Om vi stundtals har svårt för att acceptera att vi misslyckas med jämna mellanrum, så är det ingenting jämfört med hur jobbigt det är att tvingas inse att man har gjort ett misstag. Det kan tyckas vara samma sak, men känslomässigt kan det vara en avgrundsdjup skillnad. Misslyckande är när man har tänkt rätt, vill rätt, men inte klarar av att genomföra det. Misstag är när man tänker fel, och följaktigen inte ens provar att göra på ett sätt som hade kunnat fungera, eftersom man istället har valt att prova något som uppenbarligen inte funkade.
För några veckor sedan var det jakt i mitt hemmalag, och jag hade turen att få ett vuxet vildsvin rakt ut på mitt pass. Rakt emot mig, över hela hygget, lite uppväxt så jag inte hade rent skottfält, och dessutom rakt framifrån, en vinkel som ändå inte är lämplig att skjuta i. Eftersom det var ett helt hygge emellan där jag stod och där grisen först kom ut hade jag egentligen ganska gott om tid på mig att fatta vettiga beslut. Det gjorde jag inte. När grisen var ca 10 meter ifrån mig stannade den upp, stående snett emot mig, men bakom en liten grupp med granar. I det här fallet var det kloka att göra att vänta på att grisen skulle komma igen granarna, eller vinkla bort och exponera sig i bättre vinkel i nästa situation. Det gjorde jag inte. Jag sköt på grisen genom smågranarna, kulan träffade en kvist och vek av, en helt oberörd gris stack som en avlöning och min chans var borta. Den situationen kommer aldrig tillbaka, och tack vare mitt misstag så försvann den helt, och jag har tänkt igenom situationen hundratals gånger och önskat att jag gjort annorlunda, helt utan poäng eftersom grisen var borta inom sekunder.
Mitt bidrag till situationen var ett stort fett misstag. Man gör inte så, det visste jag innan, det vet jag efter, och trots det så gör jag helt fel. Det finns gott om armbrytare som går igenom matcher där de förlorat hundratals gånger, och tänker på vilka alternativ de borde ha provat. Att förlora när man gör exakt som man ska, men helt enkelt är för svag är faktiskt mycket lättare att förlika sig med, än att ha valt helt fel, och inte överhuvudtaget testat det man är bäst på. Det kan naturligtvis handla om strongman också, eller vilket område som helst i livet där vi tänker att allt skulle bli annorlunda om vi bara fick göra om det. Tråkigt nog så är det ju så att vi inte får göra om det, varje ögonblick finns bara en gång, och hur mycket man än hatar misstaget man gjorde och vet att man inte gör så får man inte chansen att visa det. Alla tankar på hur man skulle ha gjort hjälper inte, men känslan av det där misstaget ska man bära med sig, så att man vid nästa tillfälle i livet, vad det än gäller, väljer bättre. Det är det som kallas erfarenhet.
