dit. Kunde man inte prestera när det gällde då är man ju inte bäst när det väl gällde – right?
    Bra inlägg! // jocke

Leave a Reply


*