Jag och min son har nyligen tittat igenom tv-serien där Benedict Cumberbatch så förträffligt gestaltar Sherlock Holmes i den nutida remaken. Även om det naturligtvis är en fiktiv saga både i den nya tv-produktionen och i de klassiska böckerna så finns det en mycket intressant poäng att lära sig av hur Arthur Conan Doyle beskriver Holmes sätt att dra slutsatser. Det beskrivs enkelt i meningen “När man har uteslutit det omöjliga så är det återstående sant, hur otroligt det än är”. Även om just de olika Sherlockäventyren är oerhört långsökta och tillrättalagda för historiens skull så är det en viktigt princip. Livet blir mycket enklare om vi lär oss att sluta stirra på på den omöjlighet som inte kommer att förändra sig, och börjar överväga alternativen.
Ett väldigt bra exempel är alla de olika styrkelegender som finns i historien om sådant som har gjorts av den ena eller andra. Jag vet inte hur många far- och morfäder jag har hört om som lastade fulla tvåhundralitersfat från marken och och upp på lastbilsflak bara hållandes i fingerspetsarna och lyftande fatet framför sig på raka armar. Det kan jag säga har inte hänt. Faten har säkert lastats, men det tjänar ingenting till att fundera på hur man ska träna upp fingrar och framsida axlar för att bli tillräckligt stark för att göra på det sättet, eftersom det helt enkelt är omöjligt.
När jag var lärare på ett naturbruksgymnasium för 15 år sedan berättades det om en elev som några år tidigare hade lyft upp rundbalar på traktorsläp för hand. Jag la inte speciellt mycket tid på att fundera på hur en tonåring kunnat vara så stark, eftersom en rundbal dels väger över fyrahundra kilo, och dels inte har något som håller att lyfta den vikten i. Alltså har det inte hänt, och när jag något år senare träffade huvudpersonen i myten så bekräftade han att det snarare hade rullats och baxats upp med hjälp av att vagnen stod parkerad i en naturlig lutning och balarna rullades dit ovanifrån. I sig imponerande, men ingen direkt överraskning att det hade gått till så, eftersom den berättade versionen kunde avfärdas som omöjlig.
Spelar det här någon roll för träning och styrka? Ja, om man tror på myten om farfäder som lyft 200 kilo i fingerspetsarna på raka armar framför kroppen, eller tonåringar som lyfter rundbalar så kan man lätt missa det som är möjligt att uppnå eftersom man stirrar på det omöjliga. Hela illusionistbranschen bygger på att få folk att fundera över hur det omöjliga kunde hända, när sanningen är att det inte har hänt, just för att det är omöjligt. Accepterar man det så kommer man snabbare att förstå hur det som faktiskt hände hände, eftersom man då tittar på rätt sak. Precis som med styrka. Om man slutar att gapa som en fågelholk över det som man egentligen vet är omöjligt, så hittar man snabbare fram till hur man ska uppnå det som faktiskt är möjligt. Det som är omöjligt kan man stryka, för det har inte hänt.