Frågan om kosttillskott är något som på ett ytterst märkligt sätt delar idrottsrörelsen i Sverige, i huvudsak beroende på att man väljer att missförstå varandra med flit. Självfallet går det här tillbaka till grundsyn hos enskilda människor, som sedan gör det för oss människor typiska att vi söker oss till likasinnade så att vi kan få medhåll från sådana som redan tycker som vi, och så förstärker vi hållningen in absurdum. Den ena inriktningen med RF i spetsen hävdar att all kosttillskott är onödigt, och alla rapporter, debattinlägg, undersökningar och annat syftar till att bevisa att så är fallet. Det är naturligtvis sant så tillvida att det går utmärkt att bedriva vilken idrott som helst utan att alls tänka på vad man stoppar i sig, det blir bara inte speciellt framgångsrikt.
Den andra extreminriktningen är de som också är allmänt drogliberala och tycker att man ska få ansvara själv för vad man petar i sig, oralt, injicerat, eller i särskilt underhållande fall, rektalt. De brukar alltid ursäkta sina egna gråzoner med att det minsann finns de som är värre, vilket är ett riktigt korkat argument, och med samma logik skulle man då också kunna ha ihjäl folk, bara man håller sig under nivån världskrig och 6 miljoner döda i koncentrationsläger. Kanske beror uppdelningen på att man tycker det är bekvämt att slippa göra egna bedömningar, och bara vill ansluta sig till en färdig variant så man inte överhettar hjärncellerna. En stor del av den som jag misstänker avsiktliga förvirringen är att ordet kosttillskott används om allt från vitaminer till knark som av rent tekniska skäl inte har hunnit bli förbjudet än. Det går inte att diskutera allt i det spannet i samma veva, det är helt enkelt inte samma sak.
Det finns naturligtvis oändligt med folk som är mycket kunnigare än vad jag är i ämnet, men jag ska försöka förklara de principer jag följer när folk frågar mig om råd. Om vi för ett ögonblick låter bli begreppet kosttillskott och tittar på funktionen så brukar jag använda termen koncentrerad näring. Med andra ord i huvudsak kolhydrater och/eller proteiner, samma som finns i vanlig mat, men där man vill förändra procentfördelningen i intaget. Att påstå att man med ”vanlig mat” vad nu det är, kan få sig tillräckligt med till exempel protein för att bedriva styrkesport på hög nivå är förvisso sant, men det innebär ett väldigt ätande, där det följer med en ohemult massa energi i form och kolhydrater som man sedan måste hålla på med ganska intensiv förbränningsträning för att göra av med, vilket kan vara kontraproduktivt för den tänkta muskeltillväxten. Således är den koncentrerade varianten ett rimligt alternativ, så länge du håller på med vanlig näring.
Om det du håller på med däremot inte är näring, utan sådant som är till för att manipulera kroppens signalsystem så är det rimligare att hissa varningsflagg. Du försöker då få kroppen att kringgå sina vanliga spärrar, vilket kan leda åt skogen. Självfallet finns här rent knark, alla balla burkar med fräna namn, men också kaffe, energidryck och mer socialt accepterade varianter. Det är med andra ord inte så enkelt att du kan vara för eller emot kosttillskott. Strör du linfrön på frukosten för att få i dig fleromättade fetter så är ju det ett kosttillskott. Dricker du kaffe för att bli piggare så är det också till funktionen ett kosttillskott, som du kanske borde låta bli och i stället vila. Du måste helt enkelt tänka själv, även om det är svårt.
