Hej vänner!
När jag ändå är hemma och sjuk på kammarn tänkte jag passar på att förkovra mig lite i goa program.. Efter samtal med fadern i norr så tipsade han mig om Grym Kemi på UR. Eftersom jag är ett stort fan av Brita Zachari så tänkte kika på det. Programmet jag precis såg (blir nästan som live-uppdatering detta) handlade om njutning och belöningssystemet i vår kropp. Det fick mig att tänka på hur extremt roligt och fascinerande jag tycker det är med vetenskap och hur många filosofiska frågor vetenskap sätter igång i mig. I programmet så pratas det om vårt belöningssystem och hur det känns att manipulera och trigga belöningssystemet. I ett av inslagen så väntar Brita på att få äta en macka som hon är väldigt väldigt sugen på varpå det förs en diskussion kring hur hon sedan ska få nästa tugga att vara lika god. Det är den såklart inte. För mig blev parallellen PB i min styrkesatsning. Känslan av att ha satt ett mål, gå och tänka på det dag ut och dag in. Fundera ut strategier för att nå dit (sova, äta, träna) samt fundera på om det ens är rimligt. När då dagen kommer när jag har övertalat sig själv länge nog för att försöka så får jag en kick redan innan. När jag går fram till stången eller objektet som jag tänker dra eller lyfta eller vad det nu gäller så ser jag mig redan göra det om jag har haft en bra uppladdning innan. Jag känner redan kicken av hur det kommer att kännas innan det har hänt. Exakt så väl passar individuella sporter mig.. 😉 kopplingen till Grym Kemi blev att det kanske därför som den typen av njutning passar vissa personer och får oss att vilja fortsätta direkt när vi satt ett nytt PB? Att redan se scenariot och redan känna en liten bit av hur DEN känslan kommer vara och vilja jaga för att nå dit.. igen.
Jag älskar min kropp och jag älskar styrka.
Klicka på länken och se programmet 🙂
Josefin
