Oj, vart ska jag börja? Efter helgen så har jag gått omkring i ett glittrande rus av alla nya och underbara människor jag träffat. Jag har varit i Umeå på invigning på en utställning och releasen på en bok skapad av Queering Sapmi. Det handlar om queera samer (hbtq) och under lördagen hade vi workshop om hur vi kan och ska förbättra situationen så den psykiska ohälsan blir mindre.
Jag har fått prata mycket armbrytning och även demonstrera lite snabbt över ett bord under en fikapaus. Folk har kommit för att se och känna på mina muskler och ja, jag kan inte ljuga om det men det är kul då ens hårda jobb får uppskattning. Man vill ju inte att allt ens jobb bara puttas undan utan att få höra att man gjort något bra.
Bland alla nya människor så har jag förundrats över hur starka de är, de öppna. Att komma från två minoriteter, både det samiska och gaysamhället som båda har hårda ögon mot sig och ändå kunna stå upp och säga: Jag är här och jag finns! Det är en styrka som jag ser upp till, mentaliteten att inte ge upp. Det är även den jag eftersträvar och därför känns det så otroligt skönt att få träffa likasinnade. För även om de är starka så har de någon gång känt sig svaga och kan komma att tvivla igen. Och då är det bra att veta att man är inte ensam. Det finns fler. Fler kan våga synas. Jag kan stärka någon då jag är stark och jag kan finna stöd då jag är svag.
Ibland känns det som om jag är från tre minoriteter. Minst. Men att min satsning på min sport är svår att acceptera då jag lägger så mycket av min tid och kraft på det. Då majoriteten inte har något sånt kan det vara svårt att förstå att min tid och pengar läggs på en sport och hur viktigt det är för mig. Och att jag kan behöva prata om det då och då utan att folk ska himla med ögonen och tycka att “Vi pratade ju om det där för ett halvår sedan och kan du inte prata om nåt annat än träning..?”
Jag har förstått att det är vanligt att känna sig lite nere efter stora tävlingar. Då allt man laddat för i flera månader är över och man måste hitta ett nytt fokus. Så efter den här psykiskt stimulerande helgen så blev det ännu tommare. Mitt nya fokus blir nu först och främst tävlingen i Flen den 6e oktober och att instruera armbrytning på intresserade skolor inför Skol-SM.
I måndags var det armbrytningsträning och den gick bra. Jag tog det lugnt och kände mig stark och jag upptäckte att om jag bara tar starten så är jag så gott som i mål. Tisdagsmorgonen spenderade jag i gympahallen tillsammans med armbrytargymnasiet på deras ryzzträning. Även där tog jag det lugnt och fokuserade på vinklarna.
I’m here and I’m queer. Men även så mycket mer, jag ska växa mig större och starkare på ALLA plan!
Det är fan i mig en fröjd att läsa din blogg! Du är stark på så många sätt och du inspirerar verkligen. Tänk om världen bestod av fler fantastiska människor som du!
Tack så otroligt mycket! Det är just sån här uppskattning som gör att jag själv motiveras och blir starkare och orkar fortsätta!