Ofta när vi ska tala om olika sidor av något, så använder vi begreppet andra sidan av myntet, eller ännu hellre, medaljens baksida. Det vi menar då är sådant som förvisso hör ihop med varandra, men där det är tydligt att den ena sidan är det positiva som vi gärna vill visa upp, medan det andra är det visserligen lika äkta, men ändå negativa, det nödvändigt onda. Det finns naturligtvis en sanning i det, att allt som hör till en företeelse eller för den delen en person inte är lika vackert, om än lika nödvändigt, men tanken kan också leda lite fel ibland.
Tanken på ett mynt eller en medalj med bara två sidor är väldigt platt, och när den dessutom sammankopplas med att det ena är fram, och det andra en baksida så kan det bli en väldigt förenklad och tråkig bild av tillvaron, eller för den delen av en person. Sanningen är den att det mesta har betydligt mer än två sidor, och oftast är sidorna inte motsatser, eller ens olika bra eller dåliga, utan bara olika. Ordet mångfasetterad används ofta för att beskriva det här på det positiva sätt det egentligen förtjänar, och kommer ifrån hur en kristall eller ädelsten slipas. Fasetterna är de plana ytor som slipas fram, och som var och en kan bryta ljuset annorlunda, och ge helt olika intryck. Alla från samma sten och lika sanna, men ändå ibland helt olika varandra.
Om vi nu tänker oss att vi alltid ser den där stenen från samma vinkel så blir det ju lätt att tro att det är det som är den sanna bilden, och allt annat är en förvrängning. Träning över lag är så här, och det kanske illustreras bäst av ett faktiskt fysiskt gym. Jag och många med mig hävdar att gymmets sanna utseende är vyn inifrån powerracken. Det är därifrån det oftast ses, ljuset faller väldigt vackert, och det finns ingen som helst anledningen att leta efter någon annan synvinkel. Det är dock en vy som de som står borta på crosstrainern inte alls känner igen, och knappt skulle erkänna var deras gym alls. Hantelracken vid 45-kilos hantlarna och gruppträningsalen bryter också ljuset väldigt olika, trots att det är samma gym.
Samma fenomen dyker upp när vi betraktar människor ibland, vi blir lätt övertygade om att vår bild av någon är den rätta, trots att vi inte alls har tolkningsföreträde, utan bara är vana vid en synvinkel. Någon kan faktiskt vara lika mycket styrkelyftare som strongman, fast du alltid har sett dem som bara det ena. Många på mitt jobb tycker att det är konstigt om jag inte har slips, medan en återkommande besökare på Gatebil tyckte det var märkligt att jag inte hade cammo-brallor i år, för sådan var hans bild. Det är inte fel att betrakta varken gymmet, träning eller medmänniskor därifrån du står, den bilden du får är naturligtvis sann. Men glöm aldrig bort att det som syns från andra hållet också är sant, och ibland blir livet mycket mer givande om du vänder lite på det.
