Hej!
Undrar ni där bakom skärmen vad det är som @strongwomanjossan pysslar med? Ja men det tänkte jag ta och berätta nu faktiskt. Det är nämligen så att denna sommaren har jag den första betalda semestern någonsin. How about that?! Hur låter det??? Det känns som att exakt alla bra ord studsar runt för mig iallafall. Sommarsemester för min del har inneburit lite allt möjligt hittills. Dagen jag gick på semester körde vi de sedvanliga dryga 100 milen upp till norr till mina kära hemtrakter. Norr och Umeå med omnejd innebär för mig, förutom att njuta i hembyn, att träffa släkt och vänner jag inte hinner träffa så mycket. Träffa ikapp bebisar som har hunnit födas alternativt växt alldeles för snabbt. Äta mammas mat (!!!!!!). Vi hann även med en fantastisk midsommar, den första i sitt slag som innefattade några av både mina och Henriks bästa vänner. Det ni, det lever jag länge på! Tjusningen med att ha familj både i norr och i andra länder är att varje möte blir verkligen intensivt. Det blir så mycket mer.
Träningsmässigt så har sommaren varit precis lika bra hittills. Att få träna i stort sett obegränsat tidsmässigt är den största fördelen för min egen utveckling. Jag trivs när dagen får komma utan att vara helt bestämd och när träningen hinns med utan större problem trots besök eller andra bestyr. Umeå bjöd på varierad träning: dra pappas bil på byavägen, lyfta stenar av fadern själv valda (en till mig och en annan till Henrik), pressa nedfallna träd och träna på gamla hemmagymmet IKSU Sport.
Åter i hemkommunen sedan dryga halvåret tillbaka har det känts extremt lyxigt att kunna modifiera passen helt efter humör och känsla i kroppen samt spendera både en och tre pass ute i garaget/på parkeringen. Att verkligen få ge kroppen kärlek. Sova bra, äta bra och träna. Det vänner, förstår jag att många vana semesterfirare redan upplevt tidigare men för mig är det en helt ny grej att få spendera sommaren såhär. Träning har nu på våren, som ni säkerligen redan vet, blivit aningen begränsad av en himla klantig skada jag drog på mig i ledbanden på utsidan av vänster fot. Det har varit många sjukgymnasttider att passa och en del frustration att ta ut på alla förbannat tråkiga högreps.. 😉 Foten börjar dock bete sig och jag har börjat få in mer och mer press på foten i form av en del konditionsträning och äntligen tyngre mark/böj!!! Men för att avrunda för den här gången..ni som brukar fira semestern på västkusten, speciellt ni som råkar befinns er i Kungshamn med omnejd kanske springer på mig i slingan något framöver. Hejja då vettja?
Vi hörs och syns, men kanske mest när det är lite sämre väder och datorn åker fram <3
Måsskrik, gräsklippare, öppna altandörrar och strålande sol från mig!
Josefin
