Min systerdotter är inte äldre än att allting är nytt, och så vitt hon vet så kan hon precis allt. Det finns ju vissa saker som man dock måste lära sig, och härom veckan fick min syster fiska upp ett ilsket, frustande och gråtande barn ur poolen när de var och badade. Det tog en liten stund innan ilskan och frustandet lugnade sig på pass att skånskan blev begriplig att orsaken till ilskan gick att uttolka: ”Vattnet flytade mig inte!!”. När man är tre år gammal så verkar det naturligtvis som en helt naturlig slutsats att det vattnet gör för andra borde det också göra för mig, eftersom kärleksfulla föräldrar och mor- och farföräldrar i övrigt i livet ”flytar” en i de mest skilda situationer. Alltså kan man utan mer förberedelse än att man råkar vara där häva sig över en kant och ner i vattnet.
Vatten och morbröder delar dock inte föräldrar- och far/morföräldrars läggning, utan flytar den som simmar, och sänker den som inget gör. I treårsåldern är det naturligt att inte veta det, och därför finns det folk som fiskar upp en när man ilsket frustar över överraskningen över att inte omgivningen gjorde som man trodde. Märkligt nog verkar det inte växa bort hos alla, det är inte ovanligt folk i vuxen ålder fortfarande ilsket och överraskat frustar och hostar när de trodde att livet, sporten eller träningen skulle flyta dem bara de hoppade i. Påtagligt ofta så finns det någon annan man jämför med, men man har inte lärt sig att se skillnad på någon som flyter och någon som simmar. I just systerdotterns fall så finns det en äldre bror som till synes blir flytad av vattnet, men som faktiskt har hållit på ett par år längre med organiserat badande.
Det tycks inte finnas någon ände på vuxna i livet i stort, och inte minst i våra idrotter som tror att de som gått före helt enkelt blir uppburna av miljön de befunnit sig i, medan miljön vägrar att bära en själv. Sanningen är den att miljön faktiskt hjälper till att bära upp den som lärt sig att utnyttja flytkraften, och då kan det se ut att gå väldigt enkelt för den som inte förstår att ta hjälp av vattnet. Simma gör man nämligen inte i kamp med vatten, det gör man i samarbete med vatten. Däremot så gör vattnet inget av sig själv, den som inte simmar är förlorad, och kommer i bästa fall att fiskas upp av någon som upptäcker belägenheten och förbarmar sig.
Alla som når framgång på sociala medier, med medföljande uppmärksamhet, sponsorskap, teammedlemskap, tävlingsinbjudningar och annat som följd har faktiskt lärt sig att utnyttja flytkraften i sin miljö med simtag som håller dem på ytan. De har upptäckt, precis som barnen som simmar, att det faktiskt är enklare att få vattnet att bära om man tar några simtag och rör sig framåt. Att spotta fräsa och vara arg för att man sjunker när man inget gör hjälper inte. Det är inte vattnets fel.
