Det finns väldigt olika sätt att förhålla sig till att ha passare på gymmet. De två huvudspåren kan beskrivas på följande sätt. Antingen har man passare för att orka lyfta lite mer, eller så har man passare för att undvika att dö om man bommar. Lyftandet ansvarar man för själv. För de flesta som håller på med strongman är det fullständigt tabu att röra vikten med mindre än att personen som lyfter panikslaget skriker på hjälp. Flera av mina vänner ingriper inte ens då, med hänvisning till att det ändå inte är tungt nog att göra sig illa med på allvar. Så småningom brukar de i och för sig småskrattande lyfta bort vikten, mest för att passet ska kunna fortsätta, och att jag annars ligger i vägen.
Det motsatta spåret är de som till och med anger sina maxvikter med passare. Där används passaren för att hjälpa till med lyftet. Det finns för all del vissa träningstekniker som använder metoden för att kräma ur det sista ur muskelgruppen, och det må väl vara hänt. Men det blir märkligt när maxprestationer anges med passning, vilket naturligtvis är fullständig bullshit. Antingen har du lyft det själv, eller så har du inte gjort det.
Men vi ska fokusera lite på passarens roll, och försöka koppla det till livets större frågor. Att en klåfingrig passare är på stången när det inte behövs beror ofta på deras behov av att vara delaktiga. Det kan vara det närmaste de får vara en skaplig bänkpress, och frestelsen att vara med blir så stor att man inte tänker på att man faktiskt förstör för den man påstår sig vilja hjälpa. Överfört på barnuppfostran kallas det här curling, och vi är många som sliter vårt hår över folk som inget kan själv, för de har aldrig fått göra klart själva. Kruxet är det inte bara är föräldrar som curlar nuförtiden, det brukar kunna kantra åt det hållet med coacher, träningskompisar, livspartners och allmänna hangarounds också. Råd, ärenden och allsköns hjälp ges på förfrågan och utan, och börjar så småningom förväntas.
Problemet blir då att den som får hjälpen får en skev uppfattning av vad det innebär att leva sitt liv själv, eftersom de tror att den tillhandahålla hjälpen alltid ska finnas. Precis som någon som alltid har någon som håller i stången glömmer hur det känns att ta hela belastningen själv. Självfallet är det bra att finnas där som passare för sina vänner, både på gymmet och i livet i stort. Men att passa betyder inte att vara i och kladda i varje skede, det stjälper mycket mer än det hjälper. Det betyder att vara beredd att rycka in om något går fel, och din vän riskerar att göra sig illa annars. Så är det på gymmet, och så är det i livet.
