MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini

chefenkaserarrubrik

Att aldrig ta ett nederlag

Ni minns den känslan man hade när man var liten och sneglade in genom fönstret till leksaksaffären. Den där leksaken som man suktade efter kostade alltid mer än vad månadspengen tillät, och det hade inte spelat någon som helst roll om man hade krängt jultidningar och blomfröer till halva kvarteret. Leksaken gick inte att nå. Den känslan kan nog Sveriges strongmanatleter känna igen sig i. Känslan av att bara kunna snegla på den där skinande bucklan, den som Johannes Årsjö har vaktat så länge.

Johannes Årsjö har vunnit Sveriges Starkaste Man åtta gånger – i rad. Trots att han har varit totalt överlägsen i Sverige i många år så har hans resa kretsat kring krämpor, bristningar, skador och den efterföljande obligatoriska rehabiliteringen. Han har gått igenom nederlag som få hade orkat tampas mot, och ännu färre hade lyckats brotta ner. Det finns, enligt honom, bara två val. Antingen ser du dig besegrad och ger upp, eller så tar du dig i kragen och fortsätter kämpa. Tanken på nederlag känns fel, det är en ekvation som inte stämmer.” Den inställningen har gjort att han år efter år har stått längst upp på pallen i SSM, och år efter år har utmanarna bara kunnat stå och se på när titeln åker hem till Norrköping igen.

I slutet av januari i år, strax efter att han hade vunnit Giants Live i Norrköping, opererades han för ett diskbråck. Det var ett nödvändigt val han tog för att kunna fortsätta sin karriär. Tyvärr gick operationen inte som väntat, utan han fick komplikationer med en skadad nerv som gjorde att hans fot domnar bort och är ostabil. Att lyfta tungt utan att vara stabil i foten, eller att springa med tunga objekt, är mer eller mindre omöjligt. En vanlig atlet hade här slängt in handduken, lagt bältet på hyllan och skruvat igen ammoniakdunken för gott. Nu har det ju visat sig gång på gång att Johannes inte är någon vanlig atlet, så i stället för att ge upp började han träna så gott det gick med en nionde SSM-titel i sikte.

Vi har kunnat följa hans resa mot SSM 2017 på hans Facebooksida, där han ofta lägger upp klipp på när han tränar. Nyligen drog han 290 kg i marklyft väldigt bekvämt, alltså lite drygt tre månader efter att han hade opererat ryggen (!). Smärtan verkar inte påverka honom nämnvärt. Ett exempel på det är från finalen av Sveriges Starkaste Man 2016. Då hade han två veckor tidigare fått en färsk bristning i ljumsken som tvingade honom att bryta WSM. Det spelade ingen större roll när slutpoängen delades ut, utan Johannes stod sin vana trogen återigen högst upp på pallen.

Atleterna som nu för tiden tävlar i SSM-finalen håller en oerhört hög klass, och hälften av dem skulle platsa i WSM vilken dag som helst. Vad är det då som gör att Johannes lyckas hålla avståndet ner till de andra, trots både skador och det hårda motståndet? Svaren är förmodligen en mix mellan pannben, grundstyrka, grenförståelse, kroppskontroll, smidighet, explosivitet och inställningen. Likt Gunde Svan ser han ingenting som omöjligt. Han står för ett ”ge-aldrig-upp-motto” som sträcker sig bortom nageltrångsömkan och sömnbristsgnäll, och har ett pannben som är tjockare än en bisonoxes. Om jag hade fått sätta en tusenlapp på den jag tror kommer vinna SSM 2017 så finns det en haltande Norrköpingsbo som jag förmodligen hade slängt sedeln på.

Share

Man ser det man vill se

Nyligen berättade vi om att en man har skrivit en vetenskaplig artikel om rökningens positiva egenskaper för träning. Precis som vi alla vet så är nyttjandet av cigaretter rent livsfarligt, och man kan ledigt lägga till ett tjugotal allvarliga sjukdomar på cigaretternas CV. Ändå finns det folk som försöker hitta någon liten positiv aspekt med det, i ett försök att sätta munkavle på förnuftet. Att röka är inte bra i längden, det vet vi med största säkerhet, men vi människor är spontana varelser och gör nämligen hellre det som behagar oss för stunden än det som gynnar oss i längden.

Att hitta vinklingar och fakta som styrker ens övertygelse är tämligen enkelt. Om du är lagd åt det veganska hållet kan du utan problem hitta hundratals olika orsaker till varför man bör byta ut oxfilén mot något från växtriket. Om du är en köttätare kan du hitta lika många orsaker till varför kött är ett obligatoriskt inslag i kostcirkeln och varför sallad gör sig bäst som dekoration. Om man gillar att röka så är det inte svårt att hitta något fragment som styrker sin förutbestämda åsikt om att rökning kan vara något bra, så länge man bara blundar för de tusentals rapporterna som vittnar om motsatsen. Självbedrägeri kallas det i folkmun.

För att behandla problematiken här är det lättast att göra det med hjälp av en metafor. Tänk er ett litet villaområde i en mindre ort. I en av villorna bor en familj bestående av olika egenskaper. Först och främst har vi de två föräldrarna Förnuftet och hennes make Logiken (man kan kalla dem för hjärnan). De är ansvarsfulla och har en bensinsnål bil, har installerat bergvärme och sopsorterar dagligen. I våningen under bor den i bland ettriga Viljan och Viljans två storasyskon, Tro och Övertygelse (ibland kallad för hjärtat). De har inga jobb, men låter inte det hindra dem från att köpa mängder av prylar på kredit. De har intalat sig själva att deras nyinköpta segway är en bra investering, att resan till Magaluf är nödvändig för att få tillräckligt med D-vitamin och att nätkasinon kommer göra dem ekonomiskt oberoende, trots att de egentligen vet bättre. Han som skrev att rökning var bra för träning lät förmodligen Viljan bestämma.

Det är också så placebo funkar. Om man låser in Förnuftet och Logiken i garaget och intalar sig själv något till den grad att man verkligen tror på det, så kommer man faktiskt känna av det. Om du köper en flaska med kolloidalt silver, som i sig är lika effektivt som vanligt kranvatten, i tron på att det kommer lindra din huvudvärk, så kommer du antagligen känna en viss skillnad. Det kommer inte hjälpa dig bli friskare, men känslan av att du blir det kan uppstå. Om du sover på en magnetkudde, ligger på en spikmatta eller har på dig ett armband med negativa joner i tron på att du kommer må bättre så är chansen stor att du faktiskt kommer göra det. Samma sak är det med merparten av alla PWO:s.

Detsamma gäller såklart också motsatsen. Om du verkligen tror att fullmånen kommer påverka din nattsömn negativt så kan du nästan glömma att du kommer vakna upp utvilad dagen efter. Om du går in med inställningen att du aldrig kommer orka lyfta ett nytt pb i marken så har du minimerat den chansen redan på förhand. Det är aldrig fel att tro, så länge man lyssnar på vad Logiken säger och låter Förnuftet ha ett finger med i spelet. Med andra ord, gå in med inställningen att du kommer slå ditt gamla pb i marklyft, men lägg inte på 50 kg extra på stången.

Merparten av den seriösa forskningen säger att magnetkuddar, plastarmband och kolloidalt silver är verkningslösa, att månen inte kan påverka sömnen (om man har neddragna persienner) och att rökning är livsfarligt. Att då ignorera Logikens och Förnuftets råd är som att ta ytterligare ett SMS-lån. Om du bara låter Viljan, Tron och Övertygelsen bestämma över din hälsa eller ekonomi lär du förr eller senare hamna i Lyxfällan eller på sjukhuset, även om vägen dit kan vara mysig. Vem du väljer att lyssna på är dock upp till dig.

Share

Det livsfarliga sötningsmedlet

”Du, det där borde du inte dricka! Sånt där är inte bra för kroppen!”

Den varningen har jag fått höra var och varannan gång när jag har exponerat en aluminiumburk fylld med sockerfri dryck; vanligast Pepsi MAX i mitt fall. Merparten av de som bekymrat har yttrat sig om min beskedliga läskkonsumtion har haft diverse hälsovådliga laster, såsom snus, cigaretter, alkohol och socker. Jag minns tydligt hur en på mitt jobb ena sekunden glatt berättade om hur han hade krökat hela helgen, för att nästa sekund förfasa sig över hur jag kunde besudla min kropp med detta otyg som stavas ASPARTAM.

På Livsmedelsverket kan man läsa att ”Aspartam är ett sötningsmedel som är uppbyggt av två aminosyror. Det finns i dag inga kända risker med att äta aspartam om man inte har den medfödda sjukdomen fenylketonuri, PKU.” Med andra ord så är det, så vitt man vet i dag, helt ofarligt att konsumera drycker och annat som innehåller Aspartam, om man nu inte tillhör de 270 personer som har PKU i Sverige (2010). Ändå skyr många lightprodukter som pesten, för att inte riskera att… Ja, vad är det man är rädd för? Enligt nyss nämnda kollega kunde man få ”cancer och sånt” av lightläsk. Att en tredjedel av framsidan på det cigarettpaket som han hade i jackfickan bestod av en varningstext där man ordagrant varnade för just cancerpåföljder verkade inte bekymra honom nämnvärt.

De flesta som kritiserar lightläsk föredrar sockersötad läsk, alternativt energidrycker spetsad med socker, och många dricker flera burkar av valda dryck dagligen. Om vi då ska försöka oss på en riskanalys, en sansad jämförelse mellan sockrade drycker och lightdrycker, så kanske vi får lite mer klarhet i ämnet. Vi börjar med socker. Några kända, evidensbaserade risker är: övervikt och fetma, typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, karies (hål i tänderna) och stroke. När vi granskar Aspartamet under luppen så får vi fram dessa risker: karies, men i mindre grad jämfört med sockrad läsk. Är då lightläsk helt ofarligt att förtära? Ja, i måttliga mängder (alltså allt under badkarsmängd) finns det som sagt inga kända risker, bortsett från att tänderna kan få sig en törn på grund av det låga pH-värdet som läsken har.

Vad ska vi då dra för slutsats av detta? Jo, göm cigarettpaketet och berätta inte om din blöta helg om du samtidigt vill kritisera lightprodukter offentligt.

Share

Knutna nävar mår bäst i fickan

MAXstyrka är en sida som samlar människor som, precis som jag, älskar styrka. Det är vår gemensamma nämnare, oavsett vilka vi är, vilka partier vi röstar på, var vi kommer i från, vad vi tror eller inte tror på, hur vi ser ut och vad vi baserar vår kost på. Alla är vi fundamentalt olika i så många avseenden, men när det kommer till styrkeintresset är vi alla lika.

Man skulle kunna tro att ett gemensamt intresse och en gemensam mötesplats skulle verka för att alla skulle vara nöjda och tillfreds, men det räcker med att titta på ett vanligt fotbollsderby för att inse att det bara är en utopi och inte en realitet. Uttrycket fotbollshuliganer myntades för att beskriva den klick av fanatiska supportrar som hellre kastar bengaliska eldar och slåss än att röka fredspipa och kramas, trots det gemensamma intresset för sporten i sig.

Alla människor har saker som man stör sig på. Undertecknad stör sig t.ex. något enormt på människor som har satt i system att ”glömma” att lägga upp plastpåsar på rullbandet när de handlar, vilket leder till att de ”snopet” får ta några påsar i stället – gratis. Irritationen botar jag genom att knyta min näve i fickan. För vissa räcker det inte med att bara knyta näven, utan de vill helst placera den i någons ansikte också. Förr kunde en frustrerad tvåbarnsmamma från Flen skriva en notis i lokalbladets ”Dagens ris” där hon beklagade sig över cyklister som cyklade på gångbanan. I dag ser man mest arga lappar på dörren till tvättstugan där någon, för fjärde gången, inte har rengjort filtren till torktumlaren. I bland går det dock längre än så.

Jag har genom åren tagit bort kommentarer här på sidan med riktade personangrepp och ogrundade påhopp, rasism och fascism och uttryck som inte hör hemma på MAXstyrka, åsikter som inte har med kraftsport att göra överhuvudtaget. Jag är helt för att alla människor ska få säga vad man vill, prata om ämnen som man brinner för, ting som man har starka känslor för och sakfrågor där man tycker att man själv är den som har rätt. Åsiktsbägaren är till för att fyllas, och det är sunt att man tömmer den i bland, men det finns olika forum för olika typer av yttringar, och MAXstyrka är ett forum för yttringar som rör styrka och kraftsport.

En annan tråkig tradition som jag vill belysa är den man kan skönja om man läser kommentarer på Instagram eller Facebook. Om någon har lagt upp ett klipp på när man bänkar så är det antingen fel på utförandet, på vikten, på utrustningen eller på reglerna. Antingen har man för mycket brygga eller så har man Gluteus maximus någon cm ovanför bänken. Stoppet är för kort, vinkeln är för sned och frisyren lämpar sig icke för styrkelyft. Man kanske t.o.m. är med i ”fel” förbund. Om man har lagt upp ett klipp på när man knäböjer så är djupet för grunt, benen är för långt isär och… Ja, ni fattar.

Min uppmaning är att vi som gillar styrka ska hålla ihop, berömma den som har gjort något bra, hjälpa den som behöver hjälp (både innanför gymmets väggar och utanför) och stötta varandra i stället för att prata ner varandra. Omtanke borde vara synonymt med kraftsport, och samma härliga stämning som alltid genomsyrar tävlingarna borde också vara en självklarhet även på Internet. Vi borde följa det råd som min eminenta sidekick i MAXstyrka Radio (Jimmie Trywall) alltid förespråkar; ”å ta hand om varann där ute”. Knutna nävar mår trots allt bäst i fickan.

Share

MAXstyrkas årskrönika 2016

2016 är snart till ända, och det är som vanligt dags att summera året som har gått. Personligen har det här året varit det mest händelserika hittills i mitt 32 år unga liv. Jag har skaffat villa, fått en liten (fast #störreänandreas) bebis, har börjat studera på högskola, köpt en familjekombi (en Toyota Avensis efter idel propaganda av Trywall) och blivit en familjefarsa av rang.

Chefredaktoren1För MAXstyrkas del har vi kört på med både radion och livesändningar på Facebook. Vi har arrangerat MAX Grip Challenge, övervakat de största tävlingarna och introducerat nya bloggare. Mer av det goda, med andra ord. Vad kommer då 2017 att erbjuda? Vi kommer, efter många önskemål, ta fram kläder. Vi börjar med ett gäng t-shirts för att sedan, om de blir populära, utöka sortimentet med andra plagg. Vi kommer också försöka arrangera en strongwomantävling med fokus på starka kvinnor (!).

Innan vi beger oss till årets obligatoriska ”best-of-lista” måste jag passa på att tacka alla som tackas bör. Tack till alla som på något sätt har bidragit till att göra MAXstyrka till Sveriges styrke-Mecka nummer ett! Stort tack till våra eminenta bloggare, stort tack till Anders Axklo som med sina underfundiga fredagskrönikor förgyller fredagarna, stort tack till min radiokollega Jimmie Trywall, stort tack till alla arrangörer och alla som vi har intervjuat, stort tack till alla som har sponsrat sidan på något sätt och stort tack till alla er som har lyssnat på MAXstyrka Radio och varit inne på MAXstyrka.se!

Nu över till MAXstyrkas årsbästalista:


Årets manliga atlet – Martin Forsmark

I skuggan av Sveriges starkaste man, Johannes Årsjö, har den enorma polisen Martin Forsmark kämpat i många år nu. Han har de senaste åren som bäst lyckats knipa någon poäng från Johannes i totalen (och har vanligtvis varit den enda som har lyckats med det), men i år visade han att han faktiskt är där uppe och flåsar Johannes i nacken. Visst, det är fortfarande ett steg upp till Johannes tron, kanske främst när det kommer till maxstyrkan, men det steget blir kortare hela tiden. 2016 var året då Forsmark drog 400 kg i marklyft, tog tre grensegrar av sex möjliga i SSM-finalen och kom tvåa i Giants Live Sweden (framför många världsnamn). Snattarnas värsta mardröm är Årets manliga atlet. Bubblare: Johannes Årsjö, som alltid aspirerar på vinsten här.

Årets kvinnliga atlet – Elin Janeheim

Hon har fyllt 14 år, vilket är en ålder då amerikanska såpoperor och högstadiediscon brukar stå högt i kurs. I Elins fall varvade hon skolan, och dess kringaktiviteter, med armbrytning. Hon försvarade sitt EM-guld i vänstern från förra året, och tog ett EM-silver i högern. Sen åkte hon till VM, och tog guld i vänstern och ett brons i högern. Hon är den yngsta guldmedaljören i historien i både EM och VM, och hennes karriär är fortfarande i sin linda. Därför är hon Årets kvinnliga atlet. Bubblare: Angelica Roos, Anna Harjapää och Martina Andersson.

Årets prestation – Svensk dominans i ESW

Sverige var en stor strongwomannation för något decennium sedan. Den gyllene generationen bestod av Anna Rosén och Anki Öberg som kämpade till sig fina meriter i sporten. Först nu ser vi att en ny generation har kunnat ta över stafettpinnen, och årets upplaga av Europas Starkaste Kvinna var en ren uppvisning i blågula dräkter. De två tyngsta klasserna vanns av Anna Harjapää och Martina Andersson, och Fia Reisek tog silvret i den lätta klassen. Utöver det kom övriga svenskor högt upp i totalen, och bevisade för övriga Europa att vi återigen är en av världens starkaste nationer på damsidan. Bubblare: Elin Janeheim.

Årets genombrott – Johan Liljeblad

Multitalangen Johan Liljeblad lyckades kvalificera sig till Sveriges Starkaste Man, SM i tyngdlyftning och SM i klassisk styrkelyft förra året. Känningar i ryggen satte stopp för hans SSM-medverkan då. Det här året fortsatte framgångssagan med att han först kom femma i SSM, sedan vann han kvalet till Giants Live (under Tyngre Classic) och väl där visade han att han kan brottas med världsatleterna. Han lär behöva ett par år till för att blomma ut helt, men det här året var året då han slog sig in i Sverige-toppen på allvar. Bubblare: Andreas Ståhlberg.

Årets comeback – Fredrik Svensson

Efter att ha tillhört den absoluta världstoppen i bänkpress och styrkelyft i många långa år valde Fredrik Svensson att lägga bänktrikån på hyllan, men i stället för att ägna sig åt välbetalda föreläsningsuppdrag och njuta av feta sponsoravtal valde Svensson att damma av farmersväskorna och göra comeback som strongman. 2017 kan han mycket väl vara tillbaka och kämpa i SSM-finalen. Bubblaren: Benny Wennberg.

Årets skräll – Jimmie Trywall

Vem hade väl kunnat tro att den blötfeta mannen med den välfyllda överläppen som fick storstryk av 14-åriga tjejer i armbrytning skulle få representera Sverige i just armbrytning bara ett par år efteråt? Jimmy Trywall, mannen med frigolithandleden, ställde upp i WAL-kvalet under Fitnessfestivalen, och lyckades kvalificera sig till Europa-kvalet i England. Visserligen förlorade han samtliga fyra matcher (såklart), men i och med att det bara var fem atleter i hans grupp, och topp-6 gick vidare, så blev han direktkvalificerad. Tänk att det kan löna sig så att vara tjock. Bubblare: Ingen.

Årets mest överlägsna – Niklas Nannestad

Till tonerna av Anders Axklos hejaramsor så gick jag upp under samma WAL-kval som Trywall tävlade i, men i den tuffa 88-kilosklassen. Väl där mötte man bl.a. Niklas Nannestad (som är regerande mästare i tävlingen sedan han vann hela WAL i Las Vegas), och fick såklart storpisk. Det var lite som att försöka cykla ifrån en Ferrari… Snäll som han är valde han att inte slita av mig armen, men årets mest överlägsna går till Nannestad. Bubblare: Ingen.

Årets tråkigaste besked – Carita Thorén

Carita Thorén är en av Sveriges och Europas bästa tyngdlyfterskor. Hon berättade för några veckor sedan att hon lägger av med tyngdlyftning. Anledningen var osämja och särbehandling från personer i ledningen. Detta är såklart oerhört tråkigt, både för Carita personligen och för hela lyftar-Sverige. Vi hoppas att hon tänker om, läker skadorna och kommer tillbaka starkare än någonsin. Bubblare: Ingen.

Årets skägg – Johan Liljeblad

Det finns många atleter i vårt avlånga land som innehar en imponerande ansiktsmatta. Den som har haft årets bästa hakbehåring är mannen som vann kategorin Årets genombrott, nämligen Johan Liljeblad. Skägget är nästan lika imponerande som hans lyft, vilket säger en hel del. Med ett skägg som får självaste tomten att se ut som en prepubertal mellanstadieelev vinner han självklart även Årets skägg. Bubblare: I stort sett samtliga finalister i Sveriges Starkaste Man 2016, samt Johan Espenkrona.

Årets arrangemang – Giants Live Sweden

Det finns arenor som lämpar sig bra för både Schlagerartister och Speedway. Sedan finns det arenor som verkar vara designade med ett enda syfte: att få nackhåret att sträcka på sig till max. Stadium Arena är som gjord för att människor stora som noshörningar ska kunna mäta sina krafter mot varandra medan 2500 personer skriker sig hesa på läktarna. Att arrangemanget sedan är minutiöst planerat, tillsammans med den felfria inramningen, bidrar till att Giants Live Sweden är något som ingen människa med vettet i behåll borde missa. Det hade varit roligt att se fler nya grenar, och att Savickas hade tävlat, men annars var det här Årets arrangemang. Bubblare: Fitnessfestivalen, som ingen heller får missa.


Stort tack för det här året! Följ med oss nästa år också, för 2017 kommer bli fullständigt magiskt!

maxstyrkagottnytt

Share

Older Entries »
Share