Det finns en aldrig sinande ström av ledarskapsutbildningar, kurser, nätverk och annat tillgängliga på den svenska marknaden. Det är väl bra, och kanske är det stora antalet beroende på att vi fram till dess att vi är klara med skolgången så låtsas vi om som att ledarskap är något som inte finns, eller egentligen ska finnas. Undantaget är idrottssverige, men under uppväxtåren så är ju ledare där synonymt med äldre/vuxna, och möjligheten eller nödvändigheten av att leda andra förväntas man ramla på så småningom.
Problemet syns framförallt när man ska göra någon form av grupparbete, ofta med förhoppningen om att det är lärorikt och förberedande för arbetslivet, där man ju ofta arbetar i grupp med andra. Skillnaden är tyvärr avgrundsdjup. I ett grupparbete på en arbetsplats så finns det nästan undantagslöst en chef, eller en projektledare, som har det slutgiltiga ansvaret, och därmed den slutgiltiga bestämmanderätten när något hänger sig. Så är det aldrig i en skolsituation. ”Det här är ju något ni ska göra tillsammans”. Jo, tjena. Det kan vara den enskilt största stressfaktorn för de skolelever som är ambitiösa, och vill att det ska bli bra. De är beroende av folk som är betydligt mindre ambitiösa, och som därmed inte gör sin del, och har absolut inget maktmedel att göra något åt det. I arbetslivet däremot så blir man inte alls långlivad om man inte samarbetar med den person som har ansvar för arbetets genomförande.
På förenings- eller fritidsnivå är min bästa erfarenhet av fungerande ledarskap i jaktlag. Att det faktiskt fungerar där beror på den krassa sanningen att om du inte lyder instruktioner och står kvar där du är tillsagd så kan du bli skjuten. Det blir så att säga väldigt påtagligt. Min jaktledare är en förträfflig ung man som jag för en evighet sedan hade som elev när jag var gymnasielärare. Jag skulle aldrig drömma om att inte göra som han sa i en jaktsituation. Annars funkar det helt enkelt inte. Sen är han uppenbart lämpligast, genom ambition, ansvar och kunskap. Det är hans funktion. Rollerna är omvända när han är med mig som roddare på strongmantävlingar, annars funkar det inte där. Varken han eller jag skulle få för oss att det har något att göra med position, det är en funktion.
Så när ni försöker att få något gjort i föreningen, gymmet eller klubben, lek inte Bamsedemokrati där alla ska vara med och bestämma allt i detalj. Bestäm vem ni tror har bäst ambitionsnivå och ansvarskänsla för att få jobbet gjort, och sen gör ni som den säger. Tills personen inte längre är bäst lämpad, inte vill, eller börjar tro att det är en position och inte en funktion. Då är det dags att utse någon annan, inte att rösta om hur mycket magnesium som behövs.
Word!