Ni som lider av religionsskräck får stålsätta er ett ögonblick, jag lovar att jag ska tillämpa min poäng på ett mer icke-konfessionellt sätt längre ner i texten. Men låt mig börja med ursprunget. De tio budorden berör i princip allt man behöver tänka på för att vara en dräglig medmänniska och samhällsmedborgare, och dessutom några till som är svåra att greppa för den som inte tror.
Redan på andra plats i ordningen kommer ”Du skall icke missbruka Herren din Guds namn”, vilket kan vara den mest felundervisade som finns i både söndagsskolesammanhang och mer pretentiösa religiösa miljöer. Orimligheten i den tolkningen illustreras på ett förträffligt sätt av Monty Python, där det slutar med att även han som läste brottsanklagelsen blev stenad för att han använde Guds namn. (Nobody says Jehova but me!) Det är alltså inte det som är frågan, och vi tackar John Cleese och de andra för att förtydliga något som välvilliga söndagsskolefröknar har kämpat med sedan de först slog upp dörrarna en tidig söndagsmorgon när farfar var ung. Nej, det handlar om att påstå sig ha mandat att agera eller uttala sig i allsköns frågor åt Honom, vare sig Han har sagt något eller inte. Ett oskick som har plågat mänskligheten så länge vi har funnits, och gör än idag.
Ni som håller andan och väntar på att det religiösa ska ta slut kan andas ut nu, vi går vidare. Det här är en princip som är tillämpbar lite överallt. Det kan vara demokratin, dina vänner, en enskild vän, en grupp vänner eller någon annan sammanslutning. Om du använder någon annans namn för att ge tyngd åt dina egna påfund, så se till att de verkligen står för det du hittar på, annars hamnar du snart med rumpan bar. Det är dessvärre inte ovanligt att folk strävar mot att hamna med rumpan bar, ofta beroende på att man är rädd för att stå för en åsikt eller en handling själv. Det är i och för sig gott och väl att åberopa någon annan om det är otvetydigt bevisat att denne verkligen har sagt det man hävdar, det är inte där problemet ligger. Det är när man börjar hitta på själv och skylla på andra det går åt skogen. Det är det som är att missbruka någons namn. Det är farligt på två sätt. Dels för att någon annan helt oförtjänt får skulden för dina påhitt, och dels för att dina påhitt blir värre när du inte själv tror att du behöver ta ansvar för dem.
Det vanligaste är att man hänvisar till en grupp som man på något sätt företräder. ”Vi är många som tycker….”, ”Alla vill ju…”, ”De flesta….”. Det är uttryck som bara kan användas kan användas efter någon form av röstning, annars är det ju ren lögn, eller om jag ska vara snäll, din egen projicerade åsikt. Och just hänvisningar till grupper utan att ha på fötter är att missbruka demokratins namn. Så om du säger ”Alla armbrytare vill…” eller ”Alla strongmen som tävlar tycker…” se till att du vet att det är så. Annars missbrukar du dina vänners namn för att få igenom något du egentligen bara är säker på att du själv tycker. Vilket inte alls kommer att göra dig populär när det kommer fram, och beroende på vilken typ av vänner du har kan leda till en massa komplikationer. Liksom det kommer att göra om du startar krig och annat i Guds namn, faktiskt även för dig själv, i det långa loppet.
