MAXstyrka

Allt inom kraftsport

fredagskronikan5minimaxradiomini

En uppdatering

Ikväll är första kvällen jag har haft tid att sitta ner i soffan,jag har haft så fullt upp hela tiden.

I torsdags tog jag mig helg kl 11, satte mig i bilen och körde ner till Gävle, stannade hos Carro över natten så när jag kom fram gick vi ut och åt för att fira att hon fyllt år.  När klockan slog 7 på fredagmorgon steg jag upp och gav mig iväg till Flen.

Väl framme i Flen mötte jag upp Roine och vi gick direkt in på gymmet och körde igång. Riktigt skönt att få röra på sig efter att suttit i bil så länge.

I Flen  har jag alltså varit för att jag kommer i år igen att åka på VM och vill därför ha hjälp till att bli ännu bättre.  Både nu till VM och inför framtiden. Jag älskar armbrytning/träning och vill bli så bra jag kan bli på det och jag har länge känt nu att det är något som saknas för att jag ska kunna bli bättre. Efter den här helgen känns det verkligen som jag gjort helt rätt val och är glad att det blivit så.

Känner för varje gång jag reser själv, eller gör något för mig själv som jag verkligen vill så växer jag även som person.  Jag känner att jag mår så bra och jag får så fruktansvärt bra stöd från min sambo och resten av familjen. Ingen tycker det är konstigt att jag sätter mig i bilen och kör 80 mil för att träna en helg, snarare att dom gärna följt med om dom kunnat.

 

Share

Allt eller inget

Jag är en jäkla tävlingsmänniska som har  haft svårt att ställa upp i sådant jag inte har prövat. Jag vill ju inte vara dålig i något.

Men sån tur är har jag något som gör att jag samtidigt är så sjukt nyfiken på om jag kan klarar av utmaningen jag har framför mig, sen att tjurskallen finns där gör ju att man inte ger sig.

Senaste åren har jag stått in för rätt mycket nya grejer och vad jag vet har jag inte misslyckats i något. Förr var jag feg och tordes inte pröva nya grejer för som sagt man vill ju inte vara dålig i nåt.

Jag resonerar som så att ju mer man törs desto mer utvecklas man som person.  Ju mer man utvecklas desto mer tycker man om sig själv, sitt liv, sina val i livet.

Idag älskar jag nya utmaningar, jag är alltid nervös inför det mesta men innan slutet visar det sig att det allid löser sig och blir bra. Det kan va allt från en flygresa till att stå som instruktör för första gången.

Man vill alltid avboka sisådär minutrarna innan men när man väl är påväg/startat passet eller vad det nu kan vara så gillar man vart det är påväg. Armbrytningen och vad den infört i mitt liv har lärt mig så sjukt mycket, jag är så tacksam.

 

Allt eller inget gäller i många sammanhang men för mig är det först och främst maten, Står det mat/godis framme äter jag upp det, kanske inte allt på en gång men jag blir innan slutet så uttråkad så jag kommer att äta upp det. sjukt innan man har fått någon balans i kroppen innan man lugnar sig med maten så här efter att man skött kosten nästan 1/2 år.  Jag måste ta och lugna mig, jag har verkligen ingen stopp då det gäller mat, tur att jag älskar att träna annars skulle jag rulla fram.

 

Jag ska äta fritt i någon vecka till men försöka skärpa mig en anning sen måste jag se till att det inte drar iväg för mycket eftersom VM redan är inplanerad och jag vill inte köra en lång diet innan utan jag vill försöka hitta en bra trivselvikt så det inte blir så många kilon att kapa till VM.

Förra året till VM gick ja ner 13 kg på 12 veckor, gick lättre än jag trodde men känns onödigt att börja väga så mycket.

Nu ska jag njuta av helgen.

Pussochkram

Share

2013 var året

2013 var året, året jag kom in i sporten armbrytning som jag idag inte förstår hur jag skulle klara mig utan.

SM  i armbrytning skulle hållas i min hemstad Lycksele, lillebror och kusin var på mig och sa att du måste pröva vara med ( dom gick då armbrytargymnasiet i Storuman)

Jag började träna , eller framförallt promenera en hel del då jag ville ner i vikt men jag var för feg för att gå på gymmet. Känslan att gå på gymmet själv och inte veta hur man skulle träna den var skrämande. Jag var van att gå lite me hunden men annars var jag en riktig soffpotatis som gärna käkade chips till middag.

Tog mig ner i – 60 kg och ställde sedan upp på SM, jag ställde upp i både senior och J21.

Kom inte håg så mycket av själva tävlingen förutom att jag blev dunkad 4 gånger i vänster arm och 4 gånger i höger arm 2 gånger i senoir och 2 gånger i J21. I J21  hade jag tuffa motståndet Klara som även gick in och vann senioren detta år.

Jag var iallafall helt förtvivlad, sur, ledsen att jag var så dålig, men där gick startskottet för min armbrytarkarriär.

Jag var inte längre rädd för gymmet, jag tog tag i saken och tog hjälp med kost / träningen. Jag tävlade mycket och tränade mer än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig.  Eftersom min lillebror och kusin vann sina juniorklasser bestämd dom sig för att åka på VM och jag ville följa med för att testa om jag blivit bättre. Mitt sista och första år i J21 och såå vann jag mina första VM brons i både höger och vänster arm, året var 2013.

2014 – 2015 var två år av hård träning och jobbade mig uppåt i Sverige bland damerna, 2014  var första gången jag vann över Klara i vänstern, men hon var fortfarande segrare i högern. 2015 var året jag vann över henne i båda armarna. 2016 var året jag bestämde mig för att tävla – 60 kg damer igen efter två år i -65 kg damer. Detta resulterade  då i VM brons i höger arm, helt sjukt. 2017 har jag nu fortsatt tävla i -60 kg damer, trivs rätt bra där och det resulterade i EM silver i höger arm, nu ska vi se vad resten av året har att erbjuda men VM är redan i sikte och jag ser framemot resan dit och hur jag kan förbättras.

Vem är jag då som nu berättar detta? Victoria Karlsson är namnet, bosatt i Lycksele men är ursprungligen från en liten by vid namn Åskilje.  Hittade träningen vid 20/21 års ålder idag är jag inte riktigt 25 fyllda än så jag är ”ganska ny” inom träningsvärlden/ armbrytningen men håller redan på att göra mig ett namn i världen genom att skrämma lite ryskor osv.

Idag faktiskt så startar ett nytt kapitel i mitt liv och det är livet som träningsintruktör på vårat nya gym Trim365. Jag har även börjat PT utbildning mest för min egna skull men är folk intresserad av att ha mig som PT ställer jag mer än gärna upp.

Lite kort och gott om mig och jag ser fram emot att blogga här på maxstyrka.

 

 

Pussochkram

 

Share

Share