Hej govänner!
Som ni märkt har det varit något tyst från mig i veckan. Detta då jobbet tagit mitt fokus och även om passen genomförts som planerat så har hjärnan behövt vila på kvällarna.
Passen i veckan har varit lite försiktiga viktmässigt då både jag och Henrik varit krassliga tidigare men nu verkar vi båda vara mer återställda! Tisdagen bjöd på rygg och självklart kunde jag inte låta bli marken.. Däremot så har jag börjat försöka höja mina vikter i frontgreppade marklyft. Det innebär att en inte korsar händerna utan håller “båda knogarna framåt”. Många som tävlar i marklyft använder sig av sk “korsat grepp” vilket innebär att den ena handen har knogarna framåt och den andra har knogarna bakåt. Fördelen med att ha korsat är att det är svårt för stången att glida ur greppet då händerna låser fast stången = det går att lägga på mer viktskivor. Detta är såklart fantastiskt och fulländar känslan av råhet som mark för mig ofta är. För att utvecklas kände jag dock att jag behöver komma ikapp med mitt grepp, detta för att kunna utmana galningar som Fia Reisek och Cecilia Pettersson-Eriksson (båda slog mig i Maxstyrkas Grip Challenge 2015). Trots att båda två tränar armbrytning tänker jag lägga in en ny växel 2016 för att utmana dem. Ett sätt att göra det är då att försöka använda mig av min naturligt grymma greppstyrka (Norrland <3), samt hjälpa den på traven med lite nya utmaningar. Frontgreppet för mig gör att skivorna måsta kastas av så de kommer ner till mer hanterliga vikter. På filmen nedan har jag laddat på 110kg och det är den vikten jag arbetar med för tillfället i frontgreppet. När formen börjar se ut som jag vill blir det att öka för att hela tiden utmana.
Förutom marken som kördes såhär (80×5, 110×5, 110×4, 110×9, 110×5) så blev det även wrist-roller som jag inte har en vettig bild på men om ni tänker er en pinne som sitter fast i ett snöre och i andra änden en vikt. Vikten på golvet, snöret över en höjd (armbågshöjd), sen börjar det eviga snurrandet…Snurrandet som snurrar upp vikten kring pinnen och långsamt klämmer ur all kraft ur underarmar och händer. Perfekt!
Efter att greppet känt på sitt provade jag en för mig ny maskin, en enarmsrodd-maskin. Denna gav en bra spänning i musklerna samt gjorde det tydligt att magen fick arbeta för att inte släppa trycket så kroppen vreds åt sidan.
Efter denna ville jag träna lats och såg denna:
Jag tyckte den gav en bra kontakt i musklerna kring skuldrorna så den kommer jag nog alternera chins/pullups/latsmaskin med.
För att kompensera bristen på icke-maskiner under detta pass blev det en del magövningar i slutet. En personlig favorit för mig är en som jag burkar kalla “sida sida” i min träningsbok. Den kräver egentligen inte mer än något du orkar flytta från sida till sida om du sitter ner på rumpan och lutar dig bakåt (med raka ben) till stället där magmusklerna börjar skaka (gött!!!). Sedan förflyttar du vikten (en boll, sten, person, djur, låt fantasin flöda), från sida till sida och försöker att hålla samma position på höfterna och benen, låt bara sidomusklerna skrika!
Nu börjar apropå det magen kurra bara för det. Då vi över helgerna nu framöver kommer vara i Göteborg en del blir det ett besök på Lollo’s alldeles strax. För er som inte besökt Lollo’s på Brunnsbotorget – gört! Och hälsa gärna från mig!
Hejpa
