MAXstyrka

Allt inom kraftsport

Fredagsbarbell

Man ska vara tacksam för det som misslyckats

I vår allmänna strävan att vara framgångsrika och lyckade så dyker det ofta upp en rädsla för misslyckande. Vi vill inte associeras med sådant som inte har fungerat, det är som att vi tror att det ska smitta ner oss och få fler saker att misslyckas. I själva verket så är det precis tvärtom, chanserna att lyckas ökar om man har provat grejer som inte fungerar, och därmed kunna avfärda dem som valmöjligheter. Givet att man inte är dum i huvudet och provar samma sak flera gånger, det är naturligtvis inget vidare. Historien är full av grandiosa magplask som har tagit oss ifrån ”tänk om…” till ”det funkar inte”. Mycket värdefull information för vår utveckling. Man kanske kan tycka att idén att flyga luftballong till Nordpolen är något som kunde ha avfärdats redan på planeringsstadiet, men tack vare ingenjör André och Örnen så vet vi nu säkert att det inte är en bra idé. Förutom kunskapen som gör att vi andra nu tycker att det är självklart så har det berikat Gränna med ytterligare ett turistmål vid sidan av polkagrisar och färjan till Visingsö.

Faktum är att väldigt många av de saker vi tycker är självklart att det inte fungerar, är bara självklart för att någon faktiskt provade. Då kanske de personer förtjänar mer tacksamhet än hån med efterklokhetens kranka blekhet. När jag först började vara aktiv inom styrketävlingar sysselsatte jag mig mycket med att grunna på nya övningar, eller föremål som skulle kunna användas. Ett tag var jag inne på press överhuvudet med bakaxel, och jag frågade en god vän, starkare än jag, men med liknande intresse vad han trodde om det. ”Man får diffen i huvudet” var det korta svaret, med ett tonfall som klargjorde att det inte behövde provas fler gånger. Det finns en massa grenar och arrangörsdetaljer som har varit magnifika i sina misslyckanden, och därför vet vi att undvika dem.

Inom företagsamhet och näringsliv så finns det företag som har som krav när de rekryterar VD:ar att de har varit med om åtminstone en konkurs. Den som har varit det känner nämligen igen signalerna, och vill med varje fiber i sin varelse undvika att vara med om det en gång till. När rövhattarna försökte sig på att vara hotfulla i Almedalen så var det killar från KRIS, Kriminellas revansch i samhället, som positionerade sig mellan dem och rädda människor. Jag skulle gissa att flera av dem har provat ett liv med våld som argument, och vet var det slutar. Man ska helt enkelt inte vara rädd för misslyckande, varken hos sig själv eller andra. I många fall så är det det som gör att information förändras från teorier till kunskap instansad i ryggmärgen. Har du misslyckats med liv, karriär, träningsupplägg eller annat så finns det med andra ord ingen anledning att skämmas för det. Det innebär bara att du har kunskap som andra bara kan läsa om, och den kunskapen för dig betydligt närmre framgång än den som aldrig misslyckats.

Share

Damage control

De senaste fem åren har jag så här års befunnit mig i Visby för att vara med på Almedalsveckans, något som jag har förmånen att göra i tjänstens vägnar. Jag säger förmånen eftersom det är en miljö, folk, inramning och frågor som tilltalar mig, och jag skulle säkert försöka ta mig hit alldeles oavsett arbetsuppdrag. Jag tycker helt enkelt om att trängas med människor som i väldigt stor utsträckning påverkar de olika aspekterna av samhället, inte heller tycker jag illa om mingel, soliga öar och medeltidsarkitektur med rosor på. Dessutom så tror jag på demokratin, och tycker om folkfester som uppstår i samband med fotbollsmatcher som Sverige vinner.

Det här med demokratin är dessutom i ett lite bekymmersamt läge även i vårt förskonade hörn av världen, eftersom det numera har börjat dyka upp rövhattar som tycker att våld är ett bra sätt att understryka att det de tycker är viktigare än det andra tycker. Skulle de faktiskt ta sig för våld på plats så skulle visserligen en rätt väl förberedd avdelning av Farbror Blå hantera det, men problemet är mer att de mest går runt och skriker att de kan tänka sig det. Vilket ställer saken lite på sin spets. Det är inte bra att folk går runt och skriker det, eller ens ha den åsikten, men vad gör man? Att försvara demokratin genom att gripa, låsa in och tysta är lite som fucking for virginity, åtgärden förstör själva avsikten. Således blir det att försöka bedriva ett av världens största folkbildnings- och demokratiutvecklingsprojekt med rövhattar under näsan. Det är naturligtvis inte optimalt, men alternativet att ställa in leder ju inte precis åt rätt håll det heller. Man får helt enkelt göra något som till viss del är dåligt och vingklippt, eftersom alternativet är ännu sämre.

I vår vanliga värld av gym, muskler och skador så har jag de gångna veckorna blivit påmind om precis samma princip när några av mina bekanta har lyckats göra sig illa i sin strävan att visa hur stora och starka de är. Det som gör att det först ser märkligt ut är de konstiga tillämpningar på vanliga styrkeövningar de försöker utföra med skadan färsk, armen i gips, huvudet i bandage eller liknande. Den första och spontana tanken är att det inte går att träna med avsliten biceps, och att det där de håller på med verkligen inte blir optimalt. Det är det naturligtvis inte heller, och jag är djupt övertygad om att sagda bekanta är mycket medvetna om att det inte är optimalt. Kruxet är bara det att de inte har det optimala tillgängligt för stunden, då de är skadade på svårt begränsande sätt. Det bästa hade ju naturligtvis varit att träna utan att vara skadad, men nu finns inte det alternativet. Det bästa för demokratin hade varit att folk inte hade varit rövhattar, men nu finns det ju tyvärr de som är det. Alltså gör man det man kan för att driva framåt trots skada, även om det ter sig märkligt. Heder åt de som kämpar på med skadan, och åt de som talar trots hoten. De gör trots allt det bästa för att begränsa effekten av eländet.

Share

Kinderäggprincipen

Även om jag själv är lite för gammal för att som liten ha fått avnjuta kinderägg med den uppenbara barnsliga förtjusning som figurerar i dubbade tyska reklamfilmer, så har jag ändå nu och då smaskat i mig det suspekta chokladspill som omger den lika suspekta lilla byggsatsen med någon obegriplig leksak i. Jag har nog aldrig både ätit chokladen och monterat vid samma tillfälle eftersom jag som sagt är för gammal för att ha fått egna kinderägg, däremot så har jag gjort det ena eller det andra, beroende på vad själva ägginnehavaren har fokuserat på, leksak eller snask. Trots reklamen är det sällan mer än det ena som faktiskt lockar, medan det andra överlämnas till närmast stående tjocka farbror.

Det är dock här som genialiteten i produkten, eller åtminstone paketeringen kommer fram. Man ursäktar att man nöjer sig med dålig kvalitet eftersom man också får något mer med på köpet, som man egentligen inte ville ha. De små plastbyggsatserna inne i äggen skulle knappast gå att sälja på egen hand, och vill man köpa choklad så finns det väsentligt bättre alternativ än det tunna skal som klär insidan av folien på ett kinderägg. Ändå lever de kvar i hyllorna, och köps i alla fall i tillräcklig stor utsträckning för att överleva. Alltså tycks det fungera att lägga ihop två dåliga saker och sälja, möjligen på grund av det man kallar den tredje beståndsdelen, nämligen överraskningen. Jag ver inte riktigt vad det är som är överraskningen, rimligtvis vet man om att det är både choklad och leksak, eftersom det är det all deras marknadsföring går ut på. Principen tycks ändå fungera, man säljer något som är lite för dåligt för att folk ska vilja ha, genom att skicka med något annat de inte vill ha. Det är just illusionen av något extra som gör att man blir lurad.

Det är här vi kommer in på överföringen till gymvärlden. På mainstreamgym så tar man rätt hyfsat betalt för en allmängiltig produkt genom att paketera in en massa annat i medlemskapet/gymmet som kunden inte har frågat efter, men som nu ingår och inte väljs bort. De flesta seriösa gym ger ändå den teoretiska möjligheten att välja bort genom att ha billigare varianter, men då träder kindereggprincipen in. Ja, det är lite dåligt med fria vikter, men man får ju gå på pass också. Vilket känns djupt osannolikt att någon av mina vänner skulle utnyttja, men som ändå tycks sänka kravet på de delar man faktiskt nyttjar. Omvänt så känner jag också folk som inte utnyttjar rätten att styrketräna på riktigt, utan bara går på pass. Det är inte samma typ av människor, ska jag förtydliga. Jag är en varm anhängare av att gå på riktiga gym, som levererar det jag vill ha i hög kvalitet, utan medskick jag inte har frågat efter, och då betala för det jag vill ha, men visst finns det de som verkligen vill ha både och, precis som det finns riktiga modellbyggare som också gillar god choklad. Men de nöjer sig inte med kinderäggkvalitet.

Share

Vad står det på fakturan?

I mitt dagliga värv så stöter jag ofta på stora konsultföretag som gärna framhåller sin kompetens inom i princip allting, och som alltid är beredda att hjälpa till med sin kompetens i diverse sammanhang. Det är resultatet av en rätt uttalad strategi från dem, att vara med som experter i så många sammanhang som möjligt för att därmed bli förstahandsval för en massa olika branscher när de ska köpa rådgivning. Eftersom det är globala företag med 10 000-tals anställda så är det dessutom högst troligt att de verkligen har någon expert på i princip vad som helst, det är inte problemet. Problemet är att de inte alltid är helt ärliga med varför de egentligen vill vara med, eftersom det är så vi i media bestämmer om vi tar betalt av dem eller inte. Vill de i slutänden sälja något till vår målgrupp så vill vi ta betalt för att hjälpa dem med det, helt enkelt. Därför brukar det kunna bli rätt krassa samtal i förberedelserna, där de hävdar att de inte alls vill sälja, utan bara hjälpa de i vår målgrupp.

Både och är sant, de vill hjälpa, men ta betalt för det. Inget fel i det, så länge alla vet om det. Mitt problem uppstår när de inte vill vara ärliga med det, kanske till och med för att de inte riktigt erkänner det för sig själva. Alltså kokar jag numera
ner samtalet till frågan om vad det står på de fakturor de skickar. Alltså vad är det egentligen de säljer, när de säljer något. Oavsett en massa kringverk och dimridåer så är det som det faktiskt står på fakturan det handlar om. Det är det de lever på, och ganska ofta för. Allt annat de gör som inte står på faktura syftar till att siffran där ska kunna vara högre. Det måste det, annars får de inte ta kostnaderna för det i sina företag utan att det blir rent skattefusk.

När det gäller gym, kosttillskott, bloggar, poddar, träningskläder, pt:ar och allt annat som det handlas med i träningsvärlden så är det precis samma sak. En pt är inte med i en podd för att de vill hjälpa folk, utan för att det i slutänden kan leda till att fler köper pt-timmar till högre priser. Youtube-kanaler och kosttillskottspoddar är inte till för att hjälpa folk, utan för att sälja mer kosttillskott. Inte ens skänkta priser till diverse tävlingar är till för att hjälpa, utan för stärka varumärket gentemot målgruppen så att man… just det, säljer mer av sin produkt.

Det här innebär inte på något sätt att de är dåliga, varken moraliskt eller kvalitetsmässigt. Hela världsekonomin bygger på att folk köper och säljer, det är så vi alla tjänar vårt uppehälle, i något led. Numera när så kallad content marketing har blivit legio så måste den dessutom vara bra, annars funkar den ju inte. Folk måste vilja lyssna. Men för att inte riskera att hamna på ett sluttande plan så är det alltid bra att fråga var de tjänar sitt uppehälle.
Ett företag som inte vill tala om vad det tar betalt för litar jag inte på, för då är risken står att de försöker ta betalt där jag inte märker det, och jag hatar att bli lurad.

Share

Man behöver inte alltid be om lov

Praxis, med andra ord hur man brukar göra, är något som påverkar oss på ett mycket märkligt konkret sätt. Eller, egentligen så är det inte märkligt, eftersom det är det som har varit grunden för all inlärning sedan långt innan man började teoretisera kunskap, skriva läroplaner och hålla diagnostiska prov. Man gjorde helt som folk alltid brukat göra, och då har det också blivit som det brukar bli. Det är ju helt ok förutsatt det brukar bli bra, mycket mindre ok om det brukar bli sådär. Kruxet med praxis är att de gånger det blir sådär så vet man oftast inte om det, eftersom man tror att det är så det ska vara, eftersom det är så man brukar göra. Man vet helt enkelt inte om att det skulle kunna vara bättre.

Om man då har ett relativt öppet sinne och inte förvirrar praxis med regler så kan ibland hitta ett bättre sätt att göra något. Men då var det ju det där med ett relativt öppet sinne, något som är mycket mer sällsynt än man skulle kunna tro. Ofta förhindras det fria tänkandet, inte av att man är för dum i huvudet, även om det för all del förekommer det också. Nej, det förhindras av att man inte kan skilja på praxis och regler. Det finns knappast något bättre exempel på det här än strongman, även om det förekommer inom en hel del annat gymrelaterat också. Inom strongman är det till och med så tydligt att de som ansvarar för grenarna på världens starkaste man säger att regeln är att det inte finns några regler. Det i sig är väldigt underhållande, eftersom sedan alla strongmanarrangörer runt om i världen sedan försöker uttyda vilka regler som ska gälla det kommande året. Jag säger det kommande året, eftersom det kommer ett nytt WSM om ett år där de hittar på något annat, och så får alla kasta sina nedplitade anteckningar och börja om i sina försök att tyda hur det ska vara.

Jag förstår önskan att göra som de stora barnen, men om man verkligen skulle göra som de så ska man tänka själv, och hitta på något eget som testar styrka på ett begripligt och relevant sätt. Att man sedan väljer att vara överens inom en serie som kvalet till Sveriges Starkaste Man, som ändå ska räknas ihop är ingen motsägelse, det är ju att betrakta som samma tävling fast på fyra platser, och då måste man räkna lika på alla ställen om det ska funka. Däremot så skulle jag ha stort förtroende för att den styrgrupp som håller i det själva kan bedöma och definiera om något testar styrka på ett bra sätt, utan att bry sig om vad ett engelskt tv- produktionsteam hittade på senast. De är rätt kunniga på det här med styrka och fysiskt arbete. Och här kommer det fina, eftersom det inte finns några regler så behöver man heller inte be om lov att göra på ett annat sätt. Att göra på ett annat sätt än man brukar är första steget i all utveckling.

Share

« Newer EntriesOlder Entries »

Fredagskrönikan

Share