Brinner ännu lågan är andra raden i det klassiska musikeposet ”Säg hur har ni det med kärleken idag?”. Är ni inte bekant med stycket så kan det bero på en kombination av god smak och dålig allmänbildning. Icke desto mindre så är det en väldigt intressant fråga att ställa sig i princip vad man än håller på med här i världen, vare sig det är relationer, fritidsintressen eller hela livsuppgifter. Passion är en enorm drivkraft, och är själva kärnan hos de människor vi betecknar som eldsjälar. Även om den inte alltid uttrycks på samma sätt, så har i princip alla människor inom sig en passion för något. Den där irrationella drivkraften inom oss som får oss att göra saker som inte går att räkna hem, eller inte på något annat sätt är logiska.
Påtagligt ofta så förknippar vi passionen med en första förälskelse, vare sig det är i en person, eller i en sport eller träningsform, och därför blir det ganska lätt att också associera passion med omognad. Men även om de ofta återfinns i samma personer så är de inte alls synonyma. Ibland blir det dock så att när vi har levt med en person, eller för all del en sport vi älskar tillräckligt länge, att vi vill ta saker och ting till nästa nivå, och börja vara seriösa. Man lägger upp träningsprogram, följer dieter, eller om det är i relationer så pensionssparar man ihop och köper hus. Det är gott och väl att man vill utvecklas, men man ska vara lite försiktig med mognad och vuxenpoäng, för det kan väldigt fort bli tråkigt och mekaniskt.
Det finns ett utmärkt sätt att döda sin passion, och det är att aldrig låta den bestämma. Hur ursvensk man än är så går det inte att vara lagom passionerad, de två begreppen kan inte samexistera. Att ta sin första förälskelse och underkasta den pensionssparande eller träningsprogram går visserligen bra, om du nu och då visar för förälskelsen och dig själv att det inte är det ordningsamma förnuftet som är viktigast, det är passionen. Om du aldrig åker på en tävling du egentligen inte har råd med, eller aldrig bjuder din partner på något som egentligen är lite för dyrt så känns det ganska svalt. Om du aldrig tränar två dagar på rad för att det är så kul, trots att du vet du kommer att få lida för det senare, så tror jag att lågan flämtar lite.
Passion säger aldrig ”det är en dag i morgon också”. Visst blir livet omöjligt om du alltid kastar ut förnuftet genom fönstret och aldrig tänker efter. Men det blir lika omöjligt, på ett smygande, själsdödande sätt, om du aldrig gör det. Så tycker du att ditt liv, din relation, din träning börjar kännas aptråkigt, så kanske det är dags att låta lågan brinna, om du vill ha kvar den. Cyril Connolly utryckte det kanske allra bäst: ”Den som är herre över sin passion, är slav under sitt förnuft.”