Jag tycker egentligen att kosttillskottsbranschen är ganska tråkig, deras idearbete och nytänkande har lekt följa John så länge att man inte längre vet vem som var först, utan de hoppar alla runt i rygg på varandra som ett glatt partytåg på en afterski. En annan likhet är att det är roligast för de som är med och hoppar, de omkring är i bästa fall lite undrande. Men något de har lyckats med är att få kunderna att jobba gratis åt dem, genom att införliva dem i ”Team”, erbjuda dem rabatt på produkterna, och ge dem rätten att associera sig med, och marknadsföra produkterna. Den genomsnittlige kosttillskottskunden i gymsvängen tycker nämligen att det är så ballt att vara sponsrad, att man i praktiken betalar för att få säga att man är det. De rabattsatser som tycks figurera nuförtiden är nämligen inte högre än att det fortfarande kvarstår en del marginal på försäljningen till företaget, och utöver det betalar de sponsrade med arbetstid på bloggar, sociala medier och som gratis personal i montrar på diverse evenemang. (”De vill att vi som tillhör teamet är på plats”.)
Med andra ord betalar företagen egentligen inte för att synas i samband med framgång, utan för att förhoppningsfulla atleter ska fungera som distributionskanal för reklambudskap. Vilket de villigt gör, eftersom de får tillhöra ”Teamet”. Sponsring fungerar nämligen så att den som har något unikt att berätta, kan få pengar av de som inte har något eget att säga, utan istället vill associera sig med någon annans berättelse och framgångssaga. Det är i allra högsta grad så det fungerar fortfarande, men det är precis tvärtom mot vad man först tror. Inom gymindustrin är det atleterna som sponsrar kosttillskottsföretagen, inte tvärtom. Atleterna betalar med tid och engagemang för att få associera sig med den story och identitet som kosttillskottsföretagen har skapat, eftersom den egna storyn inte är lika spännande, i värsta fall är den obefintlig. Det innebär att framgången hos den enskilde atleten i och för sig är önskvärd, men absolut inte nödvändig.
Teamets uppgift är numera inte primärt att skapa storyn, utan att sprida den. Kanske är detta delvis skapat av den notoriska illojalitet som finns i branschen. En story som bygger på att en viss atlet har ett visst varumärke att tacka för sina framgånger är helt enkelt inte trovärdig, eftersom många byter kosttillskott varje gång villkoren ska omförhandlas. Alltså skapar man storyn på ett sätt som inte är beroende av enskilda atleter, och använder istället den senaste säsongens ”team” till att sprida storyn. Så även om jag inte tycker marknadskommunikationen hos branschen är mycket att hänga i granen i övrigt måste jag säga, well played, kostillskottsföretag, well played.
Nu väntar jag bara på nästa steg, att man ska lansera ett team, klubb eller annat där man till och med tar månatligt betalt för att få vara med. Troligen kommer det att komma med ett inslag av pyramidspel, där man kan köpa ett ”startpaket” för ett antal tusen kronor, som ett första steg mot att bli partner. När så många är så angelägna att få vara med att de troligen betalar för det, så vore det ju tjänstefel att inte sälja det. Remember where you read it first.
Det finns nog redan. Titta på en del löparteam på de populära långloppen. Skulle inte alls förvåna om det finns MLM-team också.