Strongmanatleten Anders “Bamse” Lindblad har gjort sin internationella debut i Finland. Här är en personlig tävlingsrapport från den gladlynte skåningen.
——————————————————————————————————————————————————
Jag läste att de sökte deltagare på WSF (World Strongmen Federation) i Finland. Några mail, sex timmar i bil, tio timmar på Finlandsbåten och ytterligare en timme i bil så var äntligen jag och min “kåtch” Vicky (jag vet att vissa har en coach men jag har en “kåtch” och det är en stor skillnad) framme i Lahti.
På terminalen skulle vi bli upphämtade av en svart bil, det var ungefär den informationen som vi hade fått. När vi väl hade kommit av båten på väg ut ur terminalen så stod där en massa taxichaufförer med skyltar m.m. Där stod en stor man som liknade en rumänsk indrivare. Han tittade lite extra på mig, sen nickade han och jag nickade lite försiktigt tillbaka. Detta var han som skulle skjutsa oss, plus Nicolaj Hansen, till tävlingarenan. Det blev en timmes bilfärd, och chauffören sa inte ett ord under hela åkturen utan skruvade istället upp den inhemska radiostationen Soumipop som kan jämföras med P4.
Tävlingen var på en enorm arena som påminde mycket om Fitnessfestivalen i Göteborg, både storleksmässigt och folkmässigt. Nu var det tävlingsgenomgång av Jyrki (tävlingsarrangören). Det var inga konstigheter mer än att jag var väldigt liten där bland fyra finnar, två litauer och Danmarks starkaste man sedan fyra år tillbaka. Dessa hade en medelvikt på 145 pannor!
Den första grenen var stocklyft för reps på 130 kg med en mycket tjock men behaglig stock. Här visste jag att en repetition var mitt absoluta max, och det var väldigt nära att det gick, men tyvärr fick jag vända om utan att hamna i resultatblocket. Jag gjorde dock ett riktigt bra försök, så jag var inte direkt besviken. Jag tror att vinnaren gjorde runt tio reps på en minut.
Gren nummer två var ok på 330 kg i 26 meter. Jag var såklart först ut och det var fullt järn som gällde. Det blev en skitbra runda utan nedsättning, vilket var mitt mål. Tyvärr halvjoggade jag dock inte som de andra gjorde, men jag var ändå mycket nöjd.
Den tredje grenen var loading med säckar på 120 kg – 150kg. Själv har jag aldrig tidigare lyft någon säck som är tyngre än 100 kg, så lite spänd var jag, milt uttryckt. Tydligen så körde vi samma turordning under hela tävlingen, så jag var först ut i alla grenar. Här lyckades jag på något sätt lasta samtliga säckar utan att fumla någon gång, så lite förvånad, mycket glad och ännu mer andfådd stapplade jag ut till publikens jubel. De tycktes gilla den lille skåningen i för stor t-shirt (för det var tydligen “one size fits all” som väger 145kg).
Gren nummer fyra var bilmarklyft för reps på 300 kg. Just denna övning hade jag aldrig testat tidigare, men efter mycket tips och råd av Nicolaj Hansen, som förövrigt var en mycket trevlig (och stark) prick så gjorde jag hela åtta reps under 60 sekunder, och blev gaaaaanska glad över det. Det kan ha varit det superba “kåtchandet”, all mat på finlandsbåten eller kanske dräkten som var anledningen till framgången? Skit samma, POWER!
Den femte grenen och den sista ansträngningen för dagen var Farmers Walk med 140 kg för distans på en 13 meter lång bana. Här gick jag ca. 29 meter, och hade jag gått ytterligare fyra meter så hade jag kommit sjua istället för åtta och sist. Det är lite svårt att veta hur långt man behöver gå när man går ut först, men återigen är jag mycket nöjd med även denna grenen.
Hela tävlingen tog knappt två timmar, och jag gjorde mina fem grenar på en timme och 35 minuter, och det är väl ett ganska snabbt tempo tycker jag. Det tyckte även en av litauerna som under hela tävlingen flåsade som en brunstig älg, men stark var han och kom tvåa trots sin andnöd.
Danmarks starkaste man, Nicolaj Hansen, vann och imponerade stort.
Efter tävlingen stuvades vi in i en för liten bil. Jag, min kära, Nicolaj och den rumänske indrivaren körde mot båten i Åbo. Efter ett snabbt tankstopp skulle den stora chauffören in i bilen, och lyckades på något vis lägga all sin vikt på armstödet så att det bröts av. Tror ni vi bröt ihop i baksätet? Han mumlade på engelska att det inte var hans skitbil, sen kastade han bak armstödet på golvet vid mina fötter och log.
Han gick ut ganska hårt men mjuknade under tävlingen och gjorde high-five med mig efter varje gren och på vägen hem satt han och skojade, så han behövde väl bara sin timme med Soumipop på vägen dit antar jag.
Detta finlandsäventyr gav mersmak kan jag lova, och jag ser redan framemot nästa tävling!
(Bilderna är tagna från andra tävlingssammanhang) ——————————————————————————————————————————————————
