MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini

annaharjapaablogg

Dags för Europas starkaste kvinna

Godmorgon!

Här sitter jag , incheckad och klar och äter flygplatsfrukost. En ofantligt dyr sådan. Liten fralla och liten kaffe för 72:-

Men när man kliver upp & åker hemifrån innan man knappt somnat så får man äta flygplatsfrukost. Även om den är dyr.

Flygplatsen ja, det kan ju bara betyda att det är dags för EM. Jag har fortfarande svårt att fatta att “lilla jag” sysslar med en sport på så hög nivå.  Jag brukar få en overklighetskänsla och där är jag nu. Det är som att jag inte alls ska tävla och det är inte jag som är på väg någonstans.

Den känslan övergår i nervositet på kvällen innan tävling och sitter i tills första grenen kommit igång. Kan släppa när man väl träffas upp innan och får delta i kramkalaset som det faktikst är. Och när man då ser att det är fler som känner likadant.

När det väl är igång så är det bara ren glädje och jävlar anamma tävlingen igenom.

Därefter kommer overklighetskänslan igen. När man kommit hem och varit tilbaka i vardagen en dag så är det som att jag inte alls varit iväg, det måste varit någon annan. Eller?!

Det ska bli jättekul att träffa alla igen, både utländska som svenskar. Och vilka svenskar sedan!! 8 stycken helt otroliga tjejer kommer jag möta upp (och deras lika fantastiska resesällskap). Vi ska minsann visa Europa & världen hur bra de svenska strongwoman utövarna är & att vi blir fler och fler!

Stort LYCKA TILL!

 

img_1676

Share

Höst, rusk och nedstämdhet.

Att hösten kommit går inte att ta miste på. Det är mörkt när jag åker till jobbet & det är snart mörkt när jag åker hem.
Vissa veckor räcker inte tiden till att få in träning så ofta som man egentligen vill.
Idag är det tisdag och jag ska träna mitt tredje (!!) pass efter Världens starkaste kvinna som var den 17 september i Doncaster i England.

Jag har sett att de andra svenska tjejerna har börjat ladda inför EM i England i december, och haft lite ångest över att inte ha hunnit tänka så mycket på det.
Jag har ju varit mitt i uppladdningen inför WSW och när det var klart skulle energin gå till att ladda om inför SM.
Men efter att jag kom hem drog jag på mig en förkylning som fortfarande hänger i med snor i bihålorna.
Dessutom så fick jag en bristning i biceps under sista grenen på WSW. Jag har fått ultraljudsbehandling och hinner få några till innan SM.
Men har fått förbud mot att lyfta från marken, och har bara tränat ett pass ben och ett pass axlar.
Det gör att det känns som att jag inte har en muskel kvar i hela kroppen, jag känner mig deppig och tycker synd om mig själv. Kan man gå & gömma sig under filt tills våren kommer?
Det känns som att jag inte ens kommer orka lyfta gymbagen på väg till SM.

Men så peppar jag mig själv med att, nä Anna, du skulle inte blivit något starkare på de 4 veckorna du hade. Du är fortfarande stark och det kommer kännas bra!
Ikväll ska det tränas uti garaget igen, och jag får besök och det gör ju det hela lite lättare, att träna tillsammans är kul! Upp med hakan och gå ut i garaget och träna och ha kul!

 

Det är ju det som är poängen.

Share

Presentation Anna Harjapää

Hej alla bloggläsare på MAXstyrka!
Nu har turen fallit på mig och jag har fått mig en liten blogg att uppdatera nyfikna människor med.

Vem är då jag?

 Jag är en 37-årig kvinna som inte alls är vuxen. Bor på landet ut på Västgötaslätten. Platt så långt ögat når.
Där bor jag, min man, våra tre söner och 2 katter. Jobbar heltid på kontor, och tränar & tävlar i Strongwoman.
När jag inte tränar, jobbar eller umgås med familjen, så gillar jag att virka, sticka och pyssla.

Jag halkade in på strongwoman på ett litet bananskal, och det måste jag säga att jag är riktigt glad över. Den bästa halkningen jag gjort.
Så jag har dedikerat min träning åt strongwoman i ett år nu. Tidigare har jag “bara” lyft skrot på gymet, utan något speciellt mål.
Har nog alltid siktat mot att ha mycket muskler och vara smal, så som många gör idag. Men jag har efter många envetna år insett att det inte funkar för mig.  Nu har jag istället mycket muskler och en del vaddering på det.
Och jag trivs bra så. Jag har anammat barbapappa-genen. Jag gillar muskler, jag gillar att vara stark.
Det är inte alltid lätt att förstå att man är stark, trots alla år på gymet har det inte hjälpt mig att förstå att jag är stark, utan det var först när jag klev in i strongwoman världen som det börjar gå upp för mig.

14555735_10155310238988275_1783920840_n

Jag har två gånger ställt upp i Världens starkaste Grästorpare. 2014 var det jag och 3 killar. 2015 fick jag en motståndare. Enda träningen inför detta, var att jag skaffade mig ett däck sommaren 2015.
Efter den tävlingen, som jag vann, kände jag att jag vill prova det här på riktigt. Hittade SM i Kungsör och anmälde mig.
Kom på att OJ, man kanske skulle träna inför något sådant med. Och så satte jag min fot på ett strongwoman gym för första gången i början av september 2015.

På SM kom jag tvåa (och kvalade till Arnold Amateur Strongwoman world championship),  Donna Moore som vad över och tävlade från England sade att jag måste komma och tävla på EM som gick av stapeln 1 månad senare. Jag anmälde mig, åkte med fjärilar i magen till England, och kom 3:a.
På Arnold Sports Festival, som är första helgen i Mars varje år,  (Ja, den Arnold) i Columbus Ohio, USA,  kom jag på 9:e plats 2016.

I April tävlade jag i Norge & i Maj i Uppsala. Och för ca 2 veckor sedan var jag i England igen och tävlade i Worlds Strongest Woman. Av 14 starka kvinnor från runt om i världen tog jag mig en 5:e plats!
Så här har ni mig, en lätt knasig förvirrad strongwoman! 🙂

 

Om knappa 3 veckor är det dags igen, att tävla i Sveriges Starkaste Kvinna.
22 Oktober i Kungsörs Sporthall. Klockan 11.
Kom dit och heja fram en vinnare!

 

 

 

Share

« Newer Entries
Share