Ni minns den känslan man hade när man var liten och sneglade in genom fönstret till leksaksaffären. Den där leksaken som man suktade efter kostade alltid mer än vad månadspengen tillät, och det hade inte spelat någon som helst roll om man hade krängt jultidningar och blomfröer till halva kvarteret. Leksaken gick inte att nå. Den känslan kan nog Sveriges strongmanatleter känna igen sig i. Känslan av att bara kunna snegla på den där skinande bucklan, den som Johannes Årsjö har vaktat så länge.
Johannes Årsjö har vunnit Sveriges Starkaste Man åtta gånger – i rad. Trots att han har varit totalt överlägsen i Sverige i många år så har hans resa kretsat kring krämpor, bristningar, skador och den efterföljande obligatoriska rehabiliteringen. Han har gått igenom nederlag som få hade orkat tampas mot, och ännu färre hade lyckats brotta ner. Det finns, enligt honom, bara två val. Antingen ser du dig besegrad och ger upp, eller så tar du dig i kragen och fortsätter kämpa. “Tanken på nederlag känns fel, det är en ekvation som inte stämmer.” Den inställningen har gjort att han år efter år har stått längst upp på pallen i SSM, och år efter år har utmanarna bara kunnat stå och se på när titeln åker hem till Norrköping igen.
I slutet av januari i år, strax efter att han hade vunnit Giants Live i Norrköping, opererades han för ett diskbråck. Det var ett nödvändigt val han tog för att kunna fortsätta sin karriär. Tyvärr gick operationen inte som väntat, utan han fick komplikationer med en skadad nerv som gjorde att hans fot domnar bort och är ostabil. Att lyfta tungt utan att vara stabil i foten, eller att springa med tunga objekt, är mer eller mindre omöjligt. En vanlig atlet hade här slängt in handduken, lagt bältet på hyllan och skruvat igen ammoniakdunken för gott. Nu har det ju visat sig gång på gång att Johannes inte är någon vanlig atlet, så i stället för att ge upp började han träna så gott det gick med en nionde SSM-titel i sikte.
Vi har kunnat följa hans resa mot SSM 2017 på hans Facebooksida, där han ofta lägger upp klipp på när han tränar. Nyligen drog han 290 kg i marklyft väldigt bekvämt, alltså lite drygt tre månader efter att han hade opererat ryggen (!). Smärtan verkar inte påverka honom nämnvärt. Ett exempel på det är från finalen av Sveriges Starkaste Man 2016. Då hade han två veckor tidigare fått en färsk bristning i ljumsken som tvingade honom att bryta WSM. Det spelade ingen större roll när slutpoängen delades ut, utan Johannes stod sin vana trogen återigen högst upp på pallen.
Atleterna som nu för tiden tävlar i SSM-finalen håller en oerhört hög klass, och hälften av dem skulle platsa i WSM vilken dag som helst. Vad är det då som gör att Johannes lyckas hålla avståndet ner till de andra, trots både skador och det hårda motståndet? Svaren är förmodligen en mix mellan pannben, grundstyrka, grenförståelse, kroppskontroll, smidighet, explosivitet och inställningen. Likt Gunde Svan ser han ingenting som omöjligt. Han står för ett “ge-aldrig-upp-motto” som sträcker sig bortom nageltrångsömkan och sömnbristsgnäll, och har ett pannben som är tjockare än en bisonoxes. Om jag hade fått sätta en tusenlapp på den jag tror kommer vinna SSM 2017 så finns det en haltande Norrköpingsbo som jag förmodligen hade slängt sedeln på.
