När jag för någon månad sedan var på mitt årliga besök på lastbilsträffen i Ramsele så hade jag återigen förmånen att följa med min mycket gode vän ut på fågeljakt när lastbilsträffandet var avklarat. Det är en jaktform som är svår att bedriva på de marker i södra Sverige där jag annars jagar, eftersom skott snett uppåt lätt leder till att man råkar träffa någon i närmaste samhälle när kulan så småningom är på nedgående. En kula från ett jaktvapen i aktuell kaliber lär kunna ta sig ca 4 km bort innan den slår i marken, och så stora marker har vi helt enkelt inte där jag jagar till vardags. Hemma hos Magnus däremot går det utmärkt.
Med så stora marker följer då också utmaningen att förflytta sig runt på marken, något som för den vane inte är något bekymmer alls, men för blekfet sörlänning med en väl dokumenterad aversion mot förbränningsträning blir något av en utmaning. Dock, styrkt av att jag under sensommaren företagit några morgonpromenader så trodde jag ändå att jag ändå hade förflyttat mig en avsevärd distans efter några timmars kämpande på myrarna. Eftersom jag ändå på morgonpromenader jag företagit mig förflyttat mig någon halvmil så tyckte jag att det efter flera timmar ändå borde ha blivit en del distans. Min milt roade värd log överseende mot mig och sa efter en blick på sin gps att vi tagit oss precis över en kilometer. På flera timmar.
Nu var det jakten och den fantastiska naturupplevelsen som var poängen, så den bristande distansen spelade ingen roll för något annat än min verklighetsuppfattning, men poängen är intressant. Om avsikten är att ta sig framåt så långt eller så snabbt som möjligt så är det väsentligt bättre att hålla sig på en väg, än att ge sig ut på en myr. Vägen har skapats av någon som velat förenkla just förflyttning av en viss sträcka, medan myren inte alls har någon avsikt att förenkla något för dig. Överfört på andra områden i livet där vi försöker att ta oss framåt, till exempel träning och fysisk utveckling, så är det ändå en förvånansvärt stor andel som envisas med att klafsa omkring i träsk när det finns vägar. Delvis orsakas det här av ego och kan-själv mentalitet, men så finns också en del pseudokloka uttalande som ställer till det.
”Om du gör som alla andra, så får du samma resultat som alla andra”. Det uttalandet är relevant när man är Gunde Svan, och redan som tonåring har tagit sig så långt det går på belagd väg, och vill längre. De allra flesta av oss har lång, lång väg kvar att gå som vi på inget vis är först med att göra, och då går det faktiskt snabbare på upptrampade vägar. Vare sig det gäller träningsmetoder, övningar eller dieter så går det snabbare på vägen än på en myr. För eller senare kommer man naturligtvis till vägs ände och måste utforska vidare, men så långt framme är det väldigt få som har varit.