MAXstyrka

Allt inom kraftsport

Snart EM

Alltså tiden går så fort så jag hinner verkligen inte med själv, jag har tänkt 1000 ggr att jag ska skriva ett inlägg men känns så besvärligt att skriva från telefonen och jag sitter verkligen aldrig vid datorn.

Hur som helst, om 2 veckor!?!? är det EM och det känns sjukt roligt att åter igen få åka på ett EM.

Skadan jag drog på mig i januari som inte hade läkt helt till SM (som jag slet upp ännu mer på SM), den har nu läkt efter lite behandling och rehab. Så jag känner mig verkligen i form för EM. Vikten och formen känns riktigt bra och går precis som jag vill.

Jag har nu just käkat middag efter ha varit ute på en löptur, ja jag har till och med börjat löpträna lite smått, jag siktar på att försöka springa 2 – 3 ggr i veckan och det har jag lyckats med senaste veckorna. Inga långa turer utan det är mellan ca 20 – 40 min.  Men jag är väldigt imponerad över mig själv , att jag lyckas ta mig iväg och faktiskt tycker det är skönt att springa. Jag hoppas verkligen att jag kommer fortsätta med det även efter EM.

Utöver det så har sommaren typ kommit till norrland, i en veckas tid har det varit varm. Tills idag då vi haft det kallare men ändå helt okej då solen iaf lyser. Jag hoppas verkligen att hela sommaren fortsätter såhär.

Igår beställde jag en semstergåva till mig själv, eller så jag har något annat att träna på / fokusera på ett tag efter EM, för jag vet att jag inte brukar vara allt för sugen på träna jättemycket armbrytning just efter EM. Vad det är kan jag berätta när jag hämtat de 😉

 

Vill ni som läser min blogg att jag ska skriva lite oftare kanske? 😉 För isåfall ska jag försöka skriva vad som händer i mitt liv kanske till och med 1 gång i veckan.

 

Pusshej

Share

SM 2018

Idag är det exakt en vecka sedan SM startade, Torsdagen den 8/3 var invägningen till SM2018, målet var att väga in på 60 kg utan att basta (hatar att basta) så gjorde verkligen allt för att slippa. blev en del cardio och “bastu” i bilen sen var vi i mål. Efter invgäningen drog vi på närmaste matställe och jag beställde in en oxefilèplanka, vilket var sjukt gott.

Första tävlingsdagen, fredag ett evigt väntande innan det var dags för att bryta, men började värma upp och jag kände mig stark, jag kände mig inte så jättenervös utan jag kände mig säker. Jag kände att huvudet var med.

Äntligen våran tur, första matchen gick mot Ann, det kändes bra men kände lite i armen, andra matchen gick mot Sandra, blev en “konstig” start, kändes som varken jag eller Sandra fattade att starten gick. Men ut på toppen? och jag bröt ner henne. Det kändes fortfarande bra. Matchen om final mot Sara. vi började bryta, Hookmatch blev det, hon fick foul så omstart på det. Hon bröt ner mig i mitt “lås” och jag började jobba emot, då kände jag hur det rev till i armen men fortsatte matchen och vann.  Obesegrad till final, men smärtan i armen påminde sig hela tiden, jag försökte ignorera den och tänkte jag kan ju testa. Men sen börja tanken slå mig, tänk om det blir värre? tänk om finalmatchen blir en grismatch så jag får ännu ondare?  Jag har landslagsplats som jag åkte hit för, ska jag verkligen riskera EM och VM för ett guld?

Sara och jag i vänster kvalet

Usch detta var verkligen ett av de jobbigaste besluten jag tagit inom sporten. Ska jag verkligen ge bort ett guld? När jag väl bestämt mig så lämnade jag WO. Men efter vi stått på pallen och jag fått mitt silver då var det inte långt till att tårarna var påväg. Kanske låter barnsligt men det var verkligen jättejobbigt.

 

Vaknade upp lördagmorgon och vänsterarmen värkte och kändes dubbelt så stor, då kände jag att det verkligen var rätt beslut. Huvudsaken jag kunde greppa pinnen så jag kunde tävla höger.

Sara och jag i högerkvalet, första matchen.

Jag lyckades ladda om och bryta hem guldet i höger arm, vilken skön känsla.

 

Jag och Ann

Jag blev även tilldelad årets senior, vilket verkligen är stort för mig.

 

Motiveringen:

Hon har tränat och slitit sig fram till en tätposition i det svenska damlandslaget och är en av de främsta representanterna där den nya generationens hårt tränande elitarmbrytare. Numera alltid ett medaljhopp, och under 2017 levererar hon på såväl EM som VM.

 

Jag är så tacksam så det går inte med ord beskriva. Jag vill verkligen tacka alla som gjort detta möjligt, tacka alla som gratulerat mig, tacka alla som säger att jag verkligen är värd detta, ni är bäst, utan alla er hade jag aldrig orkat forsätta som jag gör.

 

Banketten var så otroligt rolig men tyvärr alldeles för kort för att hänga med alla underbara människor.

Sen hade jag även min underbara vän Anna på plats, hon kom till Avesta lördagmorgon för att titta på när jag och hennes elever tävlade, sen hängde hon med på banketten. Sjuuukt kul, du är bäst älskade Anna!! ❤

 

Idag fick jag tid så har varit och kollat armen och påbörjat behandling, han sa även att jag kan träna på “som vanligt”  Yeaaay!

 

Så nu tänker jag gå över till gymmet och se vad jag ska hitta på för roligt idag.

 

Jo just det om jag inte nämt det tidigare så säger jag det nu, jag har även fått sponsring av barebells detta år, vilket är guld värt!

 

Pusshej

Share

presenterad som en av världens bästa armbryterskor

Jag blev en dag presenterad som en av världens bästa armbryterskor, jag reagerade och tänkt va? Så är det väl inte? Jag är ju inte ens av Sveriges bästa?  Många tankar kom och gick men i mina ögon är det fortfarande Fia,Heidi,Malin,Sara med fler som är dom bästa i Sverige, jag är bara någonstans där mittemellan.  Jag jagar bara, jag är inte på topp än.

Men när jag har hunnit tänka på det såhär i efterhand, så kom jag 2:a på VM? vilket egentligen känns overkligt.  När man är 2:a på VM är det kanske inte så konstigt att man blir presenterad som en av de bästa i världen. Men som sagt jag säger aldrig att jag är en av de bästa i Sverige för jag känner mig verkligen bara som en nybörjare. Jag kan inte riktigt beskriva känslan men jag vill inte sätta den stämpeln för jag vill hela tiden känna att jag jagar för att bli bättre.

Jag sätter alltid mål för vilka jag vill vinna över.

sommaren 2013 förlorade jag mot Piritta, Bilden är från sommaren 2014 när jag fick chans att möta henne igen, jag vann 9 – 1, vann 5 matcher höger och 4 vänster.

sommaren 2014 , tränat och tävlat i 1 och ½ år.

Minns  ett av mina mål inom armbrytningen det var att vinna över Klara, för varje tävling kom jag närmare och närmare och tillslut lyckades jag. Nästa mål var att vinna över Sara, det gjorde jag förra fitnessfestivalen. Nu ligger siktet på en ryska, jag ska vinna över henne vet inte när det sker, men jag vet att jag ska göra det, så länge vi båda håller på med sporten.  Det är så mycket som spelar in om de blir vinst eller förlust. Möter jag Sara eller Klara eller vem som helst är jag alltid lika nervös, vem av oss ska vinna denna gång? Jag tror det är bra, för jag vet att det handlar hela tiden om att jaga eller jagas. MAN måste hela tiden bli bättre, träna hårdare osv. Jag vill inte sätta ett mål som att jag ska vinna VM till varje pris, det är ett delmål men det är inte mitt huvudmål. Jag är rädd att om man sätter ett huvudmål som att vinna ett VM,  när man väl lyckas (om man lyckas) med det kan det bli svårt att sätta nya mål. Men vad vet jag, jag har ju aldrig vunnit ett VM än. Så jaga personer och vilja vinna över vissa personer det funkar bäst för mig.

Förra helgen var jag på fitnessfestivalen och tävlade, jag vann i vänster arm och kom 2:a efter Malin i höger. Lite besviken blev jag på finalen mot Malin då jag vet att jag slappnade av för att jag “knixade” med handleden och trodde domaren skulle säga till eller något. Såklart var det mitt egna fel men om man tittar på videon på finalen ser man att andredommaren inte håller tummen upp utan han pekar på handleden sen går starten.  Jag brukar göra mig redo att sticka iväg när andredommaren håller tummen upp, så jag hann därför slappna av lite och de får man absolut inte göra mot Malin. Så film är sjukt bra, då fick jag iallafall svar på varför jag tyckte de kändes galet just när vi brytit klar. Malin är en grym brytare och jag är abslout inte bitter över att ha förlorat men ibland känner man när något blir fel och då vill man ha svar på varför det blivit så.

Fia, jag och Malin <3

Riktigt roligt att åka iväg på fitnessfestivalen, få motivation, prata med folk, umgås med härliga människor.

I mitten på november opererade jag bort en stor knöl på baksida axel, den var 5 * 7 cm så den var inte direkt liten.  Men det var bara en gigantisk fettknöl så inget allvarligt, läkningprocessen har väl varit bra, kan dock fortfarande ha ont när jag överanstränger mig. Men har kunnat börja köra både bänk och dips ibland vilket känns grymt bra.

Nästa helg drar jag iväg till Gävle för träningsdag med Anders Bergström, massa armbrytare, hela armed by eklund gänget, kommer bli grymt kul.

Liten uppdate från mig

Pusshej

 

 

Share

Om grenarna från strongwoman

 

Har nu gjort min första tävling i strongwoman och det var sjukt roligt! Jag fick verkligen kvitto på att jag har styrkan, tjurskalligheten, viljan och 0 % teknik 😂

Första grenen : Kronlyft – jag kände bara att hur ska detta gå.. 150 kg är det jag dragit som max. (Hatar att träna kronlyft, mkt roligare med mark)

Jag drog 150 kg  och det kändes lätt. Nästa vända, 160 kg  fullt fokus, de ska upp, sist jag prövade rubbade jag inte 160 kg. Meen oj bara upp kom de, jag var fortfarande kvar i första gren. 170 kg, ladda ladda, Yeeees det kom också upp!! 180 kg, gick in för de lyfte det från backen började gunga med vikten meen lyckades inte räta upp mig. 20 kg över personbästa och drog 180 kg en bit från backen. Tävlingen var igång.

Andra gren OK 180 kg 20 m på tid.

Fick startsignal och började gå, det gick men de kändes inte riktigt bra, snubblade fram, ställde ner det ett par gånger. Tror jag hade kunnat ha oket ännu lägre och kunnat då bära de längre ner på ryggen. Men det var andra gången jag någonsin gått me OK, jag tog mig i mål på något kring 30 – 35 sek. Nöjd för jag bar det hela vägen i mål.

Tredje gren – Arm över arm. Dra släde.

Detta tänkte jag är den gren jag kan prestera i för greppstyrka har jag. Började dra och oj bara vad fort de kändes som det gick. 3a blev jag i denna gren.

Pressmedley

Hantel 25 kg – hanteln skulle upp över huvud och man fick använda båda händerna från backen, jag råkade hålla högerhanden när jag skulle stöta upp så fick göra om den, vilket jag förlorade tid på.

Apollon (tjock stång som ej snurrar) 35 kg gick upp lätt.

Stock 45 kg gick också upp lätt.

Sen stång 60 kg  upp från backen gick lätt men lyckades inte riktigt stöta upp den, tog om och skulle stöta men blev inte tillräckligt bra så höll på få den i huvudet. Tid kvar, jag prövar igen. Men fick inte upp den till axlarna denna gång. Surt med tanke på att stöt är det enda jag kunnat träna på hemma.

Femte grenen – 70 kg säckbärning på distans

Shit en gren jag aldrig testat. Jag tog säcken och började gå, de kändes bra men benen fick ingen syre (svårt att andas med säck på magen😂) det brann som elden i benen, jag försökte verkligen lägga upp säcken lite högre så jag kunde gå några steg till men icket. Jag kom sist i denna gren. 

Sjätte grenen – farmers walk 75 kg i varje hand.

Eftersom jag blev sist i grenen innan så fick jag börja. Grenen jag känt lite ångest för, för enda och första gången jag testade så tog jag mig bara någon meter med 75 kg i varje hand. Men jag drog upp det från backen och började snubbla mig fram, jag tog mig halvvägs, tappade greppet men slet uppdom igen och tänkte detta går ju, så sprang in med dom på hyffsat bra tid. Tror jag blev typ 5a i denna gren.

Stenserie 50 kg 70 kg 95 kg 105 kg.

50 kg upp, men fasen va högt dom ska. 70 kg – tappade fick lyfta om, underskattade vikten och höjden lite men upp kom den. 95 kg – lyfte den från backen, tappade och hörde Axklo säga den kom upp från backen så jag tänkte fan jag ska kunna ta upp den. Fick upp den i famnen och fick den till kanten på podiet men längden och styrkan räckte inte riktigt till då tog tiden slut och de var bara att ge sig.

Summan: jag blev 8:a tror jag låg lite där imitten under de flesta grenarna vilket var mitt mål. Lite besviken att jag inte stötte upp 60 kg och fick upp 95 kg stenen men å andra sidan har jag bara prövat flesta övningarna 1 gång sen tävla på de. Det var sjukt roligt och absolut inte sista gången jag tävlar i detta. Nu är jag sjukt sugen på träna upp tekniken i allt detta för att se hur långt jag kan ta mig.  Får åka runt i landet och träna med olika människor 🤗

Share

Bilfärd

Blev så inspirerad att skriva av min teamis Malin från armedbyeklund som berättar om sin bakgrund och hur hon haft det, det som format henne till den hon är. Hon är en människa som jag ser upp till , idoliserar för att hon är sånn underbar och fantastisk människa som jag “fasnade” för redan första gången jag träffade henne. Det är något med henne, jag känner igen mig lite i henne. Och hon är en sjukt grym armbryterska.  Alla människor jag lärt känna inom sporten  är så sjukt fina människor att jag kan inte fatta att jag tillhör något sådant stort.

Jag har däremot (jämfört med Malins då) har haft en väldigt lugn uppväxt, i en by mittemellan Storuman och Lycksele. Jag började träna armbrytning när jag började i Storuman vid 12 års ålder för att min kusin Simon höll på, sjukt härligt minns jag att de var, jag och 2 andra tjejer tillsammans med en massa grabbar nere i en källarlägenhet. Min äldre bror bodde i Storuman i lägenhet så jag sovde där för att kunna vara med på träningarna.

En stor fråga som jag kom ihåg att jag blev väldigt upprörd över var om armbrytning räknades som sport eller ej. Minns vi hade en vikare i idrott (som ej var idrottslärare) men vi hade honom tills dagen jag gick ut högstadiet. Hursomhelst han påstog att armbrytning inte var någon sport, sen sa han även att alla som spelade fotboll och hockey på fritiden skulle få högre betyg? Sjuk ja, de tycker jag än idag. Men redan som 13 åring var jag inte rädd för disskutioner så jag tog detta med honom, sen berättade jag för min mentor som i sin tur tog det med honom igen. Han kom tillochmed ropandes argt efter mig i korridoren osv. Jag minns jag tog även detta med min menor som blev påriktigt upprörd över denna “idrottslärare” . Ja till saken hör att jag har aldrig varit rädd för disskutioner, ifrågasätta vad som är rätt och fel och stå för det jag tycker. Mamma sa alltid att jag borde bli advokat eller liknande.

Mitt första SM 😅 Mot Elina Persson 😍 

Sen när jag började 9an spelade jag lite damhockey och armbrytningen föllbort mer och mer.

Jag flyttade till Lycksele och bodde med min dåvarande pojkvän de år jag skulle fylla 16. Träning förföll helt. Året var 2008. Fest och annat spelade in. Jag fick flytta så tidigt, jag fick bo med min pojkvän, jag fick lixom bestämma själv. Vilket betydde att min mamma och pappa lita på mig, jag ville därför inte supa , jag kunde suga på en cider en hel kväll men  ändå vara med. Min pojkvän var äldre och drack ju såklart. Jag berättade alltid för mamma om vi skulle festa, hon ringde oftast dagen efter och kollade läget. Jag är så glad för min uppfostran och att jag ville att mina föräldrar skulle kunna lita på mig.

2013 skulle SM i armbrytning gå i Lycksele, fränt, jag minns känslan av att tävla, folk hejjar på en, man är i en helt egen värld, ja de är en cool känsla.

Så lillebror och kusin va på mig att du måste pröva. Okej då. Jag prövade och kom sist i -60 kg senior damer. Känslan jag kände då, det tändes lixom en eld inom mig, som jag började hålla igång genom att varje dag kasta in nytt vedträ för att hålla elden uppe och jag älskade känslan och gör de än idag. Eldan bara växer. 

Jag och Carro Pettersson i Lycksele 2013.

Personen jag blivit och formats till idag är till stor del pågrund av kärleken till sporten.  Självkänslan, självförtroende, människor, länder, kärleken, ja allt sånt kan jag tacka armbrytningen för.

Jag som person säger vad jag tycker,  jag kläcker ur mig saker utan att hunnit tänka, jag grubblar otroligt mycket, jag bryr mig sjukt mkt om andra. Har alltid varit så och inget jag tror kommer ändras. Jag har försökt hålla fast vid alla jag lärt känna även fast jag satsar stenhårt på mig själv. Jag har dock på senaste tid börjat inse att jag bara har kraft att lägga ner energi på dom som vill lägga lite av deras energi på mig. Jag kan inte hålla på ge utan att få nåt tillbaka.

Lååångt inlägg, men jag sitter i bilen påväg ner till Flen för att tävla i strongwoman så jag har all tid i världen att skriva och fundera på livet.

Första och enda gången jag prövat OK 🙈

Pusspåer

 

 

Share

Older Entries »
Share