I dagarna har media rapporterat om en amerikan som med hjälp av folk han har mutat har lockat ut ett lejon med hjälp av kadaver för att sedan försöka skjuta det med pil och båge. Något som misslyckades, och 40 timmars spårning senare sköts lejonet i stället med gevär. Utöver ilskan över den illegala jakten så är jag dessutom förolämpad av att sagde amerikan beskrivs som jägare. Han är omoralisk, olaglig och dessutom inkompetent.
Tack och lov så finns det i min ganska stora krets av vänner som jagar ingen som är ens i närheten av den här avsaknaden på etik och moral. Den poäng jag har tänkt få med mig från det här handlar dock inte om brottslingen, utan om lejonet. Alfahannens död leder bland lejon till att den som efterträder på positionen utan pardon dödar alla sin företrädares ungar, för att istället börja om från början med sina egna gener, och sätta på varenda lejonhona i flocken. Effekten är alltså inte att ett lejon har dött, utan ganska många smålejon också.
Förklaringen till beteende är naturligtvis att säkerställa att en sämre genuppsättning inte ska sprida sig, utan ersättas med en starkare. Mitt i sin brutalitet fungerar det systemet om den ursprungliga alfahannen fick stryk av den nytillkomne, då är ju den senare starkare och bättre. Men när inte det är orsaken till maktskiftet, utan något annat, i det här fallet den amerikanske brottslingen, så riskerar beteendet hela artens fortlevnad. Då blir det istället så att inget hinner nå vuxen ålder innan det bits ihjäl av en nytillkommen härskare. Troligen hade vi haft en starkare lejonstam idag om de kunnat anpassa sin natur efter omständigheterna, och blivit fosterpappa åt de små liven istället för att bita ihjäl dem.
Här har jag tänkt göra en av mina melodikryssövergångar till både organisation och träning. Det är många som står och stampar på samma fläck eftersom de envisas med att börja om med allt varje gång det tillkommer något nytt. Riktigt dåliga chefer känns igen på det här beteendet, allt som företrädaren initierat ska bort, och så börjar man om från början med en enorm tempoförlust för organisationen. Det egna avtrycket blir viktigare än gruppens framgång, precis det beteende som leder till att lejon är hotade idag. Inom träning syns beteendet hos de som ängsligt hoppar mellan olika träningsupplägg, eller ännu hellre de som vill att kompisarna ska överge sina, som man tycker undermåliga, upplägg för att ansluta sig till det enda rätta.
Det är klart att det finns träningsmetoder som bör bitas ihjäl av rena barmhärtighetsskäl, juckande på gummibollar och annat, men ganska ofta så bits utmärkt fungerande koncept ihjäl innan de getts tid att växa på sig bara för att det dykt upp en ny alfahanne på gymmet. De flesta av oss som har funnits i gym och träningsvärlden lite längre tid blir ofta ombedda att hjälpa nytillkomna med upplägg och övningar. Kanske har de inte gjort något alls innan och då får du börja från grunden. Men har de hållit på med något innan, så var då så storsint att du låter bli att bita ihjäl allt som du inte är pappa till. I en förändrad värld så fungerar det inte ens för lejon.
