MAXstyrka

Allt inom kraftsport

6 dagar till invägning

Nu är det endast 6 dagar kvar tills invägning för årets VM, längtar sjukt mycket tills invägningen är gjord för att sedan få ladda om till tävling som är det roligaste som finns. Vikten idag resulterar i att jag har lyckats riktigt bra trotts att jag inte dietat så länge denna gång, jag är inne på min lägsta vikt utan att behöva tömma vätska på flera år. Så det känns bra speciellt när jag fortfarande känner mig sjukt stark, jag har inga problem att orka med jobbet (ibland har kollegorna/chefen fått hålla lite extra koll på vad jag gjort) Men så har jag inte kännt denna gång.

Vad har jag då gjort denna gång som jag inte gjort tidigare? Jo det är så enkelt som att jag bor 200 meter från gymmet = jag har inga problem att gå dit när jag känner för det.  Jag har en även en underbar sambo som förstår och hjälper till. Jag har även varit mer säker än någonsin att vikten inte är något problem så jag har inte stressat upp mig det minsta.

jag har även bästa coach som säger hur jag ska träna vecka för vecka, vi har återkoppling så fort det är ett frågetecken, vare sig det är något om träningen eller mentala biten. Har aldrig förr upplevt en sån känsla med att ha någon som vet exakt vad han ska svara när jag undrar saker, han ger sjukt bra utmaningar och bästa träningen. Jag ångrar inte en sekund att han är min coach. Självklart är det upp till mig att utföra det han ber mig och det har varit jätteroligt/näradöden upplevelser 😉 haha.

Jag tänkte till en början, kommer detta verkligen att funka? Kommer jag gå ihop med Roine? Hur ska detta gå? usch vad jag var nervös, hur ska jag kunna träna efter något upplägg som aldrig tyckt att det varit kul, jag har alltid gjort som jag känt för gällande träningen.

Så här i efterhand känns det konstigt att jag ens tänkte så, men jag har ju aldrig varit rädd för att  testa nya saker, jag menar att genom att ta steget och göra saker för sig själv så växer man som person. Jag älskar känslan att hela tiden jobba mig till att bli en bättre atlet/människa i överlag.  Så glöm inte bort att göra saker för er själva, idag är det så lätt hänt att man glömmer och lever/lär som någon annan vill att man ska göra.

Stoooort plus med att gå med i armedbyeklund är härliga gänget som är med. Grymma, härliga, starka människor som ger mig ett gott skratt typ varje dag haha.

(Bild från EM)

Mentala biten för VM så känns det riktigt bra, jag kommer ha kul, göra mitt bästa och njuta av att få åka iväg på landslagsresa för det en av hjödpunkterna på året, hänga med människor som är likasinnade.

 

 

 

Share

Armbrytning och strongwoman

Det här med att uppdatera bloggen är inte riktigt min grej även om det är kul att skriva av sig ibland. Jag tänker även väldigt ofta att jag ska skriva men orkar inte göra det från telefonen så jag gör det sen när jag har datorn i närheten, men jag använder ju för tusan aldrig datorn längre.

Hursomhelst så lever jag och mår bra, jag har tränat på hårdare än vad jag brukar och fokuset på VM är stort.

Armbrytningen är lika rolig som vanligt och jag har även hittat en liten kärlek till strongwoman (ska mest troligt tävla i Sveriges starkaste kvinna -63 kg efter VM)

Men VM först så får vi se om jag kan ladda om, även fast jag inte tror det kommer bli några problem men i bland efter stora tävlingar är det sjukt svårt att fokusera på någon typ av träning under ett par veckor.

Jag har fortfarande semester, har det i nästan 2 veckor till, yippe. Dock är jag nog sämst i världen på vara ledig och inte ha några planer. Ja jag har liite svårt att vara hemma och stilla men ibland kan även det vara nyttigt har jag hört någonstans.

Första veckan på semestern var motorveckan BÄSTA veckan på hela året i Lycksele med så sjukt fina bilar överallt, ljuden av v8 och staden lever på riktigt. Så fort motorveckan är över är det som Lycksele dör och det blir tyst och lugnt. Så när motorveckan var över stack vi neröverlandet för att hälsa på Oskars kusiner osv. Jag passade även på att åka och träna med coach Roine både armbrytning och strongwoman. Sjukt kul och nyttigt.

från VM förra året

 

 

 

 

 

 

 

Share

En uppdatering

Ikväll är första kvällen jag har haft tid att sitta ner i soffan,jag har haft så fullt upp hela tiden.

I torsdags tog jag mig helg kl 11, satte mig i bilen och körde ner till Gävle, stannade hos Carro över natten så när jag kom fram gick vi ut och åt för att fira att hon fyllt år.  När klockan slog 7 på fredagmorgon steg jag upp och gav mig iväg till Flen.

Väl framme i Flen mötte jag upp Roine och vi gick direkt in på gymmet och körde igång. Riktigt skönt att få röra på sig efter att suttit i bil så länge.

I Flen  har jag alltså varit för att jag kommer i år igen att åka på VM och vill därför ha hjälp till att bli ännu bättre.  Både nu till VM och inför framtiden. Jag älskar armbrytning/träning och vill bli så bra jag kan bli på det och jag har länge känt nu att det är något som saknas för att jag ska kunna bli bättre. Efter den här helgen känns det verkligen som jag gjort helt rätt val och är glad att det blivit så.

Känner för varje gång jag reser själv, eller gör något för mig själv som jag verkligen vill så växer jag även som person.  Jag känner att jag mår så bra och jag får så fruktansvärt bra stöd från min sambo och resten av familjen. Ingen tycker det är konstigt att jag sätter mig i bilen och kör 80 mil för att träna en helg, snarare att dom gärna följt med om dom kunnat.

 

Share

Allt eller inget

Jag är en jäkla tävlingsmänniska som har  haft svårt att ställa upp i sådant jag inte har prövat. Jag vill ju inte vara dålig i något.

Men sån tur är har jag något som gör att jag samtidigt är så sjukt nyfiken på om jag kan klarar av utmaningen jag har framför mig, sen att tjurskallen finns där gör ju att man inte ger sig.

Senaste åren har jag stått in för rätt mycket nya grejer och vad jag vet har jag inte misslyckats i något. Förr var jag feg och tordes inte pröva nya grejer för som sagt man vill ju inte vara dålig i nåt.

Jag resonerar som så att ju mer man törs desto mer utvecklas man som person.  Ju mer man utvecklas desto mer tycker man om sig själv, sitt liv, sina val i livet.

Idag älskar jag nya utmaningar, jag är alltid nervös inför det mesta men innan slutet visar det sig att det allid löser sig och blir bra. Det kan va allt från en flygresa till att stå som instruktör för första gången.

Man vill alltid avboka sisådär minutrarna innan men när man väl är påväg/startat passet eller vad det nu kan vara så gillar man vart det är påväg. Armbrytningen och vad den infört i mitt liv har lärt mig så sjukt mycket, jag är så tacksam.

 

Allt eller inget gäller i många sammanhang men för mig är det först och främst maten, Står det mat/godis framme äter jag upp det, kanske inte allt på en gång men jag blir innan slutet så uttråkad så jag kommer att äta upp det. sjukt innan man har fått någon balans i kroppen innan man lugnar sig med maten så här efter att man skött kosten nästan 1/2 år.  Jag måste ta och lugna mig, jag har verkligen ingen stopp då det gäller mat, tur att jag älskar att träna annars skulle jag rulla fram.

 

Jag ska äta fritt i någon vecka till men försöka skärpa mig en anning sen måste jag se till att det inte drar iväg för mycket eftersom VM redan är inplanerad och jag vill inte köra en lång diet innan utan jag vill försöka hitta en bra trivselvikt så det inte blir så många kilon att kapa till VM.

Förra året till VM gick ja ner 13 kg på 12 veckor, gick lättre än jag trodde men känns onödigt att börja väga så mycket.

Nu ska jag njuta av helgen.

Pussochkram

Share

2013 var året

2013 var året, året jag kom in i sporten armbrytning som jag idag inte förstår hur jag skulle klara mig utan.

SM  i armbrytning skulle hållas i min hemstad Lycksele, lillebror och kusin var på mig och sa att du måste pröva vara med ( dom gick då armbrytargymnasiet i Storuman)

Jag började träna , eller framförallt promenera en hel del då jag ville ner i vikt men jag var för feg för att gå på gymmet. Känslan att gå på gymmet själv och inte veta hur man skulle träna den var skrämande. Jag var van att gå lite me hunden men annars var jag en riktig soffpotatis som gärna käkade chips till middag.

Tog mig ner i – 60 kg och ställde sedan upp på SM, jag ställde upp i både senior och J21.

Kom inte håg så mycket av själva tävlingen förutom att jag blev dunkad 4 gånger i vänster arm och 4 gånger i höger arm 2 gånger i senoir och 2 gånger i J21. I J21  hade jag tuffa motståndet Klara som även gick in och vann senioren detta år.

Jag var iallafall helt förtvivlad, sur, ledsen att jag var så dålig, men där gick startskottet för min armbrytarkarriär.

Jag var inte längre rädd för gymmet, jag tog tag i saken och tog hjälp med kost / träningen. Jag tävlade mycket och tränade mer än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig.  Eftersom min lillebror och kusin vann sina juniorklasser bestämd dom sig för att åka på VM och jag ville följa med för att testa om jag blivit bättre. Mitt sista och första år i J21 och såå vann jag mina första VM brons i både höger och vänster arm, året var 2013.

2014 – 2015 var två år av hård träning och jobbade mig uppåt i Sverige bland damerna, 2014  var första gången jag vann över Klara i vänstern, men hon var fortfarande segrare i högern. 2015 var året jag vann över henne i båda armarna. 2016 var året jag bestämde mig för att tävla – 60 kg damer igen efter två år i -65 kg damer. Detta resulterade  då i VM brons i höger arm, helt sjukt. 2017 har jag nu fortsatt tävla i -60 kg damer, trivs rätt bra där och det resulterade i EM silver i höger arm, nu ska vi se vad resten av året har att erbjuda men VM är redan i sikte och jag ser framemot resan dit och hur jag kan förbättras.

Vem är jag då som nu berättar detta? Victoria Karlsson är namnet, bosatt i Lycksele men är ursprungligen från en liten by vid namn Åskilje.  Hittade träningen vid 20/21 års ålder idag är jag inte riktigt 25 fyllda än så jag är “ganska ny” inom träningsvärlden/ armbrytningen men håller redan på att göra mig ett namn i världen genom att skrämma lite ryskor osv.

Idag faktiskt så startar ett nytt kapitel i mitt liv och det är livet som träningsintruktör på vårat nya gym Trim365. Jag har även börjat PT utbildning mest för min egna skull men är folk intresserad av att ha mig som PT ställer jag mer än gärna upp.

Lite kort och gott om mig och jag ser fram emot att blogga här på maxstyrka.

 

 

Pussochkram

 

Share

« Newer Entries
Share