MAXstyrka

Allt inom kraftsport

chefenkaserarrubrik

MAXstyrkas årskrönika 2017

Snart är det dags att ta farväl av 2017 och bjuda in 2018, och det har återigen blivit dags att polera backspegeln och summera året som snart är förbrukat. Vi kommer bjuda på den obligatoriska årsbästalistan lite längre ner här, men innan dess hade jag tänkt skriva några rader om 2017.

2017 har varit ett riktigt bra år på så många sätt. Jag har spenderat mycket tid med min underbara familj, och hunnit avverka ett antal utflykter med dem. Jag har sett lillpojken gå från att ha varit en krypande varelse till att ta sina första stapplande steg och sedan bli en riktigt vass löpare (med en räckvidd som gör att allt under en höjd av 140 cm är i riskzonen). Jag har också lagt en skälig mängd tid och energi på studierna.

Det som inte har fått lika mycket av min dyrbara tid är träning, trots att jag gjorde om ett tråkigt kontorsrum till ett komplett hemmagym med en powerrack, skivstänger, hantlar, bänkar och tillräckligt med viktskivor för att hålla en mysmotionär som mig sysselsatt ett antal år framöver. Först drabbades man nämligen av en seglivad skada i underarmen som har gjort det svårt att träna överhuvudtaget. En axelskada höll mig sedan borta från bänkpressen under den andra halvan av året, mina pensionärsknän ville inte vara med när man ville leka knäböj och min sargade syltrygg gjorde sig påmind varje gång man sneglade på en golvplacerad skivstång. 2018 hoppas jag dock kunna visa min skräpkropp vem som bestämmer och köra i gång med träningen igen, både styrketräning och armbrytning. Det finns ju få saker som har en sådan förmåga att boosta välbefinnandet än just träning.

Även MAXstyrka Radio har tidvis prioriterats bort, men den kommer förhoppningsvis tillbaka under det första kvartalet 2018. Skicka ett mail till info@maxstyrka.se om ni skulle vara intresserade av att sponsra radion!

Jag vill i sedvanlig ordning rikta ett stort tack till alla som på något sätt gör MAXstyrka till den styrkemetropol den är. Stort tack till våra grymma bloggare, stort tack till Sveriges bästa krönikör Anders Axklo som alltid levererar fredagskrönikor i världsklass, stort tack till min blötfeta mancrush Jimmie Trywall, stort tack till alla arrangörer och alla som vi har intervjuat, stort tack till alla som har sponsrat sidan på något sätt och stort tack till alla er som har lyssnat på MAXstyrka Radio och varit inne på MAXstyrka.se!

Nu över till MAXstyrkas årsbästalista:


Årets manliga atlet – Johannes Årsjö

2017 visade Johannes Årsjö återigen att han är Sveriges starkaste man, för nionde året i rad. Han var närmre än någonsin att förlora titeln då en nyopererad rygg, diverse bristningar och en delvis avsliten bicepsmuskel försökte vika ner honom, samtidigt som en Martin Forsmark i toppform stressade honom till slutet. Men det blev, som så många gånger förr, Johannes som drog det längsta strået och vann SSM. När det sedan hade gått ett par månader och Giants Live skulle avgöras var han totalt överlägsen, så pass att han hade vunnit tävlingen redan innan den sista grenen. Årets manliga atlet är Johannes Årsjö.

Bubblare: Jimmy Johansson

Årets kvinnliga atlet – Fia Reisek

Att få veta att man ska möta Fia Reisek i armbrytning är som att veta att man ska gå in i ringen mot Mike Tyson, springa 100 meter mot Usain Bolt eller möta Alexandr Karelin i en brottningsmatch. Man vet att hon kommer att vinna, oavsett vilken gren hon ställer upp i. I armbrytnings-SM tog hon dubbla guld, i VM blev det självklart också guld (och ett silver för att matcha guldet), i Sveriges Starkaste Kvinna 2017 -63 kg blev det guld, i MAX Grip Challenge 2017 blev det guld… Ja, ni fattar. Super-Fia vinner nästan allt hon ställer upp i, så även kategorin Årets kvinnliga atlet.

Bubblare: Martina Andersson

Årets prestation – Johannes Årsjö

Från att knappt kunna gå efter en misslyckad ryggoperation i början av året, till att komma trea i bilmarken i Giants Live (före bl.a. Zydrunas Savickas och Andreas Ståhlberg) hade ensamt kunnat ge Johannes Årsjö den här kategorin. Att han sedan var helt överlägsen i Giants Live och vann SSM med den skadehistoriken gör prestationen bara ännu mer imponerande. Johannes borde ha vunnit Jerringpriset i år.

Bubblare: Ola Nilsson

Årets genombrott – Gustav Stonegård

Gustav Stonegård är något så ovanligt som en -105:a som väger en bit över 120 kg. Hur kommer det sig, undrar kanske ni som inte skolkade under mattelektionerna i högstadiet? Jo, idel bastubantning och smalmat dagarna innan han skulle tävla gjorde att björnen lyckades komma ner till grävlingsvikt. Det påverkade inte styrkan nämnvärt då han lyckades komma tvåa i SSM 2017 i klassen -105 kg. Bli inte förvånade om ni får se Stonegård i tungviktskvalen 2018. Det är nämligen mer bekvämt att leva på pizza och styrketräna än att äta sparris och sitta på en träningscykel i bastun.

Bubblare: Marcus Yngvesson

Årets comeback – Ronny Dahl

Han hade egentligen slutat bryta arm. Han hade egentligen inte tränat överhuvudtaget. Han var egentligen helt uträknad. Men trots det ställde Ronny Dahl upp i SM, och bröt hem ett guld och ett brons. Han ställde sedan upp i Nordiska Mästerskapen, mest på skoj (för han hade ju slutat bryta arm), och kom hem med dubbla guld. Det är roligt att Sveriges svar på Karl-Alfred (Ronny har nämligen också större underarmar än överarmar) har förstått vad som är hans kall i livet och hittat tillbaks till bordet igen.

Bubblare: Ingen

Årets skräll – Trywall vann över Fia Reisek

2017 var året då Jimmie Trywall, han som lever på lössnus, gainers och glutenfri brunsås, visade vad ren tur innebär när han vann en match i armbrytning mot Fia Reisek. Visst, Fia vann alla andra matcher mot Jimmie, så nu står det typ 34-1 till Fias favör, men ändå. Jimmie chockade världen här. Visst, Fia väger hälften så mycket, är 30 cm kortare och tjej, men ändå. Fullträffen fick han till i Norrköping någon halvtimme innan Giants Live skulle dra i gång. Visst, Fia hade förvisso kört armbrytning minuterna innan medan och Jimmie var fräsch som en nyfångad abborre, men ändå… Bra jobbat, Jimmie!

Bublare: Ingen Stisse Bergqvist i SSM-finalen

Årets mest överlägsna – Fia Reisek

Lika överlägsen som Fia var i armbrytningen mot Jimmie (och alla andra som hade oturen att möta henne i just armbrytning) totalt sett, lika överlägsen var hon när Sveriges Starkaste Kvinna 2017  i klassen -63 kg skulle avgöras. Sju tuffa grenar skulle avverkas, och till slut stod Fia högst upp på pallen, med sju grensegrar (varav en delad) i bagaget. En kross utan dess like. Veckorna innan hade hon dessutom tagit VM-guld i armbrytning.

Bubblare: Martina Andersson

Årets aktion – Lyftarstrejken

Något av det viktigaste för en atlet är att förbundet stöttar en och försöker underlätta för atleten (som faktiskt är den som ska prestera). När ett förbund istället motarbetar atleterna krävs det en motreaktion, och reaktionen i det här fallet var en lyftarstrejk. Sveriges bästa manliga tyngdlyftare strejkade för att få Tyngdlyftarförbundet att agera annorlunda och börja supporta atleterna. Förhoppningsvis leder strejken till bättre villkor för svenska lyftare framöver. Det är dock tråkigt att det ska behöva gå så långt.

Bubblare: Ingen

Årets mest saknade – Johnny Wahlqvist

Johnny Wahlqvist var en av Sveriges främsta styrkelyftare genom tiderna, men han var också en av de mest karakteristiska atleterna som har fötts i det här landet. Beskedet om hans bortgång kom som en chock, och sorgen var stor. Vi kommer för alltid att minnas honom som den pratglada glädjespridaren som alltid bjöd på sig själv, alltid hade nära till skratt, alltid vågade vara sig själv och alltid sa vad han tyckte.

Bubblare: Ingen

Årets skägg – Joachim Gustavsson

Den här kategorin är alltid jämn, men efter veckor av bildjämförelser och filmstuderande har vi kommit fram till att årets bästa skägg sitter på pressmonstret Joachim Gustavssons anlete. Skägget är av typen klassisk adel, d.v.s. mycket välansat, med en imponerade täthet och en oöverträffad glans. Helt enkelt ett skägg som förtjänar att avbildas på ett frimärke. Därför tillfaller kategorin Årets skägg Joachim Gustavsson.

Bubblare: Johan Liljeblad, Johan Espenkrona, Fredrik Svensson

Årets kroppsdel – Martina Anderssons överarmar

Vi vet, kraftsport handlar inte om att se stor och stark ut, utan om att faktiskt vara stark på riktigt. Martina Andersson är en av världens starkaste kvinnor, och har dessutom klubbor som får de flesta karlar att ställa sig i skamvrån och säga förlåt. Hennes armar utgör ca. 60% av den totala kroppsmassan (löst räknat), och det sägs att man var tvungen att använda två måttband när man skulle mäta hennes överarmar. Nu för tiden tvingas hon antingen gå i linne, eller köpa kläder av storlek plus size och sy in allt utom armarna. Armarna är så stora att de har fått en egen landskapsblomma. Därför vinner Martinas överarmar kategorin Årets kroppsdel.

Bubblare: Joachim Gustavssons axlar, Ronny Dahls underarmar

Årets arrangemang – Sveriges Starkaste Man 2017

Som vi hade väntat, längtat och drömt om att Sveriges Starkaste Man skulle hitta tillbaka in till TV-apparaterna! 2017 var året då drömmen blev verklighet! Johannes Årsjö hade i åratal tjatat på TV-cheferna och försökt övertyga dem om att strongman är en folksport som funkar perfekt i TV-format, och till slut tog de sitt förnuft till fånga och sände finalen i SVT1. Tyngre omfamnade finalen och gjorde ett bra jobb med arrangemanget. Tävlingen hade kunnat göras ännu bättre och ännu mer spektakulär såklart, men TV-tittarna fick se en rafflande tävling med färgstarka profiler, grymma prestationer och roliga grenar. Låt oss nu hålla tummarna för att det här blir ett årligt återkommande event i SVT!

Bubblare: Giants Live Norrköping, Fitnessfestivalen


Stort tack för det här året! Nu accelererar vi mot ett magiskt 2018!

Share

Att aldrig ta ett nederlag

Ni minns den känslan man hade när man var liten och sneglade in genom fönstret till leksaksaffären. Den där leksaken som man suktade efter kostade alltid mer än vad månadspengen tillät, och det hade inte spelat någon som helst roll om man hade krängt jultidningar och blomfröer till halva kvarteret. Leksaken gick inte att nå. Den känslan kan nog Sveriges strongmanatleter känna igen sig i. Känslan av att bara kunna snegla på den där skinande bucklan, den som Johannes Årsjö har vaktat så länge.

Johannes Årsjö har vunnit Sveriges Starkaste Man åtta gånger – i rad. Trots att han har varit totalt överlägsen i Sverige i många år så har hans resa kretsat kring krämpor, bristningar, skador och den efterföljande obligatoriska rehabiliteringen. Han har gått igenom nederlag som få hade orkat tampas mot, och ännu färre hade lyckats brotta ner. Det finns, enligt honom, bara två val. Antingen ser du dig besegrad och ger upp, eller så tar du dig i kragen och fortsätter kämpa. Tanken på nederlag känns fel, det är en ekvation som inte stämmer.” Den inställningen har gjort att han år efter år har stått längst upp på pallen i SSM, och år efter år har utmanarna bara kunnat stå och se på när titeln åker hem till Norrköping igen.

I slutet av januari i år, strax efter att han hade vunnit Giants Live i Norrköping, opererades han för ett diskbråck. Det var ett nödvändigt val han tog för att kunna fortsätta sin karriär. Tyvärr gick operationen inte som väntat, utan han fick komplikationer med en skadad nerv som gjorde att hans fot domnar bort och är ostabil. Att lyfta tungt utan att vara stabil i foten, eller att springa med tunga objekt, är mer eller mindre omöjligt. En vanlig atlet hade här slängt in handduken, lagt bältet på hyllan och skruvat igen ammoniakdunken för gott. Nu har det ju visat sig gång på gång att Johannes inte är någon vanlig atlet, så i stället för att ge upp började han träna så gott det gick med en nionde SSM-titel i sikte.

Vi har kunnat följa hans resa mot SSM 2017 på hans Facebooksida, där han ofta lägger upp klipp på när han tränar. Nyligen drog han 290 kg i marklyft väldigt bekvämt, alltså lite drygt tre månader efter att han hade opererat ryggen (!). Smärtan verkar inte påverka honom nämnvärt. Ett exempel på det är från finalen av Sveriges Starkaste Man 2016. Då hade han två veckor tidigare fått en färsk bristning i ljumsken som tvingade honom att bryta WSM. Det spelade ingen större roll när slutpoängen delades ut, utan Johannes stod sin vana trogen återigen högst upp på pallen.

Atleterna som nu för tiden tävlar i SSM-finalen håller en oerhört hög klass, och hälften av dem skulle platsa i WSM vilken dag som helst. Vad är det då som gör att Johannes lyckas hålla avståndet ner till de andra, trots både skador och det hårda motståndet? Svaren är förmodligen en mix mellan pannben, grundstyrka, grenförståelse, kroppskontroll, smidighet, explosivitet och inställningen. Likt Gunde Svan ser han ingenting som omöjligt. Han står för ett “ge-aldrig-upp-motto” som sträcker sig bortom nageltrångsömkan och sömnbristsgnäll, och har ett pannben som är tjockare än en bisonoxes. Om jag hade fått sätta en tusenlapp på den jag tror kommer vinna SSM 2017 så finns det en haltande Norrköpingsbo som jag förmodligen hade slängt sedeln på.

Share

Man ser det man vill se

Nyligen berättade vi om att en man har skrivit en vetenskaplig artikel om rökningens positiva egenskaper för träning. Precis som vi alla vet så är nyttjandet av cigaretter rent livsfarligt, och man kan ledigt lägga till ett tjugotal allvarliga sjukdomar på cigaretternas CV. Ändå finns det folk som försöker hitta någon liten positiv aspekt med det, i ett försök att sätta munkavle på förnuftet. Att röka är inte bra i längden, det vet vi med största säkerhet, men vi människor är spontana varelser och gör nämligen hellre det som behagar oss för stunden än det som gynnar oss i längden.

Att hitta vinklingar och fakta som styrker ens övertygelse är tämligen enkelt. Om du är lagd åt det veganska hållet kan du utan problem hitta hundratals olika orsaker till varför man bör byta ut oxfilén mot något från växtriket. Om du är en köttätare kan du hitta lika många orsaker till varför kött är ett obligatoriskt inslag i kostcirkeln och varför sallad gör sig bäst som dekoration. Om man gillar att röka så är det inte svårt att hitta något fragment som styrker sin förutbestämda åsikt om att rökning kan vara något bra, så länge man bara blundar för de tusentals rapporterna som vittnar om motsatsen. Självbedrägeri kallas det i folkmun.

För att behandla problematiken här är det lättast att göra det med hjälp av en metafor. Tänk er ett litet villaområde i en mindre ort. I en av villorna bor en familj bestående av olika egenskaper. Först och främst har vi de två föräldrarna Förnuftet och hennes make Logiken (man kan kalla dem för hjärnan). De är ansvarsfulla och har en bensinsnål bil, har installerat bergvärme och sopsorterar dagligen. I våningen under bor den i bland ettriga Viljan och Viljans två storasyskon, Tro och Övertygelse (ibland kallad för hjärtat). De har inga jobb, men låter inte det hindra dem från att köpa mängder av prylar på kredit. De har intalat sig själva att deras nyinköpta segway är en bra investering, att resan till Magaluf är nödvändig för att få tillräckligt med D-vitamin och att nätkasinon kommer göra dem ekonomiskt oberoende, trots att de egentligen vet bättre. Han som skrev att rökning var bra för träning lät förmodligen Viljan bestämma.

Det är också så placebo funkar. Om man låser in Förnuftet och Logiken i garaget och intalar sig själv något till den grad att man verkligen tror på det, så kommer man faktiskt känna av det. Om du köper en flaska med kolloidalt silver, som i sig är lika effektivt som vanligt kranvatten, i tron på att det kommer lindra din huvudvärk, så kommer du antagligen känna en viss skillnad. Det kommer inte hjälpa dig bli friskare, men känslan av att du blir det kan uppstå. Om du sover på en magnetkudde, ligger på en spikmatta eller har på dig ett armband med negativa joner i tron på att du kommer må bättre så är chansen stor att du faktiskt kommer göra det. Samma sak är det med merparten av alla PWO:s.

Detsamma gäller såklart också motsatsen. Om du verkligen tror att fullmånen kommer påverka din nattsömn negativt så kan du nästan glömma att du kommer vakna upp utvilad dagen efter. Om du går in med inställningen att du aldrig kommer orka lyfta ett nytt pb i marken så har du minimerat den chansen redan på förhand. Det är aldrig fel att tro, så länge man lyssnar på vad Logiken säger och låter Förnuftet ha ett finger med i spelet. Med andra ord, gå in med inställningen att du kommer slå ditt gamla pb i marklyft, men lägg inte på 50 kg extra på stången.

Merparten av den seriösa forskningen säger att magnetkuddar, plastarmband och kolloidalt silver är verkningslösa, att månen inte kan påverka sömnen (om man har neddragna persienner) och att rökning är livsfarligt. Att då ignorera Logikens och Förnuftets råd är som att ta ytterligare ett SMS-lån. Om du bara låter Viljan, Tron och Övertygelsen bestämma över din hälsa eller ekonomi lär du förr eller senare hamna i Lyxfällan eller på sjukhuset, även om vägen dit kan vara mysig. Vem du väljer att lyssna på är dock upp till dig.

Share

Det livsfarliga sötningsmedlet

“Du, det där borde du inte dricka! Sånt där är inte bra för kroppen!”

Den varningen har jag fått höra var och varannan gång när jag har exponerat en aluminiumburk fylld med sockerfri dryck; vanligast Pepsi MAX i mitt fall. Merparten av de som bekymrat har yttrat sig om min beskedliga läskkonsumtion har haft diverse hälsovådliga laster, såsom snus, cigaretter, alkohol och socker. Jag minns tydligt hur en på mitt jobb ena sekunden glatt berättade om hur han hade krökat hela helgen, för att nästa sekund förfasa sig över hur jag kunde besudla min kropp med detta otyg som stavas ASPARTAM.

På Livsmedelsverket kan man läsa att “Aspartam är ett sötningsmedel som är uppbyggt av två aminosyror. Det finns i dag inga kända risker med att äta aspartam om man inte har den medfödda sjukdomen fenylketonuri, PKU.” Med andra ord så är det, så vitt man vet i dag, helt ofarligt att konsumera drycker och annat som innehåller Aspartam, om man nu inte tillhör de 270 personer som har PKU i Sverige (2010). Ändå skyr många lightprodukter som pesten, för att inte riskera att… Ja, vad är det man är rädd för? Enligt nyss nämnda kollega kunde man få “cancer och sånt” av lightläsk. Att en tredjedel av framsidan på det cigarettpaket som han hade i jackfickan bestod av en varningstext där man ordagrant varnade för just cancerpåföljder verkade inte bekymra honom nämnvärt.

De flesta som kritiserar lightläsk föredrar sockersötad läsk, alternativt energidrycker spetsad med socker, och många dricker flera burkar av valda dryck dagligen. Om vi då ska försöka oss på en riskanalys, en sansad jämförelse mellan sockrade drycker och lightdrycker, så kanske vi får lite mer klarhet i ämnet. Vi börjar med socker. Några kända, evidensbaserade risker är: övervikt och fetma, typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, karies (hål i tänderna) och stroke. När vi granskar Aspartamet under luppen så får vi fram dessa risker: karies, men i mindre grad jämfört med sockrad läsk. Är då lightläsk helt ofarligt att förtära? Ja, i måttliga mängder (alltså allt under badkarsmängd) finns det som sagt inga kända risker, bortsett från att tänderna kan få sig en törn på grund av det låga pH-värdet som läsken har.

Vad ska vi då dra för slutsats av detta? Jo, göm cigarettpaketet och berätta inte om din blöta helg om du samtidigt vill kritisera lightprodukter offentligt.

Share

Knutna nävar mår bäst i fickan

MAXstyrka är en sida som samlar människor som, precis som jag, älskar styrka. Det är vår gemensamma nämnare, oavsett vilka vi är, vilka partier vi röstar på, var vi kommer i från, vad vi tror eller inte tror på, hur vi ser ut och vad vi baserar vår kost på. Alla är vi fundamentalt olika i så många avseenden, men när det kommer till styrkeintresset är vi alla lika.

Man skulle kunna tro att ett gemensamt intresse och en gemensam mötesplats skulle verka för att alla skulle vara nöjda och tillfreds, men det räcker med att titta på ett vanligt fotbollsderby för att inse att det bara är en utopi och inte en realitet. Uttrycket fotbollshuliganer myntades för att beskriva den klick av fanatiska supportrar som hellre kastar bengaliska eldar och slåss än att röka fredspipa och kramas, trots det gemensamma intresset för sporten i sig.

Alla människor har saker som man stör sig på. Undertecknad stör sig t.ex. något enormt på människor som har satt i system att “glömma” att lägga upp plastpåsar på rullbandet när de handlar, vilket leder till att de “snopet” får ta några påsar i stället – gratis. Irritationen botar jag genom att knyta min näve i fickan. För vissa räcker det inte med att bara knyta näven, utan de vill helst placera den i någons ansikte också. Förr kunde en frustrerad tvåbarnsmamma från Flen skriva en notis i lokalbladets “Dagens ris” där hon beklagade sig över cyklister som cyklade på gångbanan. I dag ser man mest arga lappar på dörren till tvättstugan där någon, för fjärde gången, inte har rengjort filtren till torktumlaren. I bland går det dock längre än så.

Jag har genom åren tagit bort kommentarer här på sidan med riktade personangrepp och ogrundade påhopp, rasism och fascism och uttryck som inte hör hemma på MAXstyrka, åsikter som inte har med kraftsport att göra överhuvudtaget. Jag är helt för att alla människor ska få säga vad man vill, prata om ämnen som man brinner för, ting som man har starka känslor för och sakfrågor där man tycker att man själv är den som har rätt. Åsiktsbägaren är till för att fyllas, och det är sunt att man tömmer den i bland, men det finns olika forum för olika typer av yttringar, och MAXstyrka är ett forum för yttringar som rör styrka och kraftsport.

En annan tråkig tradition som jag vill belysa är den man kan skönja om man läser kommentarer på Instagram eller Facebook. Om någon har lagt upp ett klipp på när man bänkar så är det antingen fel på utförandet, på vikten, på utrustningen eller på reglerna. Antingen har man för mycket brygga eller så har man Gluteus maximus någon cm ovanför bänken. Stoppet är för kort, vinkeln är för sned och frisyren lämpar sig icke för styrkelyft. Man kanske t.o.m. är med i “fel” förbund. Om man har lagt upp ett klipp på när man knäböjer så är djupet för grunt, benen är för långt isär och… Ja, ni fattar.

Min uppmaning är att vi som gillar styrka ska hålla ihop, berömma den som har gjort något bra, hjälpa den som behöver hjälp (både innanför gymmets väggar och utanför) och stötta varandra i stället för att prata ner varandra. Omtanke borde vara synonymt med kraftsport, och samma härliga stämning som alltid genomsyrar tävlingarna borde också vara en självklarhet även på Internet. Vi borde följa det råd som min eminenta sidekick i MAXstyrka Radio (Jimmie Trywall) alltid förespråkar; “å ta hand om varann där ute”. Knutna nävar mår trots allt bäst i fickan.

Share

Older Entries »
Share