Företag som försöker förnya sin personalstyrka begår ibland misstaget att erbjuda finfina erbjudande om avgångsvederlag eller liknande för att somlig personal ska söka sig vidare. Man kan inte utan vidare sparka stolsvärmare i Sverige, och därför har det nu och då dykt upp just sådana här fiffiga planer för att få dem att själva ge sig av. Eftersom det skulle bli misstänkt likt ett avskedande att rikta ett sådant erbjudande specifikt till dem man vill ska söka sig vidare så har man istället gjort erbjudandet allmänt, så att alla i den något för stora arbetsstyrkan nås av det.
Det är här det katastrofala tankefelet då avslöjar sig. Påtagligt ofta så är skälet att chefen drömmer om att vissa personer ska söka sig vidare att de är bekväma, för att inte säga rent ut arbetsskygga. De gör inte mer än nödvändigt, och hade troligen passat bättre som drivankare än någon som man faktiskt kan lita på får något gjort. Människor som har inaktivitet som livsstil på det här sättet kommer inte att självmant söka sig vidare, dels för att de överhuvudtaget har svårt att fatta beslut, och dels för att de nog misstänker att de egentligen har det rätt bra där de är, och eftersom man i Sverige inte kan sänka någons lön så misstänker de att en ny arbetsgivare inte utan bevis kommer att kunna övertalas till att betala en liknande eller högre lön. Bevis som ju blir svårt att få fram, eftersom de inte är så väldigt produktiva. Erbjudandet om någon form av kompensation att sluta kommer däremot att vara väldigt lockande för hungriga människor som vill ha en förändring, som klarar av att fatta beslutet, och som redan har erbjudande från konkurrenter. Alltså försvinner alla de man hade velat ha kvar, och så sitter man kvar med stolsvärmarna, som visserligen har tjänstgjort länge, men inte speciellt troget.
Nu gör vi övergången till gymövningar så att ni som inte arbetar med personalpolitik förstår vad jag pratar om. En övning som känns väldigt bekväm får sällan något egentligt gjort, och skulle egentligen behöva bytas ut. Kroppen är nämligen som våra vänner stolsvärmarna, och försöker få det den är tvingad att göra gjort med minsta möjliga ansträngning. Om en övning börjar kännas väldigt bekväm så är det troligen för att din kropp har hittat ett effektivt sätt att få det gjort utan att anstränga sig mer än nödvändigt, medan övningar som känns väldigt obekväma är något som kroppen måste jobba med att lära sig, och som sålunda tvingar den att utvecklas, vilket ju var hela poängen. När du sorterar i vilka övningar du ska ha kvar i dina träningsscheman ska du således inte välja bort de som är obekväma att utföra. Då kommer du att bli sittande med övningar som du alltid har gjort, som känns sköna, men som faktiskt har betydligt mindre chans att få något gjort. En del övningar ska man ha kvar, men inte de som har gjort det bekvämt för sig. De ska bytas ut om du vill komma någonstans.
