Efter ett ändå lugnt nyårsfirande så gjorde jag en liten trip på nästan 70 mil upp till Kiruna. Direkt jag kom fram så körde jag till Raketskolans sporthall och tränade innebandy med mitt gamla lag. Det var inte så många av de gamla kvar men de som var kvar var trevliga att få träffa igen. Jag sprang som vanligt järnet hela träningen men det som inte var som förr var orken. Även om vi kör uthållighet med armbrytningen så blir det inte samma som i innebandy och jag fick byta av rätt ofta då vi väl spelade lite på slutet. Men fast det är två år sen jag spelade så sitter det i och det var riktigt kul!
Har som vanligt fullspäckat schema då jag är i Kiruna och hälsar på men jag klämde in ett träningspass ändå tillsammans med Anders. Han ställde upp som pt för ett pass och det känns bra att det finns såna också som inte bara vill hänga över ens axel. Han hade gjort ett tungt bröst, axlar och underarmspass för mig med bland annat negativ bänkpress. Jag brukar ju som sagt hemskt sällan köra bänk så jag har ju definitivt aldrig kört negativ bänk så det var en rolig upplevelse.
Jag värmde först upp med tom stång och sen med 40 kg. Sen lastade vi på till 60 kg och sen ökade på vikten i varje set upp till 82,5 kg.
Negativ bänkpress funkar så att man tar en vikt som är tyngre än man klarar av men får lagom med hjälp så man precis klarar att få upp den. Och man pressar ju så klart fullt även om man får hjälp med det man inte klarar. På nervägen så bromsar/pressar man också men eftersom vikten är tyngre än man klarar så kommer den ju ner till bröstet ändå.
Det här var för övrigt det konstigaste Kirunabesöket jag gjort på länge.. Men det känns bra. Och jag hoppas på att åka upp snart igen för trots att det är långt bort, en gruvstad och jag räknas som ganska lång där så är det som ett andra hem för mig och flera av mina bästa vänner bor där.
