Jag hade en bekant en gång som inte med bästa vilja i världen kan beskrivas som speciellt deffad. Faktum är att säga att han bulkade hade varit vänligt. Han var helt enkelt tjock. Döm av min förvåning när han en gång på frågan om vad han åt till frukost gav ett svar som lika gärna hade kunnat vara direkt saxat ur ett BODY-reportage om riktigt mager och tråkig dietmat. Hans kunskap var det med andra ord inget fel på. Det var tvivelsutan det han borde ha ätit till frukost. Eftersom han på sätt och vis ville vara en ärlig människa så har jag svårt att tro att han ljög rakt av, vilket innebär att han åtminstone vid något tillfälle måste ha ätit en sådan frukost, men det hade inte haft någon större verkan, för hans kropp ljög nog inte heller, vilket innebär att det kan inte ha varit varje dag frukosten var så nyttig.
Rätt majonässtinna bensinmacksbaguetter var nog betydligt närmre den dagliga vanan än skivat magert kalkonbröst och äggviteomelett. Alla kan nämligen göra rätt när de gör ett medvetet val, men det som formar oss mer än de medvetna valen är de omedvetna. Det vi gör när vi inte tror att vi väljer, när huvudet har stängt av och dagen bara har runnit på. Det är det vi gör då som kan kallas för vanor, och det finns ingenting som formar oss så mycket som de gör. De som går och tränar medan de funderar på vad de ska göra har ofta väsentligt bättre fysik än de som funderar på vad de ska göra, och sedan går och tränar. I det första fallet väljs nämligen aldrig träningen bort, vilket händer nu och då i det andra fallet, eftersom det då faktiskt är ett val.
Det här är ju gott och väl, och de flesta håller nog med om att goda vanor är en väldigt bra grej, men hur skaffar man sig då goda vanor? Ja, faktiskt på precis samma sätt som man skapar dåliga vanor, vilket de flesta av oss har betydligt större erfarenhet av. Man måste bara göra det tillräckligt många gånger på rad för att vänja sig. Kan man lära sig att röka och dricka brännvin eller till och med kaffe vanemässigt, så kan man definitivt lära sig att äta nyttigt vanemässigt. Det finns betydligt fler som tycker om att träna den första gången de provar det än som tycker om att dricka brännvin den första gången de provar det. Det är bara det att innan det har blivit en vana krävs det något annat för att vi ska göra det. Ett medvetet beslut, ett yttre tryck, någon annan form av motivation, något som gör att vi fattar beslutet många gånger på rad.
Sker det tillräckligt många gånger kommer vi en dag att göra det utan att det finns någon medvetet beslut eller yttre faktor, och då har vi format vanan, och när vi väl har format vanan så övergår den till att forma oss, på gott och ont. Det är det som är dess makt. Det är nämligen den makten vi behöver ta till för att få till stånd någon riktigt utveckling i livet, eftersom all sådan, både fysisk och annan, tar längre tid än vad vi orkar hålla på med medvetna beslut. Magnus Samuelsson illustrerade det bäst med sitt klassiska svar till fans som frågade hur man blir så där stark, “Det är bra om du har ett fysiskt jobb, så du använder kroppen till vardags. Sen ska du träna 5-6 dagar i veckan, bra, tung basträning. Sen måste du äta mycket, rejäl, bra mat, flera gånger om dagen. Sen gör du så i 15 år.” Då gäller det att ha vanan inne.
