Det sägs att Sveriges bästa hejarklackar tillhör HV71 och Hammarby IF. Efter Giants Live Sweden 2016 står det dock klart att de absolut bästa supportrarna hade samlats i Norrköping och Stadium Arena för att heja fram de svenska strongmanatleterna. Vaktmästaren lär bli tvungen att sätta fast taket igen, då det lyfte både en och tio gånger under lördagens batalj.
Hemmasonen och arrangören Johannes Årsjö har de senaste två åren lyckats få ner riktiga superstjärnor i form av Brian Shaw och Hafthor Björnsson. I år hade han, om möjligt, lyckats överträffa de tidigare bokningarna med att både få dit Zydrunas Savickas (historiens absolut främste strongman) som tävlande och legenden Bill Kazmaier (bl.a. tre gånger världens starkaste man) för ett seminarium. För att ytterligare förgylla evenemanget fanns det både grepptävlingar och bänkpressutmaningar för publiken omkring arenan.
Den svenska truppen bestod av Johannes Årsjö, Martin Forsmark, Joachim Gustavsson och Johan Liljeblad. De fick bl.a. möta Mark Felix, Terry Hollands och Benedikt Magnusson. Savickas valde att avstå tävlandet på grund av skadekänningar under uppvärmningen. MAXstyrka pratade med honom backstage, något ni kommer kunna läsa mer om framöver.
Första grenen var bilmarklyft på dryga 400 kg i toppläget. Man duellerade två och två, men eftersom Savickas inte var med fick Johan Liljeblad gå ut själv. Det blev tyvärr inga reps för den skäggiga multitalangen. Martin Forsmark gillar som bekant marklyft, och visade det med att sega upp ofattbara åtta repetitioner. Som en jämförelse gjorde världens bästa marklyftare Benedikt Magnusson (vars vader kan jämföras med en badbolls storlek) lika många repetitioner. Terry Hollands, som är god för runt 450 kg i marklyft, orkade bara sex reps. Den enda som kunde överträffa Forsmarks antal var en medelålders gubbe med jättehänder, vid namn Mark Felix. Mark gjorde tolv stabil reps, och visade att en hög ålder inte nödvändigtvis behöver vara synonymt med ryggproblem.
Bilmarklyft – Ca. 400 kg
Johan Liljeblad – 0
Antti Mourujärvi – 1
Luke Herrick – 5
Joachim Gustavsson – 5
Jimmy Paquete – 7
Will Baggot – 4
Martin Forsmark – 8
Mark Felix – 12
Terry Hollands – 6
Benedikt Magnusson – 8
Johannes Årsjö – 6
Den andra grenen var Farmers Walk på 150 kg, samma gren som tidigare år. Här brukar Johannes vara svårslagen, men han såg inte ut att ha samma klipp i benen som vanligt. Att jobba heltid på en däckfirma och samtidigt arrangera en tävling av den här storleken är inte optimalt om man ska kunna tävla. Dessutom plågades han av trasiga knän, färska bristningar och allehanda skadekänningar, vilket hade tvingat honom att avstå träning under en lång tid. Trots det sprang han in på tredje snabbaste tid. Jätten Terry Hollands fick bra fart på benen och rusade in på en andraplats i grenen, och Mark Felix vann sin andra grenseger av två möjliga.
Farmers Walk – 150 kg
Johan Liljeblad – 32,72 s
Antti Mourujärvi – 45,84 s
Will Baggot – 22,21 meter
Luke Herrick – 30,34 meter
Joachim Gustavsson – 26,30 meter
Terry Hollands – 25,56 s
Johannes Årsjö – 31,60 s
Jimmy Paquete – 36,39 s
Martin Forsmark – 46,31 s
Mark Felix – 25,47 s
Benedikt Magnusson – 38,09 s
Johannes var nu piskad att ta igen lite poäng för att inte tappa för mycket mot Mark Felix. Det är inte många i världen som är bättre än Johannes i Keg Toss, kanske bara Brian Shaw och Hafthor Björnsson. Här var han den enda som fick upp samtliga tunnor, och det gjorde han snabbare än den näst snabbaste fick över sex tunnor. Martin Forsmark är inte så snabb mellan tunnorna, men han får över dem säkert, vilket gav honom andraplatsen i grenen. Benedikt kastade förmodligen högst, men kämpade med att få över dem över ribban. Mark Felix lyckades inte speciellt bra här, vilket gjorde att han tappade ledningen till Johannes.
Keg Toss
Will Baggot – 3 på 20,03 s
Joachim Gustavsson – 5 på 25,41 s
Luke Herrick – 6 på 58,03 s
Martin Forsmark – 6 på 28,42 s
Antti Mourujärvi – 4 på 49,97 s
Benedikt Magnusson – 4 på 48,95 s
Jimmy Paquete – 6 på 41,35 s
Johan Liljeblad – 4 på 13,80 s
Johannes Årsjö – 7 på 21,76 s
Terry Hollands – 6 på 38,08 s
Mark Felix – 4 på 15,65 s
I halvtid hade man tagit in en annorlunda form av pausunderhållning. Man satte på röd mysbelysning, och en 80-talsbalad ljöd ur högtalarna. En lagom lullig, morotsfärgad Johnny Hansson kom ut i tighta, kristallbesmyckade poseringskalsingar, rakad torso och bikinilinje, samt brunkräm i sann byggaranda. Efter några väl valda poser och publikflörteri spatserade han ut i kulisserna, till publikens stora förtjusning. Kanske har han fått blodad tand för halvnaken kroppskultur?
En ny gren för tävlingen var Safe Lift. Två stora soptunnor var fastsatta i en lång stång, och vikten var satt till respektabla 150 kg. Det största problemet här var föga förvånande inte vikten i sig, utan den långa, sviktande stången. Även om man vanligtvis kan lyfta mycket mer än 150 kg med en vanlig skivstång var man här tvungen att ta hänsyn till vibrationerna som uppkom av svikten. En som hade stora problem med att kontrollera rörelserna var Terry Hollands, som lyckades pressa upp vikten vid ett par tillfällen, men inte lyckades kontrollera lyftet i utsträckt läge. Domarna underkände därför samtliga försök, och han fick en nolla i protokollet. De två som var bäst i grenen var Sveriges två bästa pressmonster, Johannes Årsjö och Joachim Gustavsson. Martin Forsmark var ruskigt stabil, och hade bäst kontroll på stången, vilket innebar att han kunde stå kvar på samma ställe och pressa. Det gav honom en delad tredjeplats i grenen.
Safe Lift – 150 kg
Will Baggot – 3 reps
Antti Mourujärvi – 0
Benedikt Magnusson – 4 reps
Mark Felix – 1 reps
Johan Liljeblad – 3 reps
Joachim Gustavsson – 9 reps
Luke Herrick – 8 rep
Jimmy Paquete – 0
Terry Hollands – 0
Martin Forsmark – 8 reps
Johannes Årsjö – 11 reps
Den näst sista grenen var en loading med två däck och en säck. Den beskedliga poliskonstapeln Martin Forsmark kännetecknas av en enorm kroppshydda, en maskulin ansiktsbehåring och sin lugna framtoning. Den lugna jätten förvandlas ibland till en frustande stridsvagn, och då kniper han en grenseger, som här. Johannes Årsjö gjorde ett bra race och knep andraplatsen framför den deffade kanadensaren Jimmy Paquete. Det var alltigenom en gren där svenskarna dominerade. Topp-5 i grenen innefattade samtliga svenskar.
Loading – 3 objekt
Antti Mourujärvi – 55,95 s
Terry Hollands – 27,04 s
Jimmy Paquete – 24,39 s
Mark Felix – 29,81 s
Will Baggot – 45,59 s
Johan Liljeblad – 26,76 s
Benedikt Magnusson – 33,98 s
Luke Herrick – 37,28 s
Martin Forsmark – 23,84 s
Joachim Gustavsson – 25,33 s
Johannes Årsjö – 24,32 s
Inför den avslutande grenen ledde Johannes Årsjö med sina 52,5 poäng, med Martin Forsmark som en god tvåa på 48 poäng. Gapet ner till trean Mark Felix var stor, och Johannes hade kunnat hoppa av tävlingen här och ändå kommit sämst tvåa. Tvåa var dock något han inte ville bli. Martin gick ut näst sist och var första man att lyckas lyfta upp samtliga fem stenar. Johannes behövde bara lyfta upp fyra snabbare än 37 sekunder, så var segern säkrad. Så blev det, och Johannes tog äntligen sitt efterlängtade guld i Giants Live på hemmaplan.
Atlasstenar
Johannes Årsjö – 4 på tredje snabbaste tiden
Martin Forsmark – Ensam att klara 5
Mark Felix – 4 på 25,15 s
Jimmy Paquet – 4 på 33,46 s
Terry Hollands – 4 på 33,24 s
Joachim Gustavsson – 4 på 37,24 s
Benedikt Magnusson – 3 på 43,71 s
Luke Herrick – 3 på 40,50 s
Johan Liljeblad – 3 på 42,83 s
Will Baggot – 2 på 43,19 s
Antti Mourujärvi – 1 sten
Tävlingen präglades till en början av besvikelse över Savickas avhopp, men ingen kunde vara besviken när tävlingen väl var över. Det blev spännande in i det sista, stämningen var tjockare än sirap, publiktrycket överträffade allt jag någonsin har upplevt och utgången kunde knappt ha blivit bättre ur svenska ögon. Svenskarna presterade på topp, och det är roligt att konstatera att Sverige har atleter i absoluta världsklass, atleter som har kapacitet att slå internationella storstjärnor. Två svenskar fick en biljett till WSM 2017 (Johannes Årsjö och Martin Forsmark), och Johannes bevisade att hans pannben är starkare än hans muskler. För att citera demonspeakern Anders Axklos ostiga reflektion av segraren: ”det är inte det att han är bra när han är bra, det är det att han är bra när han är dålig”. En av dem som imponerade stort var Mark Felix, som efter tävlingen berättade att han satsar att bli topp-5 i WSM nästa år. Det hade inte förvånat oss om det faktiskt blev så. Nu räknar vi dagarna till nästa års upplaga av Giants Live Sweden.
Slutresultat:
1. Johannes Årsjö – 62.5 p
2. Martin Forsmark – 60 p
3. Mark Felix – 51 p
4. Terry Hollands – 44.5 p
5. Jimmy Paquet – 44 p
6. Joachim Gustavsson – 42.5 p
7. Benedikt Magnusson – 38.5 p
8. Luke Herrick – 37 p
9. Johan Liljeblad – 34.5 p
10. Will Baggot – 20.5 p
11. Antti Mourujärvi – 16 p
