MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini

josefinsblogg2

TBF + SISU Nutrition + Strongwomanjossan = ?

Hej igen!

Jag vill på ett tydligare sätt än via min Facebook (Josefin Lundgren Strongwoman) och Instagram (@strongwomanjossan) offentliggöra två samarbeten som jag är väl glad och stolt över!

TBF står för Train By Fire och är ett USA-baserat företag med fitness och hälsa som fokus.

TBF logoTBF linne
https://trainbyfire.com (deras hemsida)

Den här loggan vet jag inte om du har sett, men den har figurerat en del på min Instagram men även på Henriks (@henrik_silfvenius), speciellt när han tar PB 😉

Anledningen till att jag ville börja samarbeta med Train By Fire var för att jag gillade deras Instagram faktiskt. Känslan från deras bilder och texterna till bilderna. Det gav mig en känsla av att det finns communities där hälsan står i fokus och det driv som ligger bakom att nå dit du vill med hälsan och kroppen. Jag tänkte att det vore fint att stå bakom det initiativet och få vara en del av det. En dag i höstas så skrev jag till deras instagram-profil och förklarade lite om mina tankar på samarbete, vilket var oerhört läskigt då var skeptisk till att ett företag på andra sidan världen skulle vilja prata och samarbeta med mig. MEN, döm av min förvåning när jag fick svar. Många, många emails senare och många produkter senare så beslöt sig Train By Fire för att inkludera både mig och Henrik som Train By Fire athletes och även ingå i deras everyday athlete program. Den känslan mina vänner, var magisk. Jag har, som ni säkert vet vid det här laget, inte kunnat prestera värst mycket på träningsfronten då jag varit ganska gravid (och faktiskt fortfarande är, går dock in i vecka 31 på onsdag!!). Så att få ett företag som enligt mig står för bra saker, att ställa sig bakom mig och vilja satsa på mig (oss) ändå kändes otroligt bra.

 

SISU Nutrition är nästa företag som jag samarbetar med, detta företaget står jag som ambassadör för och det känns exakt lika bra!

SISU Nutrition logo

http://www.sisu.se (deras hemsida)

SISU Nutrition hittade faktiskt min eminenta man Henrik och tyckte att deras profil, snygga produktlinje och svensktillverkade kosttillskott tilltalade honom. Vi båda testade några av deras produkter och det kändes bara bättre och bättre. Vi googlade massor på information om företaget och sedan beslöt vi oss för att skicka en förfrågan om samarbete. Henriks finska påbrå gjorde ju att det iallafall för mig kändes extra spännande att företaget heter just SISU 😉 The business insider skrev 2014 (http://www.businessinsider.com/finnish-word-sisu-is-key-to-success-2014-6?r=US&IR=T&IR=T) om vad den finska SISUn innebär. Deras tolkning i den artikeln sammanfattar det rätt bra för mig. En jävlar-anamma-känsla som, oavsett om det är korrekt översatt eller inte, hjälper mig många gånger. Jag jämför det med mina norrländska rötter, att allt är inte så jävla lätt men det går alltid :). Ett sånt företag kände jag att jag känner igen mig i.

Men, tillbaka till SISU så pratade vi en del fram och tillbaka även med dem och de bestämde sig för att de vill satsa på oss som ambassadörer vilket vi är väldigt hedrade och glada för!

Jag skulle såklart kunna göra massor med specifik reklam om alla produkter men tänker mig att såhär i första skedet är det nästan bättre om du själv går in på hemsidan och tittar (se under bilden). NÄR du känner att du tittat klart och har lust att prova så har jag en kod att bjuda på: Josefin15 som ger dig 15% rabatt på SISUs sortiment på deras hemsida, bra va?! Har du några funderingar eller vill att jag ska tipsa om något om Train By Fire eller SISU Nutrition så skriv till mig! Jag är tillgänglig både här, på Instagram och på Facebook så någonstans tänker jag att du får tag på mig 🙂

 

Förutom dessa galet bra nyheter så flyter livet på som det sig bör. Jag blir tyngre och otympligare i ungefär samma takt som vi rasar mot datumet då vi #strongbaby förhoppningvis kommer (170404), vi tror dock att hen kommer tidigare :). Jag längtar till att få visa mig själv att min kropp kan även det här, att föda barn. Kan den springa med 225kg ok eller dra upp 170kg i marklyft relativt stabilt så tycker jag att föda barn borde kunna gå att lösa 😉

När det gäller träningen så är jag nu i fasen där rörelser är oerhört smärtsamt så jag försöker hitta alternativ. Gå väldigt väldigt långsamt, vila så mycket jag bara kan, alltid ha på mig mycket kläder så det inte drar kallt någonstans. Äta bra, sova bra. Jag började precis med extra järn vilket gjort så att jag kan vara vaken på dagen! Yay! Jag börjar dock som ni säkert läser ut se målet så längtan till att kunna använda min kropp börjar göra sig väldigt påmind.. Längtar så till att få fortsätta träna!! Och lyfta tungt, springa med tungt, pressa tungt.. Överlag hetsa lite! Det var ett bra tag sen.

 

Nu ska jag vila lite mera, och fantisera om framtiden!

 

Ha det alldeles utmärkt,

Josefin Lundgren

 

Share

11+2, strongbaby

Hej vänner,

Glädjen med att plussa en dag där i augusti var helt obeskrivlig. Jag minns när jag satt där på toa och bara väntade. Stickan låg på handfatet och blinkade. Jag tror jag tittade på Henrik och på stickan säker 50 gånger under de knappa minuterna stickan blinkade. Sen stod det där helt plötsligt. Gravid 2-3 veckor. Jag kände huden strama rund kinderna, ögonen drog ihop sig, glädjerynkan mellan ögonbrynen gjorde skäl för sitt namn. Det var en helt ny känsla. Jag ÄR gravid. Det efterföljande veckorna kunde jag inte tänka på något annat än graviditeten, den var absolut inte officiell och det snurrade i huvudet av att inte kunna göra annat än bara vänta och se, känna skräcken för missfall. Trots att jag aldrig upplevt missfall så kommer du om du googlar graviditet överösas med symtom och misstankar om olika typer av missfall under den första tiden. Hur skört embryot är, hur osäker graviditeten är, hur du ska hålla det hemligt. För min del åt den känslan upp min glädje till träning. Helt plötsligt vågade jag inte. Jag blev livrädd för känslan av att ta i, det kändes som att minsta muskel kopplad till bålen skulle pressa ut det lilla liv jag längtat efter så länge.

Veckorna gick och jag började må dåligt. Riktigt dåligt. Jag började gå hem från jobbet flera dagar i veckan, försökte undvika kollegornas frågande blickar och ringde barnmorskan både en och två gånger för att fråga om mitt mående verkligen var normalt. Jag tog blodprover, blodtryck och fick piller mot illamående utskrivet. Jag sov halva dagarna och hukade exakt såsom en katt gör precis innan en hårboll kommer upp. Det kände som att tiden stod stilla och ingen i världen förstod hur sjukt det kändes. Att gå från helt normalmående till detta inferno. Jag tyckte extremt synd om mig själv den här perioden och ville bara prata i telefon med min trygga, norrländska fader som varje dag berättade för mig hur stark jag var och att jag kommer bli starkast i världen en dag. Men sen, VIPS (så kändes det definitivt inte då men nu i efterhand) så var det värsta förbi. Jag hade precis berättat för rektor, kollegor och sedan även eleverna och där någonstans gjorde jag min första hela arbetsvecka. Jag firade med en stark kärlek till mig själv, för att jag på något sätt ändå klarat det och det där att bli starkast i världen en dag kändes inte lika långt borta.

Under tiden google fortsatte att visa missfallsprognoser och symtom så försökte jag läsa i gravid-boken jag fått av min barnmorska. Den som är lika käck som barnmorskan själv. Den som beskriver graviditeten som något som kommer hända av sig själv, inte som något en måste tacka för. Den har hjälp mycket och jag har följt veckornas utveckling i den nästan lika slaviskt som i mina fyra gravidappar (!). Bara att läsa och ta in att det utvecklas 200.000 nerv-celler i minuten kunde göra vilken elevs utbrott som helst till något väldigt fjärran, eller att den svans mitt lilla liv haft helt plötsligt utvecklades till en början på ryggrad. Jag minns att varje gång jag läste något sensationellt så tittade jag ner på magen, som om magen skulle svara på hur. HUR är det ens möjligt, hur skulle jag kunna göra något annat än bara vila och vänta resterande månader när det händer så mycket i kroppen?! Golvad av tanken har ändå jobbet varit någon sorts räddning när tankarna varit för oroliga, tro mig, femtonåriga elever kan verkligen stjäla ens fokus med de mest utomjordiska tankarna.. Elevernas glädje när jag äntligen berättade varför jag varit ”sjuk”, och äntligen fick dela den glädjen med dem var något jag verkligen längtat efter. Få berätta vad det är som händer i kroppen, få berätta om gener och celler och ALLT har gjort undervisningen så otroligt verklig. Det är en lyx att få berätta något för en person som denne aldrig hört förut, och nästan se tankegången explodera i blicken. Där har ni varför jag är lärare.

Men för att på något sätt knyta an detta till träning och inte göra detta till en novell så har jag nu när illamåendet inte golvat mig riktigt varje dag äntligen känt att träningen kan få komma tillbaka till mer än bara promenader (för mig med hund så känns det som bara). I detta finns det en kvinna jag tänker på direkt när jag hör mamma + strongwoman i samma veva. Josefin Brander. Nedan ser ni en länk till Seminoffs hemsida, till er som kanske befinner er i samma situation eller bara vill ha lite pepp i livet som strongmom. För mig har det varit ett mål sedan vi började försöka bli gravida i somras att göra graviditeten officiell och kontakta Josefin! Nu är jag här 🙂 så även om jag faktiskt aldrig varit hos Josefin och Seminoff så vågar jag direkt rekommendera henne. Mina förebilder inom Strongwoman är inte många men Josefin är en av dem.

Så framöver kommer min blogg vara lite mera inriktad till tankar om det nya livet som blivande strongbabyförälder (strongbaby är namn direkt taget från eleverna), hur jag ska bli starkast i världen och massa tankefluff utöver det.

En kram iaf, men en försiktig en för just nu mäter barnen ca 4 cm från huvud till stjärt och fingrar och tår har delat på sig. Barnet kan le, rynka pannan och suga på tummen <3

Strongwomanjossan

Josefin och Seminoff: http://seminoff.se

Share

Sommartider hej hej

Hej!

Undrar ni där bakom skärmen vad det är som @strongwomanjossan pysslar med? Ja men det tänkte jag ta och berätta nu faktiskt. Det är nämligen så att denna sommaren har jag den första betalda semestern någonsin. How about that?! Hur låter det??? Det känns som att exakt alla bra ord studsar runt för mig iallafall. Sommarsemester för min del har inneburit lite allt möjligt hittills. Dagen jag gick på semester körde vi de sedvanliga dryga 100 milen upp till norr till mina kära hemtrakter. Norr och Umeå med omnejd innebär för mig, förutom att njuta i hembyn, att träffa släkt och vänner jag inte hinner träffa så mycket. Träffa ikapp bebisar som har hunnit födas alternativt växt alldeles för snabbt. Äta mammas mat (!!!!!!). Vi hann även med en fantastisk midsommar, den första i sitt slag som innefattade några av både mina och Henriks bästa vänner. Det ni, det lever jag länge på! Tjusningen med att ha familj både i norr och i andra länder är att varje möte blir verkligen intensivt. Det blir så mycket mer.

 

Träningsmässigt så har sommaren varit precis lika bra hittills. Att få träna i stort sett obegränsat tidsmässigt är den största fördelen för min egen utveckling. Jag trivs när dagen får komma utan att vara helt bestämd och när träningen hinns med utan större problem trots besök eller andra bestyr. Umeå bjöd på varierad träning: dra pappas bil på byavägen, lyfta stenar av fadern själv valda (en till mig och en annan till Henrik), pressa nedfallna träd och träna på gamla hemmagymmet IKSU Sport.

 

Åter i hemkommunen sedan dryga halvåret tillbaka har det känts extremt lyxigt att kunna modifiera passen helt efter humör och känsla i kroppen samt spendera både en och tre pass ute i garaget/på parkeringen. Att verkligen få ge kroppen kärlek. Sova bra, äta bra och träna. Det vänner, förstår jag att många vana semesterfirare redan upplevt tidigare men för mig är det en helt ny grej att få spendera sommaren såhär. Träning har nu på våren, som ni säkerligen redan vet, blivit aningen begränsad av en himla klantig skada jag drog på mig i ledbanden på utsidan av vänster fot. Det har varit många sjukgymnasttider att passa och en del frustration att ta ut på alla förbannat tråkiga högreps.. 😉 Foten börjar dock bete sig och jag har börjat få in mer och mer press på foten i form av en del konditionsträning och äntligen tyngre mark/böj!!! Men för att avrunda för den här gången..ni som brukar fira semestern på västkusten, speciellt ni som råkar befinns er i Kungshamn med omnejd kanske springer på mig i slingan något framöver. Hejja då vettja?

Vi hörs och syns, men kanske mest när det är lite sämre väder och datorn åker fram <3

Måsskrik, gräsklippare, öppna altandörrar och strålande sol från mig!

 

Josefin

 

 

Share

Grym kemi

Hej vänner!
När jag ändå är hemma och sjuk på kammarn tänkte jag passar på att förkovra mig lite i goa program.. Efter samtal med fadern i norr så tipsade han mig om Grym Kemi på UR. Eftersom jag är ett stort fan av Brita Zachari så tänkte kika på det. Programmet jag precis såg (blir nästan som live-uppdatering detta) handlade om njutning och belöningssystemet i vår kropp. Det fick mig att tänka på hur extremt roligt och fascinerande jag tycker det är med vetenskap och hur många filosofiska frågor vetenskap sätter igång i mig. I programmet så pratas det om vårt belöningssystem och hur det känns att manipulera och trigga belöningssystemet. I ett av inslagen så väntar Brita på att få äta en macka som hon är väldigt väldigt sugen på varpå det förs en diskussion kring hur hon sedan ska få nästa tugga att vara lika god. Det är den såklart inte. För mig blev parallellen PB i min styrkesatsning. Känslan av att ha satt ett mål, gå och tänka på det dag ut och dag in. Fundera ut strategier för att nå dit (sova, äta, träna) samt fundera på om det ens är rimligt. När då dagen kommer när jag har övertalat sig själv länge nog för att försöka så får jag en kick redan innan. När jag går fram till stången eller objektet som jag tänker dra eller lyfta eller vad det nu gäller så ser jag mig redan göra det om jag har haft en bra uppladdning innan. Jag känner redan kicken av hur det kommer att kännas innan det har hänt. Exakt så väl passar individuella sporter mig.. 😉 kopplingen till Grym Kemi blev att det kanske därför som den typen av njutning passar vissa personer och får oss att vilja fortsätta direkt när vi satt ett nytt PB? Att redan se scenariot och redan känna en liten bit av hur DEN känslan kommer vara och vilja jaga för att nå dit.. igen.

 

Jag älskar min kropp och jag älskar styrka.

 

Klicka på länken och se programmet 🙂

Grym Kemi

 

Josefin

Share

Grepp-SM 2016

Den 23:e april var det återigen dags för SM i greppstyrka på Eazy Gym i Ystad. Tävlingen hade i år lagts på våren för att undvika krockar med internationella grepptävlingar. Deltagarantalet var precis som sist 12 stycken, med fyra namn utbytta. Domare var som tidigare legenden Arne Persson. Tävlingen stod Anders Lindbladh för och det är även Eazy gym som kommer stå värd för ett av årets kval till Sveriges starkaste man. För undertecknad med tävlandesällskap påbörjades den 45 mil långa färden till Ystad via Göteborg på lördag morgon. Glada i hågen tyckte vi att vi passerade Markus Eklund ståendes längs E6:an med motorstopp vilket vi senare fick bekräftat.

 

13055722_883887111757578_4771158084984439228_o

Den första grenen på tävlingen var Farmers Hold 2×153 kg. I den grenen ska deltagarna lyfta och hålla farmersväskor (vägandes i detta fallet 153 kg styck) så länge som möjligt, upplyftshjälp var tillåtet vilket användes av ett par stycken. Här var det väldigt tajt mellan placeringarna och bara tiondelar skilde på övre halvan. Kalle Lane, som var sist ut, stod däremot som ohotad segrare när han efter 52 sekunder ställde ner väskorna då han fick höra att han slagit samtliga tider.

  1. Kalle Lane 52 sek
  2. Markus Eklund 49 sek
  3. Nicolai Hansen (DK) 44,72 sek
  4. Peter Karlsson 42,29 sek
  5. Henrik Silfvenius 41,16 sek
  6. Nicklas Fransson 36,1 sek
  7. Anders Lindbladh 35 sek
  8. Martin Jonasson 34,9 sek
  9. Håkan Carlsson 17,78 sek
  10. Joel Nilsson 8,55 sek
  11. Charlie Cronqvist 8,4 sek
  12. Oscar Bertrandsson 0 sek (stod över)
13047896_10153617735087549_2319264881427019498_o (1)

Kalle Lane

Gren nummer två var tvåhands-pinch, rising bar. Denna gren skiljde sig från förra året då det kördes hold för maxtid. Nu fick istället varje deltagare tre lyft vardera och ska lyfta så tungt som möjligt. Ingångsvikten var 60kg, föremålet var 60mm tjockt. Då några verkade ha slarvat med att läsa på grenarna blev det mycket taktik om hur en skulle placera sina lyft och det slutade med att ett par stycken bommade sina sista försök. De flesta hade inget problem med ingångsvikten och gick snabbt vidare uppemot 70kg men här blev det många delade poäng.

  1. Kalle Lane 90 kg
  2. Håkan Carlsson 85 kg
  3. Markus Eklund 80 kg
  4. Peter Karlsson 80 kg
  5. Henrik Silfvenius 80 kg
  6. Nicolai Hansen(DK) 70 kg
  7. Nicklas Fransson 70 kg
  8. Anders Lindbladh 70 kg
  9. Martin Jonasson 70 kg
  10. Joel Nilsson 67,5 kg
  11. Oscar Bertrandsson 65 kg
  12. Charlie Cronqvist 0 kg

3:e grenen var Pinch hold med 2x 50kg Eleiko järnskivor. Två stycken järnskivor på 50kg styck ska hållas i vardera hand med bara fingrarna så länge som möjligt, en extrem påfrestning för både fingrar och psyke. Henrik Silfvenius hade tredubblat sin tid sedan förra året och fått en mycket stark tid på 45 sekunder när Kalle Lane drar till med otroliga 62 sekunder och stod därmed dubbelt så länge som majoriteten av startfältet. Även Anders Lindblad bättrade på sin tid ordentligt sedan förra året och slog Nicolai med lite mindre än 2 sekunder. Därefter var det jämnt hela vägen ner.

13105913_10153382715176114_168240305_o

Henrik Silfvenius

  1. Kalle Lane 62,5 sek
  2. Henrik Silfvenius 45,4 sek
  3. Anders Lindbladh 34,9 sek
  4. Nicolai Hansen(DK) 33,18 sek
  5. Martin Jonasson 29,46 sek
  6. Peter Karlsson 27,3 sek
  7. Joel Nilsson 24,4 sek
  8. Håkan Carlsson 23,55 sek
  9. Charlie Cronqvist 21,12 sek
  10. Markus Eklund 19,16 sek
  11. Nicklas Fransson 15,45 sek
  12. Oscar Bertrandsson 14,3 sek

4:e Grenen – Hantel till kasse med en ingångsvikt på 80kg. Här ska en hantel med ett 50mm tjockt grepp lyftas från golvet upp på ett ca 40 cm högt podie, även detta en rejäl påfrestning på greppet då de flesta inte når runt med fingrarna. Här hade deltagarna endast tre lyft vardera och då det var sista grenen blev placeringen av vikterna otroligt viktig. Förra året satte Håkan Carlsson nordiskt rekord på 124 kg vilket Kalle Lane, efter att ha vunnit grenen, skulle försöka sig på. 124.9 kg var lastat på hanteln men efter en tävling med riktigt bra resultat blev det för mycket och Håkans rekord från förra året står sig!

13082767_1109625302393738_8932912471245390624_n

Håkan Carlsson

  1. Kalle Lane 120 kg
  2. Håkan Carlsson 115 kg
  3. Markus Eklund 115 kg
  4. Henrik Silfvenius 100 kg
  5. Anders Lindbladh 100 kg
  6. Nicolai Hansen(DK) 95 kg
  7. Peter Karlsson 95 kg
  8. Oscar Bertrandsson 90 kg
  9. Martin Jonasson 85 kg
  10. Charlie Cronqvist 85 kg
  11. Joel Nilsson 80 kg
  12. Nicklas Fransson 80 kg

Efter detta stod det klart att Kalle Lane hade gjort en kanontävling och vunnit samtliga grenar under dagen och kan därmed kan vi lugnt konstatera att han innehar Sveriges starkaste händer! En annan som imponerade stort var tävlingens yngsta deltagare Oscar Bertrandsson, blott 15 år gammal och redan vansinnigt stark. Det ska bli spännande att följa den killens utveckling!

Tävlingen gick som vanligt väldigt smidigt och stämningen var hela tiden på topp. Med fina förbättringar i både grenar och placeringar ser vi med glädje fram emot nästa år! Nedan följer en tjusig lista på poängplaceringen och sonika även totalplaceringen..

13051625_10207361572892614_314270801344426620_n

Från vänster: Henrik Silfvenius (2:a), Kalle Lane (1:a), Markus Eklund (3:a)

Totalresultat:

  1. Kalle Lane – 48p
  2. Henrik Silfvenius – 36,5p
  3. Markus Eklund – 33,5p
  4. Peter Karlsson – 31,5p
  5. Nicolai Hansen(DK) – 31p
  6. Håkan Carlsson – 30,5p
  7. Anders Lindbladh – 30p
  8. Martin Jonasson – 22p
  9. Nicklas Fransson – 16p
  10. Joel Nilsson – 13,5p
  11. Charlie Cronqvist – 9,5p
  12. Oscar Bertrandsson – 8p

Vid tangenterna:

Josefin Lundgren och Henrik Silfvenius

13062035_10153380351536114_1875638753963688960_n

Share

Older Entries »
Share