På många gamla gårdar ute på landet så finns det de man kallar vårdträd. Det är ofta gamla träd som med tiden har kommit att symbolisera hela gården, och ibland till och med släkten som hör till gården. Vilket exakt trädslag det är spelar inte så stor roll, det viktiga är att det så att säga har vuxit in i rollen över minst ett par generationer. Ibland är de till och med så gamla att deras symbolvärde slår över i ren vidskepelse. Nu är det här inte tänkt att bli en längre utläggning över svenska gårdstraditioner, utan ska tjäna som liknelse.
När tiden slutligen kommer när ett sånt träd når slutet på sin livscykel så kan det bli ganska traumatiskt för de som har mycket minnen runt det, och tanken att någon närväxande björkslana skulle kunna ta dess plats verkar osannolik. Det är ju just därför det har varit symbolen, för att inget annat har kunnat mäta sig med det, och dessutom har det varit så stort och överskuggande att inget annat i närheten riktigt tagit sig. Man ska inte utan vidare hugga ner stora symbolträd, det är mycket tid och näring som ligger bakom, och eftertänksamhet och respekt krävs. Men till slut dör de, eller blåser omkull i någon storm, för att deras tid var inne.
Det är då man inte ska bli orolig eller rädd. Bara för att något eller någon alltid funnits i ditt liv, betyder inte att det är onaturligt när det väl försvinner. Något annat kommer därmed att få mer näring och ljus,och kommer så småningom att växa i rollen som symbol, för sådana behövs. Eftersom att det är risk att en del inte automatiskt gör kopplingen till rätt områden så ska jag vara övertydlig. Det kan vara personer inom en sport eller organisation som har blivit symbolen, och när de försvinner från det sammanhanget så tror man att nu blir det aldrig mer detsamma. När Samuelsson avslutade sin strongmankarriär så kändes det bildligt talat lite tomt ute på tunet, visst fanns det växtlighet i trädgården, men vårdträdet var borta. Nu, några år senare står där en ny stadig ek i form av Årsjö på den svenska strongmangården, och släkten har sin symbol.
Men det kan också vara enskilda intressen eller inslag i ditt liv som har blivit identitetsbärande för dig, precis som ett vårdträd. Förr eller senare kommer det av någon eller annan anledning att försvinna, och då kommer det att kännas lite tomt och skrämmande ett tag, för det ligger i sakens natur att inget annat i livet är lika starkt. Men i det tomrummet som uppstår kommer något annat att växa till sig, och om något år kommer du att kunna tänka precis som jag gjorde hemma på landet härom veckan. Det var väldigt vad fin lönnen har blivit där almen stod förr.
Fint, Anders. 🙂
Och jämförelsen av Årsjö med en stadig ek känns passande.