I fredags så åkte jag med ett glatt Storumangäng till Eskilstuna. Vi var tio plus chaufför och vi åkte i en hyrbil från Bjuhrs verkstad och armbrytargymnasiets minibuss. De första 50 milen var det snöoväder med snörök och på vissa ställen flera cm snö på vägbanan. De sista 40 milen regnade det och man såg knappt nåt trots att snöröken nu var borta. Vi var tvungna att be om lite förlängd invägningstid då det tog längre tid än planerat att köra.
Hur som helst, på invägningen så vägde jag in på 51.1 kg med tights och linne. Den lägsta viktklassen var -55kg och jag ville inte heller dubbla då det är så nära till SM. Att ändå ha någorlunda kontroll på vikten nu känns skönt, då blir det mer fokus på att träna och vila.
Att vara på en armbrytartävling har en charm, alla är så glada att ses och det är bra stämning. Sen då tävlingen börjar blir alla mer och mer inne i sig själv för att sen efteråt så är alla glada och vänner igen. Sen att klubbkamraterna är stöttande och förstående gör mycket.
Jag fick vänta ganska länge innan det var dags för oss i Pro-klasserna då de körde Klass 1 och master först. Som vanligt startar det med vänster och jag kände mig för första gången inte så orolig över den. Första matchen var mot Maria Lundkvist som jag mött i tidigare tävlingar varav jag vunnit en och förlorat en. Den här gången så vann jag och vann sen de andra matcherna också och gick obesegrad till final. Jag har aldrig brutit så bra i vänstern förr! Jag höll mig kall och lyckades även tänka klart då starten gått. Finalen gick mot Maria och jag vann även den så jag fick ett efterlängtat guld i vänster!
Efter finalen så värmde jag upp högern men jag hade nog behövt värma upp den mer och under en längre tid. Dessutom hade jag sjukt ont i vänster handled. All energi var slut och jag var inte alls taggad. Det var som att jag lagt mig innan jag ens börjat, ingen trevlig känsla, helst då jag vet vad jag kan och jag hatar att förlora. Förlorade första matchen mot Maria men tog mig ändå till finalen som var mot henne. Innan jag gick upp för att köra den så var jag tvungen att tejpa vänstra handleden som jag knappt kunde röra. Och jag åkte direkt ner i kudden då jag inte ens kunde vara med i starten ordentligt. Kändes väldigt surt att förlora men med ont och noll energi så var det bara att acceptera. Maria är duktig och det blir kul att möta henne på nästa tävling som vi kör i samma viktklass.
Hemresan gick bra och snabbare då det var både bättre väder och torr asfalt stor del av sträckan.
Armbrytargymnasiets Agnes följde med oss och filmade tävlingarna för S.A.TV så Krigge har redan gjort en film med matchklipp:
