Inom jägarkretsar finns en mängd olika nedsättande termer för de som tycks jaga av en annan orsak än man själv. De som vill jaga för att fylla sin frys med kött kallas lite föraktfullt för köttjägare. De som däremot fokuserar på horn eller vildsvinsbetar som man sedan kan placera i sin mancave kallas lika föraktfullt för troféjägare. Om man försöker att ducka för båda skällsorden och påstår att man jagar för själva upplevelsen så slutar det med att man blir kallad för nöjesjägare, vilket är ännu troligare att det leder till utskällningar på sociala medier.
I verkliga livet är det få som ger sig på folk som har vapenskåp. Det är med andra ord inte helt lätt när man ska förklara. Visst är jakt nuförtiden något som åtminstone i storstadsområden upplevs som kontroversiellt, men jag tror inte att det är där problemet ligger. Jag tror helt enkelt att vi retar oss på folk som alltid förutbestämt ser på saker på ett visst sätt, utan att låta andra faktorer spela in. Tittar vi på de bredare förekommande skällsorden ja-sägare respektive nej-sägare så blir det ännu tydligare. Det är omöjligt att associera något av begreppen till något positivt, och detta trots att de är motsatser. Möjligen tycker vi illa om dem på olika sätt, men illa tycker vi. Folk som förbehållslöst säger ja till saker och ting är naiva lallare, och folk som alltid säger nej är cyniska tråkmånsar och bakåtsträvare.
Båda de här förekommer ymnigt i gymkretsar, dels de som hoppar på varenda trend med en hurtighet som borde räknas som brottsprovokation, och dels de som vägrar att träna om inte de röda vikterna väger 25, de blåa 20 de gula 15 och 10:orna är gröna. Kanske svarta, om något har gett en ursäktande förklaring. Sanningen är den att vi faktiskt tycker om att folk tänker, och inte alltid är på det sätt de bestämde sig för när de var ungdomar. Visst, som ung torparson 19-bortnött så var köttförsörjningen en nödvändig faktor med jakten, men du kan väl erkänna att det är vackert på passet för det? Man ska vara positiv och säga ja till nya möjligheter, men det kan finnas anledning att säga nej till en andfådd person på gatan som vill sälja en platt-tv till dig.
Varken förbränningsträning eller maxlyft är alltid varken bra eller dåligt, och man behöver inte ligga och trycka mot sargen på den sida man valde som ung. Harjakt kan faktiskt vara givande även om det inte blir mat till hela släkten, och det minne man får med sig kan vara precis lika givande som ett uppskruvat horn på väggen. Om du alltid har tyckt och gjort på exakt samma sätt så kan det faktiskt vara roligt att chocka sin omgivning, öppna båda ögonen och försöka se hela bilden. Kanske har det kommit till saker sedan du bestämde dig för 20 år sedan, kanske inte. Du får i alla fall mer respekt och förståelse för din hållning om du faktiskt tänker igenom den så att du i alla fall förstår den själv.
