MAXstyrka

Allt inom kraftsport

Jun
08

Framgången ska vara en biprodukt

Posted by Anders Axklo 0 Comment

För er som inte håller till på Linkedin till vardags så kan det möjligtvis komma lite grand som en överraskning att jakten på framgång kläs i så direkta, ogenerade ordalag som det gör där. Den förhärskande frågan är hur man når framgång, ibland inom något specifikt område, men påtagligt ofta som något slags allmänt livsmål. Eftersom det är just på Linkedin så fokuserar det ofta på karriären, men ibland också på rent monetära frågor, i.e., hur man ska bli rik, eller ekonomiskt oberoende, som den nödtorftiga tillsnyggningen lyder. På sätt och vis så är det ju det i alla fall positivt, så till vida att man i alla fall har definierat vad det är man jagar.

Om man tror att pengar är framgång så har man ju i alla fall något att mäta för att veta om man har uppnått det eller inte. Nu jagar ju de flesta något mer odefinierbart, någon slags känsla av framgång, eller ännu sämre, ett rykte om framgång. Man vill helt enkelt att andra ska se en som framgångsrik. Det finns mycket ångest i de här kretsarna, det brukar bli så när man springer mot regnbågens slut och upptäcker att fast den verkar så nära så går det aldrig att komma dit. Kanske vore det ännu mer ångestskapande om man verkligen kunde komma fram till den, hitta sin kruka med guld, och sedan upptäcka att man inte mår bra ändå.

Naturligtvis finns exakt samma mekanism inom träning och styrka, och samma jagande efter en mer eller mindre definierad framgång. Kanske har vi ett bestämt antal kilon i en viss övning som vi definierar som framgång, men ofta, precis som för karriärfolket, så tycks det räcka om folk tycker att vi är starka. Sanningen att säga så tror jag naturligtvis att det är bättre att vara deprimerad med pengar än utan, precis som jag hellre skulle vara ledsen och stark än ledsen och klen. Poängen är inte att det är fel med framgång, bara att den sällan kommer till den som jagar den, eftersom den enda framgång vi kommer att bry oss om är den upplevda. Alltså att vi känner att vi har lyckats, inte objektiva kronor eller kilon. Det är den typen av framgång som uppför sig som regnbågen och hela tiden finns lite längre bort.

Ett sätt att lura det är att sätta upp mål, att bestämma sig att man ska till grindstolpen där regnbågen ser ut att sluta därifrån man står just nu. Då kan man för ett ögonblick lura sig att man har nåt fram när man är vid grindstolpen, innan man ser regnbågen lite längre bort igen. Hittar du istället ett sätt att tycka om den plats där du är mer än den du vill vara på så kommer framgången att komma. Kanske i objektiva kilon och kronor, det brukar gå bra när man trivs med det man gör, men det är inte den springande punkten. Framgången kommer att komma, för att du kommer att betrakta det som kommer som framgång oavsett.

Share

Leave a Reply


*