Det sägs att om man går i samma spår som andra så kan man aldrig gå om och vinna. Detta har västgöten Peter Svedberg anammat och dragit till sin spets. Han har gjort sina egna spår så långt ifrån andra spår som man överhuvudtaget kan komma. När jag frågade honom om jag kunde komma över för att göra en artikel om han och hans extrema träningsmetoder så sa han att han tänkte köra lugnt inför kvalet i Sjöbo den 4 augusti, men lite roliga saker kunde han göra.
Jag frågade honom vilka roliga saker han hade tänkt sig. “Vad sägs om att enhandspressa en atlassten på 70 kg över huvudet” fick jag som svar. “Jag får väl pressa upp husafeltstenen i soffan också” sa han. Husafeltstenen består av en avlång natursten, modell gigantisk. Soffan består av en vanlig soffa, modell jättemjuk. Med andra ord så skiljer hans träningspass en hel del ifrån vanliga strongmanpass som även de vanligtvis brukar vara väldigt extrema.
Platsen där dessa spektakulära övningar skulle äga rum var Lidköping i Västergötland. Jag mötte upp Peter och visades ner i en källare där traktordäck, farmersväskor, hantlar och stenar låg lite här och var. Alexander Fransson var också där och skulle köra ett grenpass inför kvalet i Sjöbo, och två unga strongmanaspiranter fanns också med. Peter visade direkt en hantel som de hade svetsat ihop själva. Handtaget var tjockt som en läskburk. Jag försökte lyfta den med en hand men kände att hanteln ville ligga kvar på golvet en liten stund till, så den fick ligga kvar. Den vägde någonstans mellan 90 och 100 kg. Den brukar Peter reppa på i enhandspress. “Handtaget borde vara ännu tjockare, och hanteln borde vara tyngre” lät domen om hanteln. Just enhandspress är en av hans paradgrenar.
I dag skulle han dock försöka göra ett personligt rekord i apollon och även göra ett extremt medley som bestod av fem olika moment där bl.a. däckvält, farmers walk, press och sten ingick. Formen har aldrig varit så bra som den är nu, eller så som han själv uttryckte det: “formen är så bra nu att det är löjligt”. Han berättade att när formen är bra och det är bra väder utomhus så brukar han köra däckvält i den relativt branta uppförsbacken som går ut från källaren. Den här dagen regnade det ute, så det fick bli däckvält nere i själva källaren. Peter började värma upp genom att välta ett däck som vägde 420 kg några gånger. Han vilade lite och skulle precis till att börja välta igen när han helt plötsligt släppte däcket, tog sig för armen och sprang i väg. Det var uppenbart att något inte stod rätt till, men jag hann inte riktigt uppfatta vad som hade hänt. Det visade sig att hans vänstra, friska underarm hade skadats. Han kunde inte röra armen överhuvudtaget och träningen slutade innan det ens hade börjat för den temperamentsfulla västgöten. Alexander Fransson fortsatte med däckvältet och fick upp en ansenlig fart.
Därefter kom den 175 kg tunge David Nyman till källaren. Han skulle inte träna själv, utan var mest där för att hälsa på. Han hade fått en krampkänning i sina lats (latissimus dorsi) under det senaste marklyftspasset då han skulle köra “lätt” på 340 kg. När han skulle visa var han hade ont så kunde han inte peka på latsen eftersom hans armar (som mäter 58 cm kalla) var för stora. Nyman kommer att göra sin tävlingscomeback på Sjöbo.
Nästa gren på schemat var ok. Både Fransson och Svedberg sprang några rundor med 220 kg. Peter gick med oket på nacken utan att använda händerna. 335 kg lastades på och Alexander gick en vända ganska stabilt. Därmed fick han det kvitto som han sökte inför tävlingen i Sjöbo. Peter, som inte kunde använda armen, fick gå med oket genom att ha det på framsida axlar precis som i frontböj. Även det såg stabilt ut och inte alltför tungt.
Vikterna lastades av och Peter sa att jag måste ju få något roligt kort från träningspasset när jag ändå hade åkt så långt. Därför pressade han upp oket, som nu vägde 85 kg, med en hand över huvudet. Jag fumlade lite med kameran och han höll balansen så gott det gick medan jag ställde in skärpan. 95 kg är hans personliga rekord i enhandspress med ok, sa han, och med tanke på vad jag hittills har sett så är jag fullt övertygad om att det stämmer.
Det blev inte riktigt så som man hade tänkt sig, men man fick ändå se lite av den extrema träningen som bedrivs i en källarlokal i Lidköping. Nästa gång jag åker ner är jag säker på att de näst intill galna övningarna har nått nya höjder.
