I två veckor hade jag gips. I två veckor har jag knappt haft motivation till att röra ett finger men har ändå försökt gå nån promenad, lekt lite med gummiband och varit på en armbrytarträning. Förra helgen körde jag till Haparanda och laddade om batterierna med Queering Sapmi. I måndags tog jag bort gipset! Men finns det inget bättre sätt att göra det på? Sköterskan råkade såga mig lite i armen, vet inte om hon märkte det men det gjorde jag för det brände till. Sen fick jag träffa en läkare som kände till armbrytning, vad är chansen för det i lilla Vilhelmina som knappt brukar ha någon läkare?
Sen dess har jag börjat om med min rehabträning för min vänsterarm med fokus på fingrar och lätt handled. Handled gör jag helt utan motstånd då det känns bara att försöka röra den utan att det ska göra så ont. Den har minskat rätt mycket i storlek under de här två veckorna. Att mamma opererade armen för bara några veckor sen gör att jag kan låna hennes skena med kardborreband i vardagen och så tar jag av den och kör rehab några gånger dagligen. Min lilla spaghettiarm..
Det är fortfarande lite svårt att motivera högern, nu när jag ska börja toppa den för EM. Alla resor är i alla fall bokade, det är långt till Azerbajdzjan! Vi kommer flyga och mellanlanda i Turkiet. Högern i alla fall, får jag försöka göra vad jag kan med här hemma. Har några vikter, men hade behövt mer. Det jag har att tillgå nu är en gammeldags skivstång med 4×5 kg, 2x3kg i hantlar, en chinsstång och en jäkla massa olika gummiband. Ska gå och se om jag kan hitta en påskkärring att hänga i fönstret till mamma nu och samtidigt se om jag hittar motivation till att träna lite innan jag ska ut med hundarna.
Men Glad Påsk!
