MAXstyrka

Allt inom kraftsport

sep
01

Det är ju inte ens snyggt

Posted by MAXstyrka 0 Comment

Om man som kraftsportare innehar ett överarmsmått som i allmänhetens ögon kan anses vara manligt (något som undertecknad tyvärr inte kan stoltsera med) så kan kraftsportaren ibland få höra kommentaren “det är ju inte ens snyggt” yttras, ofta på offentliga platser såsom cafén, restauranger och andra ställen där hobbykommentatorer gärna vistas. Människan (hobbykommentatorn) som yttrar detta besitter i 100 fall av 100 mindre manliga överarmar än personen vars fysik nödvändigtvis måste kommenteras. Syftet med kommentaren är givetvis personligt, men likväl alltid negativt menad.

För en som sysslar med kraftsport blir kommentaren en aning skev. Lika lite som man bryr sig om lacken på bilen när man kör folkrace, lika lite bryr sig en kraftsportare om huruvida den kommenterade kroppsdelen ser bra ut eller inte. Det är inte det som spelar någon roll. Målet är inte att få kroppen bedömd av en jury, än mindre av en hobbykommentator, utan att med hjälp av kroppen förflytta enorma vikter. Om kraftsportaren kan stoltsera med ett präktigt sexpack istället för en mysmage så kan man förmoda att han eller hon har en stundande invägning inom kort, och inte för att flexa buken på en scen.

I mångas ögon är en kraftsportare och en kroppsbyggare samma sak, men det är som att jämföra hockey med konståkning. Det finns ett par likheter mellan dessa båda grupper, men den största skillnaden mellan en som sysslar med kraftsport och en som sysslar med bodybuilding är att den ena tränar för att få en estetiskt tilltalande fysik medan den andra tränar för att bli tokstark (vem som är vem kan man nog gissa sig till). Därför handlar inte överarmsmåttet om en utseendefixering för kraftsportaren, och kommentaren mister därmed sin relevans i det fallet. Om kommentaren hade låtit “det där är ju inte ens funktionsdugligt”, då hade det varit en annan sak.

Nu kanske det låter som att jag påstår att kraftsportare inte är fåfänga. Självklart finns det många som sysslar med styrkesporter som är fåfänga, både när det kommer till frisyren, till garderobsinnehållet och till den fysiska uppsynen. Men oftast väljer man att offra magrutorna till förmån för ett mer respektabelt marklyftsresultat, eller vad det nu kan röra sig om. Utseendet kan spela en viss roll utanför tävlingsarenan, men styrkan är det som prioriteras.

Men det kan väl inte vara nyttigt och hälsosamt att vara sådär stor, tänker då en del. Nej, det har de ju rätt i, men nu handlar inte kraftsport om friskvård heller. Det handlar om att vara så stark som möjligt. Hälsoaspekten i att marklyfta vikter som kan jämföras med mellanklassbilar är också högst tvivelaktig. Om man ska vara maximalt hälsosam så ska man inte pressa kroppen för hårt överhuvudtaget. Då lär följden bli att man både undviker skador samtidigt som resultaten uteblir.

Om du som läser det här någon gång har tänkt slänga ur dig denna förolämpning så borde du tänka på det här:

1. Är jag verkligen så mycket snyggare än han eller hon så att kommentaren känns konstruktiv och nödvändig att yttra?

2. Vill jag sumpa mina framtida möjligheter till flytthjälp deluxe?

3. Är jag villig att ta en lång diskussion om min relativt egna undermåliga fysik och dess nackdelar?

Om svaren på dessa tre frågor är “nej” så uppmanar jag alla att man också fortsättningsvis håller kommentaren inom sig.

Share

Leave a Reply


*


Translate