Något som är riktigt märkligt för de flesta som tränar seriöst är när man får frågan hur många man ska göra mitt under pågående set. Det finns egentligen bara ett bra svar på det, och det är att omedelbart avbryta setet, och lasta på så pass mycket vikt att personen ifråga inte står och funderar teoretiskt på upplägget, utan har fullt upp med att ta sig igenom nästa rep. Själva förmågan att ställa frågan under utförandet innebär nämligen att det är för lätt. Här är det viktigt att lära sig skilja på vikt och arbete. Effektiv träning har nämligen inte att göra med de faktiska kilona, utan hur mycket du orkar.
När jag och min fru tränar ihop så är det generellt så att hon tränar mycket hårdare än vad jag gör, trots att vi kör samma övningar och i stort sett samma antal reps och set. Detta trots att hon oftast inte är uppe på ens hälften av vikterna jag använder. Förklaringen är självfallet att hon är mycket bättre på att verkligen ge allt när det gäller träning än vad jag är. Vilket med stor sannolikhet är en del av förklaringen till att hon är elitarmbrytare i världsklass medan jag skulle få skämmas i ett klubbmästerskap. Enkelt uttryckt så handlar inte hur bra du är på att träna om hur mycket du orkar lyfta medan du håller på, utan om hur lite du orkar lyfta när du är klar. Man ska inte kunna gå som vanligt nerför trapporna efter ett benpass om man har gjort rätt.
Samma princip är synnerligen tillämpar på i princip alla livets områden, till exempel när man talar om nedlagd arbetstid och engagemang i tiden. Att en singelkille som jobbar halvtid gör ett avbrott i sitt WoW-spelande ett par timmar en kväll för att hjälpa till nere på gymmet är i och för sig bra, men det är inte på långa vägar lika beundransvärt som om en småbarnsförälder med heltidsjobb faktiskt bänder loss en halvtimme för att öppna. För att småbarnsföräldern har ingen tid kvar, när de har gett den där halvtimmen. Att bjuda sin partner på restaurang en kväll är fint, även om du har råd att flyga på en weekendresa med polarna samma vecka, men det är mycket mer värdefullt om det är hela den månadens nöjeskonto som offras.
Nu är det naturligtvis inte tvunget att ge allt i varje situation i livet eller träningen. Men det är en stor aspekt att ha med när du funderar på varför saker och ting är som de är i ditt liv, och du ska kanske vara ärlig med hur ofta du faktiskt ger allt innan du surar över uteblivna resultat, vad det än gäller. Självfallet är det här en biblisk princip. Den finns bokstavligen uttryckt i Markus 12:42 när Jesus sitter och kollar på de som la pengar i Templets offerkista. Det var mycket folk som lade gott om stålar i kistan, men det var en fattig änka som la ett par kopparören som han kommenterade och lyfte fram som exempel. ”Hon har gett mer än alla de andra, för hon har gett allt hon hade.”
