MAXstyrka

Allt inom kraftsport

presenterad som en av världens bästa armbryterskor

Jag blev en dag presenterad som en av världens bästa armbryterskor, jag reagerade och tänkt va? Så är det väl inte? Jag är ju inte ens av Sveriges bästa?  Många tankar kom och gick men i mina ögon är det fortfarande Fia,Heidi,Malin,Sara med fler som är dom bästa i Sverige, jag är bara någonstans där mittemellan.  Jag jagar bara, jag är inte på topp än.

Men när jag har hunnit tänka på det såhär i efterhand, så kom jag 2:a på VM? vilket egentligen känns overkligt.  När man är 2:a på VM är det kanske inte så konstigt att man blir presenterad som en av de bästa i världen. Men som sagt jag säger aldrig att jag är en av de bästa i Sverige för jag känner mig verkligen bara som en nybörjare. Jag kan inte riktigt beskriva känslan men jag vill inte sätta den stämpeln för jag vill hela tiden känna att jag jagar för att bli bättre.

Jag sätter alltid mål för vilka jag vill vinna över.

sommaren 2013 förlorade jag mot Piritta, Bilden är från sommaren 2014 när jag fick chans att möta henne igen, jag vann 9 – 1, vann 5 matcher höger och 4 vänster.

sommaren 2014 , tränat och tävlat i 1 och ½ år.

Minns  ett av mina mål inom armbrytningen det var att vinna över Klara, för varje tävling kom jag närmare och närmare och tillslut lyckades jag. Nästa mål var att vinna över Sara, det gjorde jag förra fitnessfestivalen. Nu ligger siktet på en ryska, jag ska vinna över henne vet inte när det sker, men jag vet att jag ska göra det, så länge vi båda håller på med sporten.  Det är så mycket som spelar in om de blir vinst eller förlust. Möter jag Sara eller Klara eller vem som helst är jag alltid lika nervös, vem av oss ska vinna denna gång? Jag tror det är bra, för jag vet att det handlar hela tiden om att jaga eller jagas. MAN måste hela tiden bli bättre, träna hårdare osv. Jag vill inte sätta ett mål som att jag ska vinna VM till varje pris, det är ett delmål men det är inte mitt huvudmål. Jag är rädd att om man sätter ett huvudmål som att vinna ett VM,  när man väl lyckas (om man lyckas) med det kan det bli svårt att sätta nya mål. Men vad vet jag, jag har ju aldrig vunnit ett VM än. Så jaga personer och vilja vinna över vissa personer det funkar bäst för mig.

Förra helgen var jag på fitnessfestivalen och tävlade, jag vann i vänster arm och kom 2:a efter Malin i höger. Lite besviken blev jag på finalen mot Malin då jag vet att jag slappnade av för att jag “knixade” med handleden och trodde domaren skulle säga till eller något. Såklart var det mitt egna fel men om man tittar på videon på finalen ser man att andredommaren inte håller tummen upp utan han pekar på handleden sen går starten.  Jag brukar göra mig redo att sticka iväg när andredommaren håller tummen upp, så jag hann därför slappna av lite och de får man absolut inte göra mot Malin. Så film är sjukt bra, då fick jag iallafall svar på varför jag tyckte de kändes galet just när vi brytit klar. Malin är en grym brytare och jag är abslout inte bitter över att ha förlorat men ibland känner man när något blir fel och då vill man ha svar på varför det blivit så.

Fia, jag och Malin <3

Riktigt roligt att åka iväg på fitnessfestivalen, få motivation, prata med folk, umgås med härliga människor.

I mitten på november opererade jag bort en stor knöl på baksida axel, den var 5 * 7 cm så den var inte direkt liten.  Men det var bara en gigantisk fettknöl så inget allvarligt, läkningprocessen har väl varit bra, kan dock fortfarande ha ont när jag överanstränger mig. Men har kunnat börja köra både bänk och dips ibland vilket känns grymt bra.

Nästa helg drar jag iväg till Gävle för träningsdag med Anders Bergström, massa armbrytare, hela armed by eklund gänget, kommer bli grymt kul.

Liten uppdate från mig

Pusshej

 

 

Share

Om grenarna från strongwoman

 

Har nu gjort min första tävling i strongwoman och det var sjukt roligt! Jag fick verkligen kvitto på att jag har styrkan, tjurskalligheten, viljan och 0 % teknik 😂

Första grenen : Kronlyft – jag kände bara att hur ska detta gå.. 150 kg är det jag dragit som max. (Hatar att träna kronlyft, mkt roligare med mark)

Jag drog 150 kg  och det kändes lätt. Nästa vända, 160 kg  fullt fokus, de ska upp, sist jag prövade rubbade jag inte 160 kg. Meen oj bara upp kom de, jag var fortfarande kvar i första gren. 170 kg, ladda ladda, Yeeees det kom också upp!! 180 kg, gick in för de lyfte det från backen började gunga med vikten meen lyckades inte räta upp mig. 20 kg över personbästa och drog 180 kg en bit från backen. Tävlingen var igång.

Andra gren OK 180 kg 20 m på tid.

Fick startsignal och började gå, det gick men de kändes inte riktigt bra, snubblade fram, ställde ner det ett par gånger. Tror jag hade kunnat ha oket ännu lägre och kunnat då bära de längre ner på ryggen. Men det var andra gången jag någonsin gått me OK, jag tog mig i mål på något kring 30 – 35 sek. Nöjd för jag bar det hela vägen i mål.

Tredje gren – Arm över arm. Dra släde.

Detta tänkte jag är den gren jag kan prestera i för greppstyrka har jag. Började dra och oj bara vad fort de kändes som det gick. 3a blev jag i denna gren.

Pressmedley

Hantel 25 kg – hanteln skulle upp över huvud och man fick använda båda händerna från backen, jag råkade hålla högerhanden när jag skulle stöta upp så fick göra om den, vilket jag förlorade tid på.

Apollon (tjock stång som ej snurrar) 35 kg gick upp lätt.

Stock 45 kg gick också upp lätt.

Sen stång 60 kg  upp från backen gick lätt men lyckades inte riktigt stöta upp den, tog om och skulle stöta men blev inte tillräckligt bra så höll på få den i huvudet. Tid kvar, jag prövar igen. Men fick inte upp den till axlarna denna gång. Surt med tanke på att stöt är det enda jag kunnat träna på hemma.

Femte grenen – 70 kg säckbärning på distans

Shit en gren jag aldrig testat. Jag tog säcken och började gå, de kändes bra men benen fick ingen syre (svårt att andas med säck på magen😂) det brann som elden i benen, jag försökte verkligen lägga upp säcken lite högre så jag kunde gå några steg till men icket. Jag kom sist i denna gren. 

Sjätte grenen – farmers walk 75 kg i varje hand.

Eftersom jag blev sist i grenen innan så fick jag börja. Grenen jag känt lite ångest för, för enda och första gången jag testade så tog jag mig bara någon meter med 75 kg i varje hand. Men jag drog upp det från backen och började snubbla mig fram, jag tog mig halvvägs, tappade greppet men slet uppdom igen och tänkte detta går ju, så sprang in med dom på hyffsat bra tid. Tror jag blev typ 5a i denna gren.

Stenserie 50 kg 70 kg 95 kg 105 kg.

50 kg upp, men fasen va högt dom ska. 70 kg – tappade fick lyfta om, underskattade vikten och höjden lite men upp kom den. 95 kg – lyfte den från backen, tappade och hörde Axklo säga den kom upp från backen så jag tänkte fan jag ska kunna ta upp den. Fick upp den i famnen och fick den till kanten på podiet men längden och styrkan räckte inte riktigt till då tog tiden slut och de var bara att ge sig.

Summan: jag blev 8:a tror jag låg lite där imitten under de flesta grenarna vilket var mitt mål. Lite besviken att jag inte stötte upp 60 kg och fick upp 95 kg stenen men å andra sidan har jag bara prövat flesta övningarna 1 gång sen tävla på de. Det var sjukt roligt och absolut inte sista gången jag tävlar i detta. Nu är jag sjukt sugen på träna upp tekniken i allt detta för att se hur långt jag kan ta mig.  Får åka runt i landet och träna med olika människor 🤗

Share

Bilfärd

Blev så inspirerad att skriva av min teamis Malin från armedbyeklund som berättar om sin bakgrund och hur hon haft det, det som format henne till den hon är. Hon är en människa som jag ser upp till , idoliserar för att hon är sånn underbar och fantastisk människa som jag “fasnade” för redan första gången jag träffade henne. Det är något med henne, jag känner igen mig lite i henne. Och hon är en sjukt grym armbryterska.  Alla människor jag lärt känna inom sporten  är så sjukt fina människor att jag kan inte fatta att jag tillhör något sådant stort.

Jag har däremot (jämfört med Malins då) har haft en väldigt lugn uppväxt, i en by mittemellan Storuman och Lycksele. Jag började träna armbrytning när jag började i Storuman vid 12 års ålder för att min kusin Simon höll på, sjukt härligt minns jag att de var, jag och 2 andra tjejer tillsammans med en massa grabbar nere i en källarlägenhet. Min äldre bror bodde i Storuman i lägenhet så jag sovde där för att kunna vara med på träningarna.

En stor fråga som jag kom ihåg att jag blev väldigt upprörd över var om armbrytning räknades som sport eller ej. Minns vi hade en vikare i idrott (som ej var idrottslärare) men vi hade honom tills dagen jag gick ut högstadiet. Hursomhelst han påstog att armbrytning inte var någon sport, sen sa han även att alla som spelade fotboll och hockey på fritiden skulle få högre betyg? Sjuk ja, de tycker jag än idag. Men redan som 13 åring var jag inte rädd för disskutioner så jag tog detta med honom, sen berättade jag för min mentor som i sin tur tog det med honom igen. Han kom tillochmed ropandes argt efter mig i korridoren osv. Jag minns jag tog även detta med min menor som blev påriktigt upprörd över denna “idrottslärare” . Ja till saken hör att jag har aldrig varit rädd för disskutioner, ifrågasätta vad som är rätt och fel och stå för det jag tycker. Mamma sa alltid att jag borde bli advokat eller liknande.

Mitt första SM 😅 Mot Elina Persson 😍 

Sen när jag började 9an spelade jag lite damhockey och armbrytningen föllbort mer och mer.

Jag flyttade till Lycksele och bodde med min dåvarande pojkvän de år jag skulle fylla 16. Träning förföll helt. Året var 2008. Fest och annat spelade in. Jag fick flytta så tidigt, jag fick bo med min pojkvän, jag fick lixom bestämma själv. Vilket betydde att min mamma och pappa lita på mig, jag ville därför inte supa , jag kunde suga på en cider en hel kväll men  ändå vara med. Min pojkvän var äldre och drack ju såklart. Jag berättade alltid för mamma om vi skulle festa, hon ringde oftast dagen efter och kollade läget. Jag är så glad för min uppfostran och att jag ville att mina föräldrar skulle kunna lita på mig.

2013 skulle SM i armbrytning gå i Lycksele, fränt, jag minns känslan av att tävla, folk hejjar på en, man är i en helt egen värld, ja de är en cool känsla.

Så lillebror och kusin va på mig att du måste pröva. Okej då. Jag prövade och kom sist i -60 kg senior damer. Känslan jag kände då, det tändes lixom en eld inom mig, som jag började hålla igång genom att varje dag kasta in nytt vedträ för att hålla elden uppe och jag älskade känslan och gör de än idag. Eldan bara växer. 

Jag och Carro Pettersson i Lycksele 2013.

Personen jag blivit och formats till idag är till stor del pågrund av kärleken till sporten.  Självkänslan, självförtroende, människor, länder, kärleken, ja allt sånt kan jag tacka armbrytningen för.

Jag som person säger vad jag tycker,  jag kläcker ur mig saker utan att hunnit tänka, jag grubblar otroligt mycket, jag bryr mig sjukt mkt om andra. Har alltid varit så och inget jag tror kommer ändras. Jag har försökt hålla fast vid alla jag lärt känna även fast jag satsar stenhårt på mig själv. Jag har dock på senaste tid börjat inse att jag bara har kraft att lägga ner energi på dom som vill lägga lite av deras energi på mig. Jag kan inte hålla på ge utan att få nåt tillbaka.

Lååångt inlägg, men jag sitter i bilen påväg ner till Flen för att tävla i strongwoman så jag har all tid i världen att skriva och fundera på livet.

Första och enda gången jag prövat OK 🙈

Pusspåer

 

 

Share

Ta lärdom

Sitter här i min fåtölj framför elden så här en söndagkväll innan jag tänker gå över till gymmet för att träna armbrytning.

Så här efter en stor tävling brukar jag ha svårt att träna och att träna hårt, hålla nån kost brukar vara ännu omöjligare.

Såå kosten är jaa vad den är idag men på fredag ska jag iallafall väga -63,7 kg 🙈

Men p.ga. att jag ska tävla i strongwoman på lördag så har jag lyckats träna på riktigt bra, tyvärr då inte så grenspecifikt då jag inte har tillgång till de men jag har gjort bästa jag kunna och känner mig så redo jag kan vara med tanke på förutsättningarna, jag siktar på att göra så gott jag kan jag är ju trotts allt tjurskallig och tävlingsmänniska.

Det som är det absolut bästa är att jag går in på tävlingen som en nykomling men 0 % press från varken mig själv eller någon annan. 

Jag såg ett inlägg som jag skrivit för något år sedan på min gamla blogg. Handlar om prestationsångest, vilket jag tror alldeles för många lider av. Jag själv “led” av de ett år. Men jag har jobbat med det, blivit säkrare i mig själv och insett att de är svårt att prestera 100% på varje tävling när det är hård konkurrans så man måste lära sig ge sig själv en klapp på axlen lite då och då. FÖR DU ÄR GRYM SOM DU ÄR. Förlorar man mot någon kan man bara ta lärdom och bli bättre. Ångest är en farlig grej som kan leda till allt för mycket negativt. Vinn, förlora men snälla sätt inte pressen på er själva som gör att ni mår dåligt sen, ta istället lärdom av det och jobba med er själva för har ni folk i eran omgivning som trycker ner er även fast ni gjort så gott ni kunnat så tycker inte jag dom är värd att vara i erat liv.

Ta hand om er och varann.

Pusspåer

Share

VM silver

Hallå hallå, nu sitter jag på flygplatsen i Budapest för att äntligen åka hem från årets VM. Stannade några dagar för att se lite av Budapest vilket har varit väldigt trevligt, tänker absolut åka hit fler gånger med Siba och Rebecka.

Hursom helst så gick allt så smidigt denna gång med resa hit, boende osv så skönt när inget krånglar som det gjort senaste gångerna, men denna gång fixade Rebecka allt då hon är från Budapest 😉

Jag kunde alltså lägga fokus på att fixa vikten osv. Vikten har jag inte varit ett dugg orolig över denna gång, inte förns invägningmorgonen så klart, då blir man alltid lite nojjig. Vaknade och vägde 60,5 så ställde mig på löpbandet en stund och sedan blev de en promenad ute= vägde in på 59, 6 kg. Såg till att dricka massa vätskeersättning, åt ordentligt och sov mycket och sen kände jag mig helt återställd till tävlingsdag 1.

Vänster arm, mitt mål var att prestera eftersom det är trottsallt min favorit arm. Gick upp första matchen, var taggad men nervös. Jag gjorde ungefär alla fel jag kunde första matchen inte kul men bra att man gjorde bort de i den matchen så man fick sig en liten tankeställare , såå första matchen = förlust och ville bara dumförklara mig själv men alla runt ikring sa släpp de, du fixar det här ändå.  Match 2 mot en Ryska, jag vet jag vann över henne förra året i vänstern men mycket kan hända. Jag gick upp tänkte att jag ska va snabb och göra min grej jag tänker inte åka ut nu! ALDRIG! Såå starten gick, in i hooken och hon var nere. Såå skönt jag är kvar i tävlingen.

Nästa match Arzu Kuslar från turkiet, shit, hon är grym och hon dunkade mig i vänstern förra året. Men jag ska inte ge henne något. Hon faula, sen slipp, remmar. Shit. Roine stog där nere ropade åt mig, jag var påväg att tappa handled, Roine skrek åt mig, hörde varje ord. så jag följde med lite för att få igen handled sedan drog jag bakåt. Jag kände hur hon började följa med sen nere. Shit yes!! Tur att Roine stog där och skrek så jag hörde då  kunde jag fatta rätt beslut en sånn här match. Denna match kostade en del , slut i underarmen, men jag ska vidare.

Nästa match Elin ,jag blir lika nervös som vem jag än ska bryta mot, hon är en grym brytare. Men jag tänkte det här är min match jag ska vidare, jag ska upp på pallen idag! Hon starta , jag lyckad fånga sen drar jag ner henne! Yes nu är det en match kvar sen semi! Fan Tatiane, hon startar jag stoppar, börjar dra uppåt, hon drar ut armbågen, Faul. Omstart, den här gången stoppar jag ännu längre ner och i samma veva som jag stoppar ser jag att hon drar ut armbågen 2 cm utanför, jag vann för hon fick 2 fauls. Shit min första vinst någonsin på att någon faular ut sig, känns konstigt men det är reglerna och jag är vidare till semi.

Medalj kirrad nuu ska jag bara jobba mig uppåt. Ungern i semifinal, hon har börjat bryta bra, men bästa är att hon bryter som mig så det kommer bli hook för båda vill in där. Väl uppe i semifinalen blir det en hookmatch, in på min sida, snart nere, men hon har ett lås och jag försöker gå lite bakåt. Hon får faul för farligt läge. Omstart, ny chans. Drar ner henne i hooken och kommer så hon inte kan hålla! Jag vann!!

 

Finalen laddade jag allt med att försöka gå in i hooken, jag startade och var påväg men det var inga problem för Efonina att bryta ner mig. VM silver och nu vill jag hem och träna 😉

 

Höger gick bra trotts att jag hade svårt att ladda om, jag kom till tävlingarenan och kände att jag fortfarande var inställd på bryta vänster. Men 6a och jag var ändå nöjd, så här i efterhand är jag lite besviken på mig själv för jag tror verkligen jag hade kunnat göra bättre i högern men nästa gång måste jag verkligen ladda för att lycka i båda armarna!! Inställningen innan tävlingen var att lyckas med vänster och de gjorde jag.

Lite om mina matcher.

Övrigt har jag haft ett helt fantastiskt VM, träningen inför VM har varit rolig och jobbig, jag tycker själv att sen jag gick med i armedbyeklund, med Roine i spetsen så har jag utvecklats mycket och ser framemot att fortsätta utvecklas.

Tack alla på plats i landslaget, ni i armedbyeklund, familj, sambo, vänner, kollegor. Ja alla som trottt och hejjat på mig det betyder så mycket. ❤

TAAACK till alla sponsorer som gör det möjligt för mig att åka

Zact städservice

Muek

Nocco

Nkkosttillskott

Stensele ink art

Lisab

Bygma

Patrik röj och rep

Nu ska jag hem och börja träna för nästa tävling som är Sveriges starkaste -63 kg.  Det är mest som en kul grej att få testa tävla i något nytt 😄

Pusshej

Share

Older Entries »
Share