De senaste dagarna har jag överöst mina vänner på sociala medier med lantliga och pittoreska bilder av sådant som jag trots en centralt placerad tumme har lyckats åstadkomma på landet. Det säger ju en del om hur ovanligt det är att jag lyckas med något praktiskt att jag tar bilder på det och lägger upp på sociala medier. Det är ungefär som när fitnessmänniskor tar kort på makaroner och köttbullar och lägger upp bilder på. I deras värld så är det så pass ovanligt med vanlig comfort food att det måste tas bild på när det faktiskt för ovanlighetens skull förekommer.
En viktig aspekt i att jag den här gången faktiskt lyckats få en del gjort tror jag beror på att jag faktiskt varit nere på plats i ett par veckor, och äntligen hittat den rytm som är nödvändig när man ska få något gjort på landet. I vanliga fall när jag är på plats bara över någon helg, och då ska ta tag i något som behöver göras, så brukar det sluta med att det saknas någon skruv, någon manick går sönder, eller någon tvåtaktsmotor på ett trädgårdsredskap vägrar att starta. När man bor ett par mil ifrån alla som säljer skruvar blir det nämligen ett problem om man först ska börja med att titta efter vad man har, konstatera att något saknas, och sedan åka och hämta det. Gör man detta på en lördag morgon när man över en helg har tänkt lösa en massa problem så kommer man att upptäcka att klockan är lunch innan man är tillbaka från stan med grejerna och kan sätta igång.
I bästa fall har man då fått med sig rätt oljefilter eller vad det nu är hem igen, men lika ofta har man i stressen fått fel, och så är hela dagen förstörd, och på söndag har de stängt, så vi får ta det nästa gång. När man är på plats lite längre så hinner man faktiskt registrera vad man har, och man har dessutom tid att hålla flera projekt igång, i händelse att ett av dem måste vänta på något. Man blir också väldigt medveten om hur bra det är att man hittar verktygen och att de är i ordning när det är långt till den stängda affären. Det är helt enkelt inte bara bror duktig och hans pedantiska vänner som håller ordning på sina grejer på landet, det är en absolut nödvändighet om man någon gång ska komma igång med det man ska göra.
Överfört på träning så är det mycket lättare att få den och en vettig kosthållning igång om man ser till att man är medveten om vad man har, och ser till att kunskapen är redo att användas. Om man varje gång man ska förändra eller dra igång med en specifik satsning först ska börja leta i lådorna, bildligt talat, så är risken stor att man inte kommer igång. Däremot om man ser till att man alltid vet var man har gymkortet och har vettigt käk hemma så kan man faktiskt bara sätta igång. Nuförtiden kalla vi det för framförhållning, på landet kallar man det bara livet.
