MAXstyrka

Allt inom kraftsport

feb
08

Det är i alla fall i rätt riktning

Posted by Anders Axklo 0 Comment

När jag i tonåren växte upp i Afrika så transporterade jag mig i huvudsakligen mellan den lilla gruvstaden där jag bodde och mina vänner i Bulawayo i Zimbabwe genom att lifta. Det är 34 mil däremellan, och en stor del av sträckan fanns det en påtaglig risk att stöta på folk som inte riktigt tyckte att frihetskriget var över. I alla fall på den tiden var dock liftande ett relativt normalt sätt att transportera sig, så oftast gick det ganska geschwint. Visst hände det dock att det tog några timmar innan någon stannade, och då uppvisade jag ett märkligt beteende som är förståeligt, men inte speciellt rationellt. Jag gick alltid i den riktningen jag skulle, istället för att stå still och lifta. Givet att det var 34 mil jag skulle så var det ingen alternativ lösning, men det kändes alltid orimligt att stå helt still. Oavsett hur mikroskopisk effekten var i relation till behovet så rörde jag mig i alla fall i rätt riktning. Praktiskt oviktigt, men känslomässigt tillfredställande.

Samma fenomen dyker upp i nutid när min hustru och jag ska ta tvärbanan till Mårtensdal för att gå på armbrytarträning i Fryshuset. Den närmaste tvärbanestationen hemifrån är Valla Torg, men då måste man så att säga gå bakåt i färdriktningen. I stället går vi till Linde. Dit är det längre, men då går vi i rätt riktning då vi går hemifrån. Inte särskilt rationellt men väldigt känslomässigt rätt. Man behöver inte alltid göra på det rationella sättet, inte heller alltid på det som bara känns känslomässigt rätt. Det blir bara ett problem om man rör ihop de två. Att skippa såsen på kebabtallriken är inte rationellt och gör ingen skillnad i det stora hela, men det är en liten rörelse i rätt riktning. Känslomässigt tillfredställande om man tar det för vad det är, direkt vilseledande om du därmed tror att du dietar. Vardagsmotion som kvällstidningarna kallar det figurerar rätt mycket i mitt liv. Jag promenerar genom stan istället för att varje pris åka buss eller tunnelbana korta sträckor. Det känns som ett beslut i rätt riktning, men jag är ytterst medveten om att det i stora hela saknar praktisk betydelse i relation till det jag kallar träning.

När det gäller relationen till andra människor är det nästan ännu viktigare. Ett leende, ett hej eller en hämtad kopp kaffe förändrar ingens liv, men det är i rätt riktning. Nästa gång så kanske du tycker att du kan göra lite mer, som kanske gör skillnad. Du har rört dig åt rätt håll. Skillnaden finns kanske fortfarande inte i verkligheten, men den börjar att dyka upp i ditt huvud, vilket är där allting måste börja. Det är viktigt att inte avfärda små och rimligen helt obetydliga åtgärder varken hos sig själv eller andra. De ynkliga stegen gör ingen skillnad på en 34 mil lång väg till Bulawayo, men det är en viktig signal till både dig själv och din omgivning att du vill ditåt. Och det är faktiskt där allt börjar.

Share

Leave a Reply


*