När min far för länge sedan körde taxi så fick han en överförfriskad jeppe i baksätet som somnade innan han talade om vart han skulle. Eftersom han inte erbjöd någon information så fick han frågan om vart han skulle, och svarade sömnigt ”Det är ditt problem”. Vilket ju var helt sant, vad honom anbelangade så satt han rätt bra där. För min far däremot var det ett problem med ett sovande fyllo utan adress i baksätet.
Visst är det väl så att man ibland skulle vilja att det fanns någon form av nationellt register över olika problem, och vem som egentligen ansvarar för dem. Det skulle ju göra allt så mycket enklare, kanske med en app där man omedelbart kan få upp informationen. Nu finns ju inte det, inte för att det inte finns byråkrater som skulle kunna skapa ett sånt register, det gör det visst. Appen skulle definitivt gå att sälja, så efterfrågan saknas nog inte heller. Nej, problemet är att vem som äger ett problem är en synnerligen subjektiv uppfattning. Dessutom så ligger det i sakens natur att den tänkte problemägaren har det man kallar för tolkningsföreträde. Med det menar jag att hur mycket du än tycker att någon äger ett problem, så kommer de inte att göra det förrän de tycker att det är ett problem.
Du kan tycka att någon är tjock, men så länge du bryr det mer om det än den tjocke själv gör, så är det ju du som äger problemet. Men, säger du då, det är ju ett objektivt problem för hen att hen är tjock. Det är hälsovådligt, oattraktivt och så vidare. Helt riktigt, men det jag pratar om är inte om problemet finns, utan vem som äger det. Så länge du bryr dig mer än den tjocke, så har du tagit på dig ägandeskapet, och du har ett problem mer än innan. Vi känner alla människor som beskrivs bäst med att de inte har ett bekymmer i världen. Utmärkande för dem är inte avsaknaden av faktiska problemställningar, utan det faktum att de inte bryr sig.
Vad är det då jag vill ha sagt? Om någon tränar rätt eller fel blir bara ditt problem om du faktiskt bryr dig. Hur någon sköter sin diet är precis samma sak. Du bestämmer inte över om det är ett problem eller inte, det finns det ofta objektiva kriterier som definierar. Du bestämmer inte heller om det är deras problem. Det enda du bestämmer är om det är ditt problem, men det bestämmer å andra sidan bara du. Hur crossfit är som träningsform jämfört med andra till exempel, är absolut inte mitt problem. Är det överhuvudtaget ett problem? Ingen aning, mitt är det definitivt inte. Ska man då inte äga problem? Det ska man absolut, om man tycker att något är ett problem, så äger man det. Jag till exempel tycker att det är ett problem att folk måste tigga för att få ihop till sitt uppehälle, och kommer att fortsätta att vara delägare i den frågan. Jag tycker att det är problem att det finns de som inte tror att de kan utöva sin sport utan kemiska substanser. Där kommer jag också att fortsätta att äga problemet, eftersom jag bryr mig. Att folk fuskar med benträningen däremot, är inte mitt problem.
