För att att vara ett uttryck som används så ofta, så måste man ändå säga att det är väldigt lite som har pågått alltid. Faktum är att man i princip måste dela någon form av religiös övertygelse för att på riktigt tro att något har funnits eller pågått alltid i ordets egentliga bemärkelse. Vi som tror på en Gud tror nämligen att han är utanför tid och rum och således alltid är. Tror man inte det så har man faktiskt sällan någon användning av ordet alltid i sin egentliga betydelse, eftersom allt annat har en början och ett slut. Eftersom en del i min läsarkrets lider av svårartad religionsfobi och är oroliga för att råka bli troende om de läser för mycket åt det hållet så ska jag lämna det spåret och komma till min egentliga tillämpning av poängen.
Vi använder nämligen ordet alltid för att beskriva vår egen tidshorisont snarare än en absolut. Säger vi att något alltid har varit på ett visst sätt så betyder det att det har varit så så länge vi själva har känt till det. Det ligger självklart i sakens natur eftersom det som skedde innan inte finns i vårt medvetande. Här kommer vi då till det som ofta skapar viss motsättning mellan entusiaster ur olika generationer. Mitt alltid inom armbrytning sträcker sig tillbaka till 2002-2003, och inom Strongman till 1998. Det är naturligtvis i vissas ögon en ganska begränsad tid, men tillräckligt länge för att jag inte ska tycka att en hel del som nytillkomna tycker är självklara inslag i våra sporter egentligen hör dit.
I min värld har inte Niklas Nannestad alltid varit den internationella stjärna han är nu, utan jag minns när goda vänner med ett längre alltid än vad jag har inom armbrytning svor på att de inte skulle få stryk av den där junioren. Numera finns det gott om armbrytare för vilka Nannestad alltid har varit stjärna. Inom Strongman finns det gott om ur mitt perspektiv nytillkomna som tycker att de grenar som man tävlar i nu alltid har varit en grundläggande del av Strongman. Jag minns när farmers walk på tid var ett nypåhittat sätt att göra övningen, som bara kom till för att Janne Virtanen råkade vara väldigt bra på den varianten.
Det är inget konstigt att man utgår ifrån det tidsfönster man själv har på tillvaron, men det kan vara viktigt att komma ihåg det egna perspektivet inte är något riktigt alltid. I min värld har det alltid varit en gräsplan bakom lagården, i min farfars är det där logen egentligen ska stå. Det har stått en loge längre på den ytan än det har varit en gräsplan, men inte ens ur farfars perspektiv kan man säga alltid. Alltid är längre än ditt eller mitt minne, och det är bra att lära sig andra argument för varför saker och ting ska vara på ett visst sätt för de alltid har varit så. Det vet vi nämligen inget om.
