Mellan SM och WAL
Foto: Natali Kristoffersson
SM är över för detta år och allt går så fort. Det var bara nyss det var nytt år och nya möjligheter och nu är det redan mitten av mars. Jag har jobbat varje dag jag har kunnat även om det inte varit allt för många dagar. Det räcker nätt och jämt till räkningarna men det är ju huvudsaken. Dieten gick bra. Jag fastnade strax över 50 men så slutade jag med salt och rasade det sista kilot och vägde in på 48.7 kilo på torsdagen förra veckan. Det är nästan lite ångestframkallande att ena veckan vara deffad och ha magrutor för att en vecka senare känna sig plufsig och inte ens skymta några magrutor.
Guld i både höger och vänster för andra året i rad! Landslagsplatser säkrade så nu är det snart dags att boka resa och boende i Polen där årets EM kommer gå.
Direkt efter SM så var det bara hem och jobba igen. Strålande sol ute och jag flippar hamburgare inne. Trevliga kunder och jag gör handledscurls med stripsen. Dessutom är vi ett grymt bra gäng som jobbar i backen!
Nästa helg åker jag till England. Biljetterna är bokade och jag är inte jätteladdad men förhoppningsvis kommer jag hinna bli det. Filip kom och körde ett litet armbrytarpass med mig igår efter jobbet då jag inte tar mig till Storuman för att träna. Det är dags för nästa WAL-kval och jag deltar i -58 (lägg märke till att jag vägde in på tio kilo lättare förra helgen och kommer knappast hinna gå upp 10 kilo i muskler) och de bästa går vidare till finalerna i Las Vegas! Jag var där i fjol och kom 4a i högern. Men det är grymt bra motstånd och har hört ryktas om flera duktiga och tunga armbrytare som kommer till England för att försöka kvala. Så jag får se om jag lyckas sova eller om jag för en gångs skull kommer bli nervös inför tävlingen.
Nu ska jag äta kräftor, jag har hört att det passar på vårvintern!
100 års jubileum
Jag sliter på! Har inte hunnit/kunnat träna så många gånger än på året men de gånger jag har gjort det så har det varit med glädje. Senast var då jag passerade Strömsund och fick köra helt slut på armarna. Tove Norelius var där och är urstark så det var riktigt kul att få känna lite på henne.
Februari har varit samernas månad hittills känner jag. Började med samernas “nationaldag” (vi har ingen egen nation) eller folkets dag som man även kan kalla det, den 6e februari. Den dagen bjöds det på fika i Vilhelmina och därefter en förvisning av långfilmen Sameblod. Filmen har blivit väl uppmärksammad och har fått flera priser som den även förtjänar. Jag närvarade en natt som statist tillsammans med min bror och hundar. Det är en väldigt utbildande, viktig och stark film så se den gärna!
Poddinspelning. Marika Renhuvud, Jonna Blind och Johan Sandberg McGuinne. Foto: AnaMaria Fjellgren
Redan då hade firandet i Trondheim startat. Det är nämligen 100 år sedan det första samiska landsmötet var precis där och det ska så klart uppmärksammas. Jag åkte dit på torsdagen och hoppade rakt in i alla intressanta seminarier. På kvällen var det Sápmi Soaré som var en trerätters middag (inte så impad av norrmännens matlagning) tillsammans med uppträdanden av bland annat Sofia Jannok. På fredagen spelade vi in en podd som går att lyssna på HÄR. Tyvärr blev ljudupptagningen lite dålig och vem är det som hörs sämst? Jo jag. Känns ganska skit att man gör en bra prestation och så händer något man inte kan styra över så det blir en dålig prestation och det är den som ska visas upp..
I vilket fall, på kvällen var en kick ass konsert med Maxida Märak, Ailu Valle och SlinCraze. Det häftigaste var ändå att vi samer var verkligen överallt och “tog över” en hel stad. Jag hade packat en hel väska med kläder men använde mest bara kolt (samisk traditionell klädsel) som de flesta andra.
Röda Mattan. Jonna Blind, AnaMaria och Marika Renhuvud
Det hade varit trevligt med lite mer snö. I vanliga fall så har vi betydligt mer snö vid den här tiden. Men det är tillräckligt för att åka längdskidor i alla fall! Så jag och mamma har åkt en del och utforskar tillsammans med hundarna.
I veckan har jag hjälpt att slakta och stycka så nu har jag mer kött igen, passande då jag går på diet inför SM. Anmälan är gjord och det är inte länge kvar nu. Det är i Örnsköldsvik den 9-12e mars och jag ska som vanligt tävla i -50 kilosklassen.
2016
Året började skit. Riktigt skit. Jag vet inte om jag blivit så sårad någon gång förut. Sen gjorde Torbjörn Jakobsson ett otroligt fint bildspel på mig som fortfarande går att se HÄR. Han följde mig och fotade under 17 månader så det är verkligen hur mitt liv är i foton.
Jag hade under början av 2016 en bil från Folkes Bil, en Mitsubishi ASX. Den körde jag mellan Klimpfjäll och Skellefteå där jag gick min utbildning för järnväg. Utbildningen innebar även att jag hängde i England en del och där var det inte det lättaste att hitta gym att träna på. Men en av de bästa upplevelserna var då jag fick träna boxning med ett gammalt MMAproffs. Försvarsmaktens träningsapp var också till hjälp som gav övningar som innefattar endast sin egen kropp utan att redskap behövs.
Våren erbjöd många fina skidturer med hundarna! Jag åker med turskidor ute i skogen och sen går det ju svänga med dem om det skulle vara skare för de har stålkanter. I mitten av mars åkte jag och några av Sveriges elit till England och tävlade i det Europeiska WALkvalet. Där fick jag två andraplatser och en plats på finalen i Las Vegas. Där träffade jag även en tjej som i juni kom och hälsade på mig hemma i Klimpfjäll.
Innan våren var slut hamm jag med lite renflytt, vinna två SMguld, blev negativt dopingtestad och tapetserade om ett helt rum. Under maj månad lyckades jag även ta min första EM medalj, ett brons!
EM brons!
Besök från England
Under sommaren växlade jag mellan att vara hemma och jobba med renarna och att åka runt i Sverige på praktik. Midsommar missade jag fast jag klagade inte så hårt eftersom jag var i Las Vegas och tävlade. I och med att det var för mig nya regler, jag var minst av alla och det var 42 grader varmt ute så är jag grymt nöjd med att jag kom 6a i vänster och 4a i höger.
I slutet av juli fick jag en impuls och åkte ner till Stockholm Pride. Helt utan planer eller förväntningar. Det slutade med ett scenframträdande som öppningsnummer och att jag gick med samiskt flagg under paraden.
Las Vegas
Sápmi represent!
I september så satt jag på Arlanda och fördrev tid då en kvinna stressat satte sig mitt emot mig. Alla blev glada och nöjda då hon fick låna min datorladdningskabel och jag fick låna en bok av henne. Jag började sluka boken och fick låna med mig den hem som tack. Boken hette; Konsten att höra hjärtslag. Den tog upp vad som är viktigt i livet, kärlek och sorg. Dagen efter var jag på ett möte på jobbet och fick veta att jag inte längre fick fortsätta utan några egentliga grunder. Men jag tror att boken räddade mig lite. Så jag skrev ett brev och skickade tillbaka boken till kvinnan som jag idag fortfarande har kontakt med. Allt har en mening.
Skogsalv på Halloween
Foto av Ante Fahlén
Jag fick i alla fall tid till både renslakt, träning, vara deprimerad, testa köra cross på bana och åka på VM där det också gick rätt bra. Ante Fahlén på Grafiska Verkstan tog ett par kick ass foton på mig och jag var på en maskerad på Halloween och tyckte faktiskt att det var riktigt kul.
Två brons på Zloty
Spontanresa till Polen i november där jag tog två brons på proffstävlingen Zloty Tur. Sen stannade jag i Nyköping hos finaste Sara Nyberg och hade en otroligt bra vecka som avslutades med Fitnessfestivalen och att jag följde med henne på en Strong Woman träning med även HulkFia och SnyggBobby (som också är hulk). På Fitnessfestivalen gick det “Nordiska” WALkvalet så jag kvalade med båda armar till kommande tävling i England. Det var nära att jag vann i höger men fick nöja mig med en andraplacering.
Jag och Sara. Hon är urstark! Andra bilden är från ett träningsläger som var under året
Jag hade planer att spara ihop pengar och köpa en ny altandörr till mina föräldrar i julklapp för den gamla krånglade vilket var jobbigt då vi släpper ut hundarna där till löplinan. Men då jobbet tog slut så fick jag lösa det på annat vis och det var faktiskt ganska kul att se mammas min då hon kom hem och dörren var problemfri efter att jag lagat den. Julen blev också bra liksom nyår. Jag har jobbat lite på hotellet i Klimpfjäll (HKfjäll) som dessutom är min nya samarbetspartner tillsammans med M Boije Bygg och Norrhelikopter. Under mellandagarna jobbade jag i slalombacken som öppnade efter att det äntligen kom ordentligt med snö. Där kommer jag även jobba nu under våren.
Foto av Ante Fahlén
Sammanfattningsvis så har det tävlingsmässigt varit ett bra år. Känslomässigt har det varit lite berg och dalbana. Jag har rest väldigt mycket och har lärt känna väldigt många. Förhoppningsvis kommer en del av dem finnas kvar i mitt liv. 2017 har bara börjat så nu satsar vi på ett riktigt bra år!
Två proffstävlingar på rad
Spontant så körde jag ner till Nyköping en fredag efter att ha impulsbokat en resa till Polen två dagar tidigare. Sara Nyberg övertalade mig att åka för att tävla men i sista stund så kunde hon inte åka. Så jag åkte ensam till Rumia i Polen för att tävla i proffstävlingen Zloty Tur. Men två till svenskar var där så jag fick tränga mig in med dem i deras hotellrum. Då jag kom dit var det ganska snabba ryck och tävlingen drog igång med allt vad det innebär. De har gjort den för att det ska vara den häftigaste armbrytartävlingen i världen och visst är den rätt häftig. Jag tog mig till Semifinal mot en ryska och alla finaler går kvällstid i den tävlingen så jag sov lite och umgicks med Krigge och Jesper. Min match var först ut och det var både liveband, tvsändning och en lång röd matta upp till scenen. Jag hamnade i en hook och där knäppte det till i armbågen. Det gjorde ganska ont. Det blev i alla fall ett brons! Dag två i högern slutade också med ett brons i en semifinal mot samma ryska.
Jag hade en helt grymt bra vecka hos Sara i Nyköping då jag kom hem. Vi tränade, hälsade på hästen och umgicks. Vi har inte kunnat umgås så sen vi reste runt i Malaysia tillsammans efter VM 2015. Ett stort tack att jag fick vara hos dig!
Behandling av armbågen
Leka apa..
Spännisbild.
Helgen efter var det ännu en tävling. Hur tänkte jag som körde två stora tävlingar med knappt en veckas mellanrum? Fortfarande ont i vänster armbåge trots quickfix av Saras super”häxa” så bestämde jag mig att testa tävla med den också ändå. Det var trots allt WALs kvaltävling till nästa kval som går i England nästa år. De som går vidare från England får sen tävla i finalen i Las Vegas till sommaren. Det Svensk-Finska kvalet höll till på FitnessFestivalen under lördagen den 26e november. Minsta viktklassen som jag ställde upp i är -58. Värt att nämna är att jag vägde in på Zloty en vecka innan på 51.4 kilo. Svenska armbrytardamer är inte att leka med. Inte alls. Varenda kilo kan göra skillnad och minsta misstag kan kosta. Vänstern höll en match. Sen fick jag mer ont så jag la mig i resterande två matcher innan jag åkte ut på en 5e plats. Kylde armen med en energidryck då jag inte hittade en enda sjukvårdare eller akutväska på hela den del av FitnessFestivalen som jag sökte igenom. Alla sätt är bra..
Höger! Min favoritarm. Den är något större än vänstra. Trots jag känner mig liten i jämförelse mot alla andra. Första matchen som blev tre starter vann jag. Andra matchen mot Maria förlorade jag. Vann mot finskan efter jag lugnat mig lite, då kunde jag till och med hålla henne innan jag gick. Final mot Maria på stora scenen. Inte lika flådigt som på Zloty men ändå stort att armbrytningen får ta plats! I finalen sa det bara BOOM så vann jag över henne hur lätt som helst. Då stod det alltså 1-1 i förluster och en sista och avgörande match var kvar. Domarbyte. Adrenalin. Irritation. Och förlust.
Jimmie, Fia och Andreas!
En andraplats i högern är inte dåligt men är man så nära så vill jag ju så klart vinna. Det var några riktigt häftiga matcher som gick den dagen kan jag säga. Allt kan verkligen hända. MAXstyrkas egna Andreas Johansson och Jimmie Trywall debuterade sin armbrytarkarriär. Synd nog hann jag aldrig testa bryta mot dem och vi tog heller inget kort av oss tillsammans. Illa! Stannade kvar hos Kleinsmith tillsammans med Sara och Fia. Lämnade på förmiddagen för att köra till Kungsör där Fia och Sara skulle träna StrongWoman inför deras kommande EM som går nu i helgen. Jag har aldrig varit med på en sån träning så det var kul och intressant att se, hade jag varit hel i armbågen hade jag nog också testat också. Sjukt snygga och grymma Karin “Bobby” var också där som imponerade. Jag fick leka vikt till henne då hon tyckte att lyfta en bil var för lätt och ville ha 50 kg extra..
…
Första adventsmys med Sara då vi kom tillbaka, sista kvällen i Nyköping. Över en vecka har nu gått och jag saknar henne! Här hemma har jag roat mig med snöskottning, bakat kakor, hundpromenader och tagit det lugnt. Armbågen gör fortfarande ont men i morgon ska jag köra till Storuman och får eventuellt träffa sjukgymnast. I Storuman ska jag även träna två pass och gå på teater. Teatern heter Dagbrott och det är sista föreställningen, jag ser verkligen fram emot att se den!
Jag med Saras hund Nanoq
Tyvärr är min mobil inne på sista refrängen och jag har inte riktigt råd att köpa en ny just nu så jag tar knappt några bilder numera då bilderna bara blir skräp. Men jag gör mitt bästa att få andra att fota åt mig men det blir ändå få bilder. Jag har tex inte en enda bild från WAL förra helgen. Så tills jag skaffat ny mobil får det vara som det är. Nu ska jag köra rehab på armbågen och sen sova så jag orkar med morgondagen.
