Efter några om och men så kom vi oss i väg till Finland i samlad trupp. Totalt 18 tävlande från Storuman och två som följde med som stöd. Vi var framme någon gång på natten och det var lite kaos med boendet men det löste sig. Dagen efter besökte jag och några av de andra gymmet som vi även var på förra året. Jag körde ett hårt underarmspass för jag skulle som sagt inte ta hänsyn till att jag skulle tävla. Sen gick jag och Vicky och la oss på Dyynis grymma sandstrand. Där låg vi och bara mådde gott, en finne kom och ville ta en selfie med oss och sen kom fler från klubben och hängde med oss. Vi badade också i det långgrunda och inte så kalla havet.
SJÄLVA TÄVLINGEN gick bra. Jag fick vänta ganska länge på min tur och försökte att inte tagga upp för tidigt eller bli för slö i solen. Vi tävlade ute på verandan och vädret fortsatte att vara bra hela dagen. När det tillslut blev min tur så tänkte jag att jag skulle ta det lite lugnt så det gjorde jag. Jag tog det lugnt och sen bröt jag ner henne. 3 gånger. Sen ville jag testa hook så då gjorde jag det och den gick över förväntan. Sista och femte matchen tänkte jag i sista sekund att jag måste ju prova remmar eller domarens grepp. Remmar var lättast så jag tänkte att jag slippar ur. Till skillnad från en vanlig tävling så blir det alltid remmar när man slippar ur varandras grepp än vad orsaken är. Så jag slippade. Till månen. Jag gjorde det så ordentligt att jag slängde iväg hela armen högt upp i luften och försökte hålla minen då även jag blev förvånad. Väl i remmar tog jag det lugnt igen och jag vann med 5-0 och fick en pokal. Mindre än den i fjol men större än den som de som förlorade fick.
När jag kom hem från Finland så åkte jag direkt på kalvmärkning. Det hamnade en bild på det i tidningen igår, en helsida i VK (Västerbottens Kuriren). Sen kom Heidi förbi här och vi tränade på gymmet i Saxnäs. Vi körde ben och jag som väldigt sällan kör ben kan ju säga att det känns. Fortfarande. Helst då jag kör cross om kvällarna till och från kalvmärkning och måste stå på fotpinnarna. Att jobba natt med renarna och jobba dagtid som assistent tar på. Jag lyckas ändå gymma men går runt och gäspar mest hela tiden tycker jag. Idag fyller jag år också. 25 år utan att det känns någon skillnad. Förhoppningsvis så är jag starkare än ett år tillbaka men jag vet inte. Den som lever får se!
